Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Babelon, Ernest, fransk orientalist och numismatiker - Babelsberg, ett på Babelsberget vid Potsdam beläget slott - Babels torn. Se Borsippa - Babeltop l. Baobeltaob, en af Palauöarna (se d. o.) - Babemba, en i makt tilltagande, s. om Tanganjika bosatt folkstam - Babenberg, gammal tysk grefvesläkt - Babenbergsfejden. Se Babenberg - Babenhausen. 1. Liten stad i hessiska prov. Starkenburg - Babenhausen. 2. Köping i bajerska regeringsområdet Schwaben - Baber, indisk stormogul. Se Bábar - Babes (Babesiu), Viktor, ungersk läkare - Babesiu. Se Babes - Babeuf, François Noël, fransk revolutionsman - Babi, betydande muhammedansk sekt i Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gravure en pierres fines, camées et intailles (1894) samt
den betydande artikeln Monnaie i "Grande
encyclopedie", bd 24. B. har skrifvit en fortsättning (i
flere bd och uppl.) af F. Lenormants "Manuel
d’histoire ancienne de l’Orient" och har varit
eller är utgifvare af tidskrifterna "Revue
numismatique", "Gazette archéologique" och "Mélanges
numismatiques".
H. A.
Babelsberg, ett på Babelsberget vid
Potsdam beläget slott.
Babels torn. Se Borsippa.
Babeltop l. Baobeltaob, en af
Palauöarna (se d. o.).
Babemba, en i makt tilltagande, s. om
Tanganjika bosatt folkstam, som härskar öfver området
mellan sjöarna Njassa och Bangveolo, hvarifrån den
undanträngt de buskmanliknande, opålitliga babisa.
Den har intagit en del af det fordom mäktiga
Kasembes rike, hvars största del nu hör under Msiris
rike, hvilket råder öfver alla stammar vid öfre
Kongo.
H. S.
Babenberg, gammal tysk grefvesläkt, som hade
sitt namn af slottet Babenberg i närheten af
Bamberg och härstammade från en grefve Poppo, hvars
yngre son, Henrik af Nordgau, som var bosatt i
Ober-Franken (Bajern), 886 stupade utanför Paris
mot nordmännen. I ett släktkrig mot en annan
mäktig familj, Konradinerna i Thüringen (den s. k.
Babenbergsfejden, 902–906), omkommo
Henriks tre söner Adalbert, Adalhard och Henrik.
Som en afkomling af dessa äldre babenbergare har
man ansett Leopold (Luitpold) I, hvilken af Otto II
år 976 upphöjdes till markgrefve af Österrike och
hvars ätt utslocknade 1246 med Fredrik den
stridbare. Hans ätt kan dock ej uppvisas ha härstammat
från de äldre babenbergarna och kallas därför
stundom den ny-babenbergska. Jfr Juritsch, "Gesch.
der Babenberger 976–1246" (1894).
Babenbergsfejden. Se Babenberg.
Babenhausen. 1. Liten stad i hessiska prov.
Starkenburg, med ett gammalt slott, som fordom var
residens för grefvarna af Hanau-Lichtenberg. 2,255
inv. (1900). – 2. Köping i bajerska
regeringsområdet Schwaben, n. ö. om Memmingen, med två
slott, tillhöriga den där residerande fursten af
Fugger-Babenhausen. 2,062 inv. (1900). Köpingen var till
1806 medelpunkten i ett riksomedelbart "herrskap"
af 380 kvkm. och med omkr. 11,000 inv.
Baber, indisk stormogul. Se Bábar.
Babes (Babesiu), Viktor, ungersk läkare,
f. 1854 i Wien, utnämndes 1885 till e. o. professor
i patologisk histologi i Budapest och verkar
numera såsom professor i experimentell patologi och
bakteriologi i Bukarest. B. har utgifvit en mängd
större och mindre afhandlingar förnämligast i
bakteriologi samt, i förening med Cornil, den första
utförliga läroboken i bakteriologi, Les bactéries (2:a
uppl. 1886), och, i förening med Blocq o. a., Atlas
der pathologischen histologie des nervensystemes
(1893 ff.). De å B:s laboratorium utförda
undersökningarna utgifvas under titeln "Annales de
l’institut de pathologie et de bacteriologie".
R. Tdt.
Babesiu. Se Babes.
Babeuf [babö’f], François Noël, fransk
revolutionsman, f. 1760 i S:t Quentin, giljotinerad
1797. Han hade från sitt 16:e år underordnade
befattningar, såsom skrifvare o. d., och slöt sig efter
revolutionens utbrott med fanatisk tillgifvenhet till
densamma. Under namnet Gracchus Babeuf
uppträdde han såsom radikal demagog och angrep i
"Tribun du peuple" (1794) all borgerlig ordning.
Efter Robespierres fall (juli 1794) blef han de
störtade terroristernas ledare samt chef för den s. k.
panteonsklubben. Då denna (febr. 1796) tillslöts på
befallning af direktorium, anstiftade B. en
sammansvärjning med afsikt att störta regeringen samt
grundlägga "de sanne, rene och oinskränkte
demokraternas regering". En af de sammansvurne (Grisel)
yppade planen för direktorium, och B. häktades jämte
sina medbrottslingar 10 maj 1796. Med djärfhet
försvarade de sig inför domstolen i Vendôme, som
26 maj 1797 dömde dem till döden. Under det B:s
dödsdom upplästes, stötte han en dolk i sitt bröst.
Själfmordsförsöket misslyckades likväl, och han
giljotinerades 28 maj 1797. – B:s sammansvärjning var
det jakobinska partiets sista dödsryckning. Den har
emellertid sitt egentliga intresse såsom det första
försöket att öfverföra franska revolutionen från det
politiska till det sociala området. B. och hans
anhängare ("babouvisterna") voro bland de förste,
som påpekade, att jämlikheten i rättigheter blef
nästan värdelös, då den åtföljdes af olikhet i
ekonomisk ställning; och slutpunkten i deras
revolutionsplan var därför fullständig jämlikhet på alla lifvets
områden, med gemensamhet i egendom och
produktion samt fördelning efter hvars och ens behof –
ett af de första försöken i historien att tillämpa det
kommunistiska systemet i verkligheten. B. gäller
därför ännu som den franska socialismens
grundläggare, ehuru det teoretiska innehållet i hans
program knappast innebar något nytt. Jfr Filippo
Buonarotti, "Histoire de la conspiration de Babeuf"
(Bruxelles 1828), Advielle, "Histoire de Babeuf et
du babouvisme" (Paris 1884), och D. Bergström,
"Kommunism och socialism" (1890).
E. W.
Babi (arab.-pers., adj. babi[s]tisk, babi[s]t),
betydande muhammedansk sekt i Persien, stiftad af Ali
Muhammed (f. 1820) från Sjiras, hvilken år
1844 uppträdde som en af Gud sänd reformator, för
att i en renare religion förena islam, kristendom och
buddism, samt kallade sig bab ("port") med samma
betydelse som i Jesu ord "jag är vägen". Sekten,
som snabbt tillväxte och visade upproriska tendenser,
förföljdes med hänsynslös grymhet. Baben
tillfångatogs och afrättades (1850), ledningen öfvertogs först
af den af baben utsedde Jáhja (f. 1830), med titeln
subh-i-ézel ("evighetens gryning"), sedan af dennes
styfbroder och rival Huséin (f. 1817) med titeln
beha ("glans"), hvarefter sekten delade sig i två
grenar, ézeli och de långt talrikare behai.
Förföljelsen fortsattes allt grymmare, i synnerhet under
år 1852, efter ett mordförsök mot sjahen Nasr-ed-din.
Bägge ledarna flydde till Bagdad, som under tio
år var babismens hufvudsäte, men förvisades
slutligen af Abdu-l-asis (1868), Jáhja till Cypern och
Huséin till Akka i Syrien, hvarifrån den senare sände
märkliga bref till påfven, tsaren, Napoleon III och
drottning Viktoria. Sedan början af 1890-talet har
sekten ånyo vunnit stor utbredning och ledes nu, efter
Huséins död (1892), af hans fyra söner. –
Babismens läror, framställda i dess heliga, på arabiska
skrifna böcker, bejan ("utläggning", "exposé"), af
B. själf, samt ikan ("visshet") och loh-i-ákdas ("den
heliga taflan") af Beha, utgöra en på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
