Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Babord, sjöv., den vänstra sidan af ett fartyg - Babords halsar, sjöv. Se Babord - Babordslanterna, sjöv. Se Lanterna - Babords vakt, sjöv. Se Babord - Babouvisterna, anhängarna af den franske revolutionsmannen Fr. E. Babeuf. Se Babeuf - Babrias. Se Babrios - Babrios l. Babrias, grekisk fabeldiktare omkr. 150 e. Kr. - Bab Sudan (arab.), "de svartes port". Se Agadir - Babuckur, ett afrikanskt negerfolk - Babulah, bot. Se Bablah - Babungera. Se Njam-njam - Babur, indisk stormogul. Se Bábar - Baburen, Dirck van, holländsk figurmålare - Babusch,turkisk toffel. Jfr Pampusch - Babuyanerna l. De fem öarna, en till Filippinerna hörande vulkanisk ögrupp - Baby, plur. babies, eng., litet barn - Babylon, forntida stad vid Eufrats nedre lopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en del vända ryggen åt vänstra bordet.
Babordssidan anses ringare än den andra, hvarför båt, som
icke förer officer eller hans vederlike, bör lägga
till om babord på ett örlogsfartyg. Af samma orsak
böra last, proviant, vatten o. d. intagas på denna
sida, då så ske kan. – Ett seglande fartyg eller en
seglande båt säges ligga (eller segla) för babords
halsar, då vinden kommer in om babord (från
vänstra sidan). Oftast begagnas detta uttryck om ett
fartygs eller en båts segling nära vinden (bidevind),
men kan äfven begagnas om segling, då vinden är
akterligare än tvärs. – Babord med rodret!
eller blott Babord! äro kommandoord till
rorgängaren att lägga rodret så, att fartyget, då det
går framåt, svänger babord hän (åt vänster). I denna
mening begagnas numera dessa och liknande uttryck
på svenska örlogsfartyg och på de flesta ång- och
segelfartyg, som segla i hemlands-farvattnen; men å
större fartyg på aflägsnare farvatten och i flera
utländska mariner hafva motsvarande uttryck sedan
gammalt alldeles motsatt betydelse. Detta sistnämnda
bruk härleder sig från den tid, då icke roderhjul
(drill, ratt) begagnades, utan blott rorpinne (rorkult),
med eller utan taljor. "Babord med rodret!"
betecknade då, att rorpinnen skulle föras åt
babordssidan, till följd hvaraf fartyget svängde styrbord hän
(åt höger). Se Roder. – Babords vakt, ena
hälften af det vaktgörande manskapet på ett fartyg.
På örlogsfartyg tillhöra babords vakt alla de, som
fått sig jämna skeppsnummer tilldelade.
Benämningen har sannolikt uppkommit af det allmänna
bruket, att de, som utgjorde babords vakt, hade sina
stationer om babord, d. v. s. ställde upp sig där vid
allmän manöver. Detta är fortfarande förhållandet
på handelsfartyg, men på örlossfartyg följes numera
annan fördelning. De, som tillhöra babords vakt,
kallas ofta babölingar. Jfr Styrbord och
Vakt.
R. N. (H. W–l.)
Babords halsar, sjöv. Se Babord.
Babordslanterna, sjöv. Se Lanterna.
Babords vakt, sjöv. Se Babord.
Babouvisterna, anhängarna af den franske
revolutionsmannen Fr. E. Babeuf. Se Babeuf.
Babrias. Se Babrios.
Babrios l. Babrias (lat. Babrius), grekisk
fabeldiktare omkr. 150 e. Kr. Han samlade Aisopos’
fabler och upptecknade dem i koliambiska trimetrar.
Hans samling ligger till grund för alla senare såväl
poetiska som prosaiska bearbetningar af de aisopiska
fablerna. Af B:s egna fabler voro endast fragment
kända, till dess greken Minoides Minas i klostret
S:ta Laura å berget Athos upptäckte (1844) 123 af
dem; sedermera (1857) påstod han sig ha funnit
ytterligare 95, men dessa anses understuckna.
Däremot ha sex hittats i en vatikansk handskrift. De
äro utgifna i flera upplagor, bland hvilka de bästa
äro Eberhards (1876), Rutherfords (1883) och Crusius
(1897).
Bab Sudan (arab.), "de svartes port". Se
Agadir.
Babuckur, ett af forskningsresanden G.
Schweinfurth besökt afrikanskt negerfolk, som bor bland
njam-njam-folken under 6° n. br. och 28° ö. lgd,
mellan floderna Djur och Issu. De tillhöra
kongofolken, lefva af åkerbruk och getafvel samt äro
kannibaler.
H. S.
Babulah, bot. Se Bablah.
Babungera. Se Njam-njam.
Babur, indisk stormogul. Se Bábar.
Baburen, Dirck van, holländsk figurmålare, f.
omkr. 1570, d. i Utrecht 1624, var enligt en ej
bestyrkt tradition elev af den med honom jämnårige
P. Moreelse, men reste tidigt till Italien och tog
liksom Honthorst, Terbruggen och Bylert starka
intryck af Caravaggios konst. Bland hans nu
sällsynta taflor är hans duktigt målade, uttrycksfulla
Kristi grafläggning (1617, i S. Pietro in Montorio,
Rom) den yppersta.
C. P. N. (O. G–g.)
Babusch (fr. balouche, arab.
babusj, pers. papusj, af pa, fot,
pusjiden, betäcka), ett slags turkiskt,
urspr. österländskt skoplagg med
mjuk öfverdel, spetsig näsa, utan
klack och bakkappa; turkisk toffel.
Jfr Pampusch.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
