Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bælter, Sven, teologisk författare och berömd predikant - Baen, Johannes de, holländsk porträttmålare - Baéna, stad i spanska prov. Córdoba - Baensch, Friedrich Bernhard Otto, tysk kanalbyggare - Baër, Karl Ernst von, tysk-rysk zoolog - Baer, Abraham Adolf, tysk läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domprost i Växjö. Men tidigt försvagad till hälsan,
åldrades han i förtid, och efter 1755 kunde han
icke mer predika. Dock använde han den tid, som
plågorna lämnade honom öfrig, till rastlös forskning,
och frukten däraf äro tvenne utmärkta arbeten:
Vårs herres och frälsares Jesu Christi historia ifrån
hans födelse till hans himmelsfärd, uti sex böcker
författad (1755–60, 3:e uppl. 1785) och Historiska
anmärkningar om kyrkoceremonierna (1762), af
hvilka det senare ännu i dag med de tillägg, som
gjordes af A. E. Knös i upplagan af 1838, anses
som ett mästerverk i sitt slag och utgör en rik och
i de flesta fall tillförlitlig källa för forskningen uti
den kristna kultens historia. Utmärkt genom djup
lärdom och stor författareförmåga – många
vetenskapliga skrifter hafva flutit ur B:s penna – var
dock predikantens kall hans käraste. Hans
predikningar äro utgifna i flera upplagor, bl. a. af
bokhandlare Svederus 1774–78 under titeln Samling
af heliga tal öfver åtskilliga evangeliska texter
(I–III). – Såsom riksdagsman 1751 uppträdde
B. med kraft emot beroendet af utländska makter
och yrkade, att man själfständigt skulle öfverlägga
om rikets bästa, utan hänsyn till främmande makters
vilja. I sin ställning såsom konsistorialis fick han
det vedermälet, att han älskade "vett, sanning
och rättvisa". I det enskilda umgänget var han
blid och vänlig. Efter svåra lidanden dog han
19 nov. 1760.
G. O. L. (J. Hdr.)
Baen [ban], Johannes de, holländsk
porträttmålare, f. 1633 i Haarlem, d. 1702 i Haag, elev
af sin morbror Piemans och Jacob Backer i
Amsterdam, vistades en tid (omkr. 1660) i London, där
han tog intryck af van Dycks porträtt och arbetade
för hofvet samt slog sig därefter ned i Haag, där han
var favorit-porträttören under sista tredjedelen af
1600-talet. Kurfursten af Brandenburg utnämnde
honom 1676 till sin hofmålare. Man skönjer i hans
konst det holländska måleriets tilltagande förfall.
Dock är han för sin tid ovanligt bred i behandlingen,
klar och uttrycksfull i sina bästa taflor, ehuru färg
och teckning ibland äro något sväfvande. Af honom
finnas regentstycken i flera samlingar, såsom i
Amsterdams riksmuseum, där äfven ses porträtt af
Johan de Witt, Cornells de Witt, m. fl.
(O. G–g.)
Baéna, stad i spanska prov. Córdoba (Andalusien).
14,539 inv. (1900). Betydliga saltverk.
Baensch [bän*], Friedrich Bernhard
Otto, tysk kanalbyggare, f. 1825 i Zeitz, prov.
Sachsen, d. 1898 i Berlin, genomgick 1844–51
byggnadsakademien i Berlin, hade på 1850-talet
befattning med järnvägsanläggningar och förordnades
därefter till vattenbyggnadsinspektör och
regeringsbyggnadsråd i Pommern, hvarest han utarbetade
hamnbyggnadsplaner och kraftigt främjade
planteringen å dynerna vid kusten. B. utnämndes 1872
till föredragande råd i ministeriet för allmänna
arbeten, i hvilken egenskap han försatte i dugligt skick
vattenvägen å Elbe fram till Hamburg samt ledde
stora hamn- och dammbyggnader i
Schleswig-Holstein, kanaliseringen af floden Main (1883–86)
m. m. Hans största arbete är den 1895 invigda
Nord-Östersjökanalen ("Kejsar-Vilhelms-kanalen").
Han uppgjorde 1880–85 förslaget till denna i
tekniskt och handelspolitiskt hänseende samt innehade
högsta ledningen vid dess byggande. B. har
författat Studien aus dem gebiet der Ostsee (1872) m. m.
Baër, Karl Ernst von, tysk-rysk zoolog,
grundläggaren af nyare, tiders jämförande
utvecklingshistoria om djuren, f.
1792 i Piep i Estland,
blef 1810 student i Dorpat
och, efter att hafva arbetat
i Wien, Würzburg, Berlin
och Königsberg, 1822
professor i naturalhistoria vid
universitetet i sistnämnda
stad. 1834 flyttade han
till Petersburg såsom
medlem af vetenskapsakademien
därstädes, men drog
sig senare tillbaka till
Dorpat, där han afled 28
nov. 1876. Utom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>