Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 745-746 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balaghat. 2. Distrikt i divisionen Nagpur af Centralprovinserna - Balaghaut. Se Balaghat - Balaguer], stad i spanska prov. Lerida - Balaguer, Victor, spansk skald - Balagårds-sida, ett i Heimskringla förekommande namn på någon del af den sydfinska kusten - Balahissar, stad i turkiska vilajetet Angora - Balakhissar. Se Balikesri - Balakirev. Milij Aleksejevitj, rysk tonsättare - Balaklava, stad i Ryssland, på södra sidan af halfön Krim - Balalaika, ett i Ryssland bland de lägre folkklasserna brukligt stränginstrument - Balambangan (af malajerna kallad Berobanga), ö vid norra kusten af Borneo - Balan, Pietro, italiensk historiker - Balancé, fr. (jfr Balansera), ett slags danssteg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har något guld och antimon, men är föga odladt.
Hufvudort Burha, med omkr. 4,000 inv.

Balaghaut. Se Balaghat.

Balaguer [balager], stad i spanska prov. Lerida
(Katalonien), vid floden Segre, n. ö. om Lerida,
med ett starkt bergsslott. 4,938 inv. (1900).

Balaguer [-ger], Victor, spansk skald,
historieskrifvare och politiker, f. 1824 i Barcelona, d.
1901. Såsom politiker var
B. en trogen anhängare af
Sagastas parti. Han blef
1869 deputerad, var från
1871 till 1888
växelvis inrikes- och
kolonialminister och från 1898
senator på lifstid.
Sedan 1883 var han
ledamot af Spanska
akademien. B. beskyddade
all slags vetenskap och
konst, men verkade
särskildt för en sund
regionalism utan opatriotisk



separation. För den litterära decentralisationen
gjorde han kraftig propaganda genom
återupplifvande af de s. k. "juegos florales", om hvilkas
nytta meningarna dock kunna vara delade, då denna
poesi ofta är smaklös och barnslig. B. var som
personlighet en af det moderna Spaniens ädlaste
andar. Hela sin förmögenhet offrade han på
skapandet af Biblioteca Museo Balaguer i Villanueva
y Geltrú, som efter spanska förhållanden är ett
mönsterbibliotek. Till ett fyrtiotal volymer uppgå
hans efterlämnade skrifter. Af historiska arbeten
må nämnas: Historia de Cataluña (1860), Historia
de los Trovadores (6 bd, 1878–80), Discursos,
Guerras de Granada, Historia de los reyes católicos,
Cristobal Colón och Las islas Filipinas, af hvilka
dock icke alla åtnjuta anseende för grundlighet.
Hans Tragedias (Juan Padilla, Safo, Nerón, Coriolá
m. fl.) äro korta karaktärsskildringar, icke afsedda
för uppförande, skrifna på katalanska och af
författaren öfversatta till kastiljanska. Större
ursprunglighet ega hans katalanska dikter: Novelas,
Legendas, Trovador de Montserrat, Primavera del último
trovador catalan och den episk-dramatiska trilogien
Los Pirineos (1891), som B. själf gifvit en kastiljansk
version, hvartill Spaniens nu lefvande störste musiker,
Félipe Pedrell, satt musik. B:s sista publikationer
voro A granel och dess fortsättning Historias y
tradiciones, en samling noveller, minnen, legender m. m.
Till svenska har V. E. Lidforss öfversatt tragedierna
La mort d’Annibal (Ny sv. tidskr. 1882) och Las
espollas de la morta ("Romeo och Julia" i "Ute
och hemma", 1894) och G. Björkman några af
hans smådikter (i "Genljud från Hesperien") samt
tragedien "Coriolanus" (1896). Se uppsatser af
V. E. Lidforss i Framtiden 1877 ("Nykatalansk
vitterhet") och i Ny ill. tidn. 1882.
Ad. H–n.

Balagårds-sida, ett i Snorre Sturlassons
Heimskringla förekommande namn på någon del af den
sydfinska kusten.

Balahissar, stad i turkiska vilajetet Angora
(Mindre Asien), omkr. 12 km. s. om Sivrihissar. Se
vidare Pessinus.

Balakhissar. Se Balikesri.

Balakirev. Milij Aleksejevitj, rysk
tonsättare, f. 1837, uppträdde såsom pianist i
Petersburg 1855, grundade jämte Lamakin 1862 en
musikskola, som han sedan 1867 ensam förestod, ledde
1867–70 ryska musiksällskapets konserter och var
1883–95 direktör för hofsångarkapellet. Hans
förnämsta verk, i Berlioz-Liszts riktning, äro flere
uvertyrer, den symfoniska dikten Tamara, musik till Kung
Lear, pianosaker, arrangemanger och en samling
ryska folkvisor.
A. L.

Balaklava, stad i Ryssland, på södra sidan af
halfön Krim, 13 km. s. ö. om Sevastopol. 1,274
inv. (1897). Utmärkt hamn. Från 1365 till 1475
egdes B. af genovesarna och befann sig i blomstrande
tillstånd, men förföll, när det sedan kom i turkarnas
våld. Sedan Krim (1783) eröfrats af ryssarna, blef
B. militärstation. Under Sevastopols belägring 1854
–55 var B. förnämsta depåplatsen för de
belägrande och försågs med befästningar. Mot dessa, som
höllos besatta af två engelska brigader, utförde
ryssarna 25 sept. 1854 ett häftigt anfall, som blef
afvisadt med hjälp af franska trupper från
belägringsarmén och
engelska
kavalleribrigaden Cardigan,
hvilken utförde ett
djärft och förlustrikt
anfall.
C. O. N.

Balalaika, ett i
Ryssland bland de
lägre folkklasserna
brukligt
stränginstrument, liknande,
en trekantig gitarr
och öfverspändt med
2, 3 eller 4
tarmsträngat, som
tillsammans vanligen
angifva ett
mollackord. Det
användes till
ackompanjerande af slavernas
melankoliska
folkvisor och dansar.
Numera har det äfven



börjat användas som konsertinstrument af flera
storlekar, från den stora kontrabasen till den lilla
diskant-balalaikan.
A. L.

Balambangan (af malajerna kallad
Berobanga), en vid norra kusten af Borneo belägen
fruktbar, men osund ö med två goda hamnar.
Engelsmännen hafva gjort flere fruktlösa försök att där
anlägga en koloni.

Balan, Pietro, italiensk historiker, f. 1840,
studerade i seminariet i Padova, prästvigdes och
redigerade klerikala tidningar i Venezia, Modena
och Turin. 1879–83 var han underarkivarie vid
vatikanska arkivet och drog sig sedan tillbaka till
Pregatto vid Bologna. Bland hans många arbeten
må nämnas I precursori del raziona lismo moderno
fino a Lutero (2 bd, 1867–69), Pio IX, la chiesa
e la rivoluzione (2 bd, 1869), Storia di Gregorio
IX e de’ suoi tempi (3 bd, 1872–73) och Storia
d’Italia (7 bd, 1878–88; 2:a uppl. utg. af Majocchi
1894–99), hans hufvudverk.

Balancé [-lãse’], fr. (jfr Balansera), ett slags
danssteg, som består däri, att man utan att röra sig
från stället utför fritt valda figurer med båda fötterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>