Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Balder, nord. myt., en af asagudarna, son af Oden och Frigg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är så hvit, att hon liknas vid Balders ögonbryn
(baldersbrå, Matricaria inodora L.), och hon
är den hvitaste af alla örter. Däraf kan man sluta
till både hans hårs och hans kropps fägring. Han
är den visaste, vältaligaste och mildaste af asarna.
Dessutom följer honom den egenskapen, att ingen
hans dom kan hålla sig. Han bebor ett ställe i
himmelen, som heter Breidablick; där kan
intet orent vara".
Balder den gode drömde onda drömmar. Frigg
tog då eder, att eld och vatten, järn och all slags
malm, stenar, jorden, träden, sjukdomarna, djuren,
fåglarna, giftet och ormarna skulle skona B. Sedan
förlustade sig asarna med att skjuta, hugga och
kasta sten på B., men intet skadade honom. Loke
likade detta illa. I en kvinnas skepnad frågade han
Frigg, om allting svurit att skona B. Frigg sade,
att en telning, kallad mistelten (isl. mistilteinn),
synts för ung att kräfva ed af. Loke tog misteltenen
och lockade den blinde guden Höder (isl. Hǫðr) att
slunga den mot B. efter Lokes anvisning. B. föll
död till marken, och det var det största olycksdåd,
som föröfvats bland gudar och människor. Asarna
stodo mållösa, och ingen kunde hämna gärningen.
Då de sansat sig, sporde Frigg, hvem som ville rida
till Hel och bjuda henne lösen, om hon ville låta B.
fara hem till Asgård. Hermod red på Odens häst
Sleipner. Asarna förde B:s lik till hafvet, ville
skjuta ut hans skepp Ringhorne (isl. Hringhorni) och
bränna det, men skeppet rörde sig ej. Då sändes
till Jotunhem efter jättekvinnan Hyrrokken, som sköt
ut skeppet i ett tag. B:s lik bars ut på skeppet, och
då hans hustru Nanna, Neps dotter, såg det, dog
hon af sorg, hon bars på bålet och det tändes, Tor
vigde bålet med sin hammare. Till B:s bål kommo
många varelser, gudar, rimtursar och bergresar.
Oden lade på bålet guldringen Draupner; B:s häst
leddes på bålet fullsadlad. Hermod kom till Hel och
såg B. sitta i högsätet. Hel sade, att om allt i
världen begräte B., skulle han få fara åter till
asarna. Alla ting gräto, men i en håla påträffades
en jättekvinna vid namn Tock (isl. þǫkk), hon sade
sig gråta torra tårar öfver B:s likfärd och måtte
Hel behålla det hon hade. Efter ragnarök skall B.
återkomma. B. hämnades af Vale, Odens son med
Rind, som, en natt gammal, dräpte Höder. Balders
och Nannas son var Forsete, rättvisans gud.
Saxo, som är en äldre samtida till Snorre, berättar,
hurusom Odens son Balderus greps af kärlek till
Nanna, dotter till norske fylkeskonungen Geuarus, som
dock älskades af sin fosterbroder Hotherus, en svensk
konungason. Skogsjungfrur, som Hotherus träffade
under en jakt, uppmanade honom att ej angripa B.
med vapen, han vore en halfgud. Geuarus sade
sig veta, att ett svärd egdes af skogssatyren
Mimingus, och ger råd, genom hvilka Hotherus kommer
i besittning af svärdet och en armring. B. kom med
vapenmakt till Geuarus, fick afslag af Nanna, emedan
en gud ej kunde förenas med en dödlig,
sammandrabbade, biträdd af Oden och Tor, till sjöss med Hotherus,
som, osårbar genom sin brynja, segrar, sedan han
lyckats hugga skaftet af Tors klubba, då gudarna
flydde. Hotherus fick Nanna till hustru och förde
sin brud till Sverige, men besegrades snart af B.
och måste fly till Geuarus. För att stilla sina krigares
törst öppnade B. ett källsprång, som ännu bär hans
namn (Baldersbrönd nära Roskilde). B. led så af
längtan efter Nanna, att han ej förmådde gå, utan
måste åka. Hotherus kom med en flotta till Isora
(Isöre vid Issefjorden), blir konung i Danmark och
Sverige, men undantränges från danska tronen under
sin frånvaro i Sverige af B., som väljes i stället.
Efter den följande striden måste Hotherus fly till
den stad i Jylland, som bär hans namn (Hoyer, fda.
Höthær). Efter en vinter där for han till Sverige
och träffade i vildmarken de jungfrur, som gifvit
honom den osårbara brynjan, hvilka säga att B.
kan besegras, om Hotherus får smaka den föda, som
ökar B:s krafter. Hotherus angriper B., natten
skiljer de stridande. Hotherus, som på natten
utspejar fiendens läger, varsnar tre nymfer utgå ur
lägret, som bära den hemliga födan åt B., följer
dem till deras hus, utger sig för en spelman, ser
födan åt B. tillredas, får smaka däraf, då han säger
sig icke vara Hotherus, utan hans följeslagare och
får därjämte ett segerbälte. På återvägen möter han
B. och genomborrar hans sida. B. plågas af sitt
sår, låter bära sig på en bår i striden, men om
natten visar sig Proserpina (Hel) vid hans bädd och
förkunnar hans död, som följer på tredje dagen,
hvarefter han med kunglig ståt lägges i en hög,
hvari på Saxos tid en man sökt gräfva, men
afskräcktes genom skenet af ett vattuflöde därur. Oden
får en son Bous med Rinda, dotter till rutenernas
konung, hvilken hämnar sin broder B. och dödar
Hotherus i strid.
Mytologerna hafva antingen gifvit myten om B.
en meteorologisk-fysisk tydning (O. Rudbeck,
Uhland, Müllenhoff), i det de förklarat myten häntyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 8 00:04:22 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0413.html
