Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baldwin, Edward, pseudonym för engelske författaren W. Godwin - Baldwin, Robert, kanadensisk statsman - Baldwin, Evelyn Briggs, nordamerikansk polarforskare - Bâle, det franska namnet på Basel - Bale, en berömd svensk runristare - Bale, John (lat. Balæus), engelsk biskop och andlig skald - Balearerna. Se Baleariska öarna - Baleariska hafvet, den del af Medelhafvets västra bäcken som ligger vid Spaniens östkust - Baleariska öarna (Balearerna, Islas Baleáres), en ögrupp i Medelhafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baldwin [bå’ld*in], Edward, pseudonym för
engelske författaren W. Godwin.
Baldwin [bå’ld*in], Robert, kanadensisk
statsman, f. i York (nu Toronto) i Öfre Canada 1804,
d. 1858, egnade sig åt advokatyrket och deltog
tidigt i det politiska lifvet i Öfre Canada, där han
framträdde som en af den liberala reformrörelsens
besinningsfullaste ledare. 1836 blef han medlem af
Öfre Canadas verkställande råd (executive council),
men afgick, då vice-guvernören, sir Francis Bond
Head, skarpt ogillade de grundsatser om
parlamentarisk själfstyrelse, hvilkas tillämpning vid provinsens
förvaltning B. påyrkade. Vid utbrottet af upproret
i Öfre Canada (dec. 1837) sökte han på guvernörens
anmodan, ehuru förgäfves, bemedla en
öfverenskommelse med upprorsrörelsens ledare, W. L. Mackenzie.
Sedan de båda kanadensiska provinserna 1840
förenats, invaldes B. i den nya lagstiftande församlingen,
kallades af generalguvernören, lord Sydenham, 1841
till medlem af verkställande rådet, men afgick, då
han ej lyckades öfvertyga Sydenham om
nödvändigheten af att gifva detta en enhetlig politisk prägel
som en parlamentarisk ministär. B. framlade nu
(sept. 1841) i lagstiftande församlingen en rad
resolutionsförslag, hvilka med några från
regeringshåll föreslagna ändringar enhälligt antogos och
sammanfatta grunddragen i det nutida Canadas
parlamentariska författning (guvernörens ansvarighet
endast inför riksmyndigheter, men med skyldighet
att till sina rådgifvare kalla män i besittning af
folkrepresentanternas förtroende, och
provinsförvaltningens anpassning efter befolkningens välförstådda
önskningar och intressen). Jämte L. H. Lafontaine
blef B. ledare af det förenade Canadas första
parlamentariska ministär, 1842, afgick följande året
till följd af en konflikt med den nye generalguvernören
lord Metcalfe, om dennes befogenheter under ett
parlamentariskt styrelsesätt, men blef 1848 jämte
Lafontaine under lord Elgin ånyo minister, hvarvid
det parlamentariska regeringssättet slutgiltigt
erkändes i Canada. Under de för Canadas inre
utveckling betydelsefulla år, då den andra ministären
Lafontaine-Baldwin satt vid makten (1848–51),
organiserade B. bl. a. Canadas municipala
förvaltningssystem på ännu gällande grunder och
genomdref upprättandet af ett för alla trosbekännare öppet
universitet i Toronto. B. afgick 1851 och drog sig,
sedan han s. å. i sin gamla valkrets fallit igenom
för en radikal ytterlighetsman, för alltid tillbaka
från det politiska lifvet. B. var en af Canadas
gedignaste politiska personligheter, och hans arbete för
kolonial själfstyrelse har tillförsäkrat honom ett af
de främsta rummen bland dess ledande
statsmän.
V. S–g.
Baldwin [bå’ld*in], Evelyn Briggs,
nordamerikansk polarforskare, f. 22 juli 1862 i
Springfield, staten Missouri, blef 1892 anställd vid
Förenta staternas meteorologiska anstalt. B. åtföljde
såsom meteorolog Peary på hans expedition till
norra Grönland 1893–94 och reste 1897 till
Spetsbergen för att erbjuda Andrée-expeditionen sin tjänst,
men kom för sent. 1898–99 åtföljde han såsom
meteorolog Wellmans polarexpedition till Frans
Josefs land, hvarunder han upptäckte och utforskade
Graham Bell land. 1901 blef han ledare för en
af den amerikanske miljonären W. Ziegler bekostad
nordpolsexpedition, hvilken med ångaren "America"
öfvervintrade vid Frans Josefs land, hvarifrån B.
ämnade vid första öppna vatten tränga mot norr
och vidare genom en slädexpedition uppnå nordpolen.
Efter upprättandet af åtskilliga lifsmedelsdepåer
måste han dock på grund af vidriga naturförhållanden
återvända i aug. 1902, och en ny Ziegler-expedition
afgick i juni 1903 till Frans Josefs land under
ledning af A. Fiala.
Bâle [bal], det franska namnet på Basel.
Bale, en berömd svensk runristare, som lefde och
verkade inemot midten af 1000-talet. Han ristade
en mängd runstenar, i synnerhet i Uppland. B.
var uppenbarligen en kristen man. Afbildningar af
hans ristningar förekomma i Hans Hildebrands
"Sveriges medeltid" samt i den af E. Hildebrand
redigerade "Sveriges historia" (medeltiden).
Hs Hd.
Bale [bei’l], John (lat. Balæus), engelsk
biskop och andlig skald, f. 1495 i Suffolk, slöt sig
tidigt till den reformatoriska rörelsen i England,
frisade sig från sina inom karmelitorden aflagda
munklöften och gifte sig. Mot den förbittring hans
häftiga angrepp på katolicismen framkallade
skyddades han af Thomas Cromwell, men vid dennes
död måste han lämna England och fortsatte på
tysk botten sin litterära fejd i trosfrågor. Efter
en åttaårig landsflykt återvände han till England
under Edvard VI och fick 1552 biskopsvärdigheten
i Ossory i Irland. Men den katolska reaktionen under
den blodiga Maria dref honom åter ur landet, och
han kom efter växlande öden i Holland och Schweiz
till Basel, hvarifrån han slutligen, efter drottning
Marias död, återvände till sitt fädernesland. Dock
inträdde han ej vidare i sitt biskopsämbete, utan fick
i stället ett prebende vid katedralen i Canterbury.
Han dog 1563. – För sin polemik mot katolska
kyrkan använde B. dramats form och skall inalles
hafva författat 19 dramer, hvilkas poetiska värde
dock är underordnadt den starka tendentiösa afsikten.
Mest beaktade äro hans fyra religiösa "mysterier"
samt hans stora serie historiska dramer, hvilken
inledes med det först 1878 offentliggjorda allegoriska
skådespelet Kyng Johan (Johan utan land). B.
utgaf äfven omfattande biografiska och bibliografiska
samlingar under titeln Illustrium majoris Britanniæ
scriptorum summarium.
J. Hdr
Balearerna. Se Baleariska öarna.
Baleariska hafvet, stundom namn på den del af
Medelhafvets västra bäcken, som ligger vid
Spaniens östkust.
Baleariska öarna (Balearerna, Islas
Baleáres), en ögrupp i Medelhafvet, ö. om Spaniens
kust. Ögruppen, som tillsammans med Pityuserna
utgör den spanska prov. Balearerna, består af två
större öar, Mallorca och Menorca, samt tre mindre:
Cabrera, Dragonera och Conejera, jämte en del
småöar. Arealen är 5,014 kvkm. enl. officiell
beräkning (enl. Strelbitsky: 4,980 kvkm.). 311,649
inv. (1900). Öarna äro bergiga med branta kuster,
som hafva flera förträffliga hamnar, bl. a. den stora
redden vid hufvudstaden Palma, på sydvästra kusten
af Mallorca, samt Mahón på Menorca, båda tillika
starkt befästa. Klimatet är särdeles mildt och
jordmånen, i synnerhet på det större och jämnare
Mallorca, ganska fruktbar. De båda större öarna
frambringa också säd, vin, sydfrukter, lin och hampa
i myckenhet. Jämte jordbruk utgöra silkesodling,
boskapsskötsel, sjöfart och fiske viktiga näringskällor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
