Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 769-770 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balett l. Ballett, en af musik ledsagad konstdans - Balf., i botaniska beteckningar förkortning för J. H. Balfour - Balfe l. (rättare) Balph, Michael William, engelsk tonsättare - Balfour, John Hutton, skotsk botanist - Balfour. 1. Arthur James B., engelsk statsman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nämnas: Milon ("Nina"), F. Taglioni ("La
sylphide", musik af Schneitzhöfer, "Le lac
des fées", musik af Auber), P. Taglioni
("Undine", musik af Pugni), Coralli
("Giselle", musik af Adam) samt Aug.
Bournonville, som i Köpenhamn fullföljt Galeottis riktning
och särskildt åt det fornnordiska asa- och kämpalifvet
gifvit balettens form, hvartill Hartmann satt
en nationell musik ("Valkyrien", "Trymskviden").
– I allmänhet måste sägas, att, trots vackra
undantag, teaterdansen nu för tiden urartat till ett
skyltande med kroppsliga retelser eller akrobatisk
färdighet. Skulle man våga hoppas en brytning med
denna maniererade plastik, så torde den närmast vara
att vänta från den karakteristiska folkdansens sida.
– Ordet balett betecknar äfven den vid en teater
anställda balettpersonalen.
A. L.
E. F–t.

Balf., i botaniska beteckningar förkortning för J.
H. Balfour.

Balfe [bä’lf] 1. (rättare) Balph, Michael
William, engelsk tonsättare, f. 1808 i Irland,
blef redan 1824 orkesteranförare i London, uppträdde
under de följande åren dels i Paris, dels i Italien
såsom operasångare och började 1831 med framgång
komponera operor, af hvilka i synnerhet L’assedio
di La Rochelle, med madame Malibran i
hufvudpartiet, stadgade hans rykte. Senare återvände han
till London, blef kapellmästare vid italienska operan
och komponerade flere stycken, bland hvilka The
bohemian girl ("Zigenerskan", 1849 gifven i
Stockholm) och Les quatre fils d’Aymon blifvit mest kända.
Död 1870. Några år efter hans död uppfördes i
London en efterlämnad opera, Il talismano, med
tillagd final af M. Costa. B. är icke originell,
snarare flack, men han eger en flytande melodik och
en lätt konversationston.
A. L.

Balfour [bä’lfo*], John Hutton, skotsk
botanist, f. 1808 i Edinburgh, blef med. doktor
därstädes 1832, var professor i botanik vid Glasgows
universitet 1841–45 och beklädde en professur i
medicin samt botanik vid universitetet i Edinburgh
1845–79, hvarjämte han var föreståndare för k.
botaniska trädgården därstädes. Död 1884. B. har
gjort sitt namn kändt i den botaniska nomenklaturen
och författat bl. a. Manual of botany (1848; 5:e
uppl. 1875), Botany and religion (1859; 4:e uppl.
1882) samt The plants of the bible (1857;
sista uppl. 1885). – Hans son Isaac Bailey
B., f. 1853, är likaledes (sedan 1888) botanices
professor och föreståndare för k. botaniska
trädgården i Edinburgh.
(T. K.)

Balfour [bä’lfo͡ə]. 1. Arthur James B.,
engelsk statsman, f. 25 juli 1848 i Skottland,
studerade i Eton och Cambridge samt har sedan 1874
tillhört det politiska lifvet som underhusledamot först
för Hertford, hvilken valkrets han representerade
till 1885, och sedan sistnämnda år för Manchesters
östra valkrets. B. tjänstgjorde 1878–80 som
privatsekreterare åt sin morbroder, markisen af Salisbury,
under dennes utrikesministertid och följde honom i
denna egenskap till Berlinkongressen 1878. Under
1880-talets första år slöt han sig tidtals till det
af lord Randolph Churchill ledda s. k. Fjärde
partiet (se d. o.). 1885 blef han medlem af
Privy council och tillhörde som president i styrelsen
för fattig- och hälsovård m. m. (local government
board) Salisburys första ministär (juni 1885–jan.
1886). I Salisburys andra ministär var han först
minister för Skottland från juli 1886 (med säte i
kabinettet från nov. s. å.)
till mars 1887, då till
allmän förvåning åt
honom uppdrogs den ytterligt
svåra befattningen som
förste sekreterare för Irland.
B. hade dittills visserligen
gjort sig känd som en
litterärt och särskildt
filosofiskt finbildad man, skarp
dialektiker och talangfull
talare, men gällde för att
genom ömtålig hälsa,
förfinad indolens och en viss
dilettantisk läggning vara
allt annat än lämpad för



mera kräfvande praktiskt politiska värf. Som minister
för Irland (1887–91) visade han emellertid prof
på hänsynslös kraft vid de af honom 1887
genomdrifna undantagslagarnas tillämpning och lyckades
därigenom bryta udden af de nationalistiska
partiernas agitation och stäfja den rådande laglösheten
på ön. Samtidigt inledde B. en era af
socialreformatorisk lagstiftning för Irland genom 1891 års "land
act", särskildt dess bestämmelser om åtgärder för
näringarnas upphjälpande i de fattigaste och mest
öfverbefolkade trakterna af Irland genom en med
vida befogenheter utrustad kommitté ("congested
districts board"). Hans skarpa åtgärder mot
uppviglande irländska parlamentsledamöter och präster
föranledde många stormiga debatter i underhuset.

Hösten 1891 utnämndes B. till förste
skattkammarlord och blef samtidigt (efter W. H. Smith) det
unionistiska partiets ledare i underhuset. Han afgick
med Salisbury i aug. 1892 och tog därefter som
underhusoppositionens ledare liflig del i striden mot
Gladstones home-rule-politik. I Salisburys tredje
ministär (juni 1895–juli 1902) blef B. ånyo förste
skattkammarlord och regeringspartiets ledare i
underhuset samt öfvertog efter Salisburys afgång 12 juli i
den rekonstruerade ministären äfven premiärministers-
och sigillbevararebefattningarna. B. framlade 1902
förslaget om undervisningsreform ("education act")
och var under de långvariga och häftiga debatter
det föranledde dess främste förfäktare. Under den
1903 började stora tullstriden intog B. en
förmedlande hållning samt formulerade i en broschyr
(Economical notes on insular free trade) och i ett stort i
Sheffield okt. s. å. hållet tal ett regeringsprogram, som
vände sig mot den traditionella, stränga
frihandelsdoktrinen och förordade repressalietullar såsom medel
att utverka lättnad i för engelsk handel skadliga
utländska tariffer, hvaremot beskattning af lifsmedel
förklarades f. n. ligga utanför den praktiska
politikens område (det s. k. Sheffieldprogrammet). I
samband härmed nödgades han företaga en
genomgripande ombildning af sin ministär.

Som parlamentarisk debattör har B. vunnit stort
anseende genom kallblodig slagfärdighet, skicklig
logisk bevisföringskonst och sarkastisk skärpa i
förening med ett personligen vinnande sätt, som
förvärfvat honom i hans egenskap af underhusets ledare
aktning och välvilja från alla partier. Han har
äfven vunnit rykte som en skarpsinnig och talangfull,
ehuru måhända något dilettantisk författare på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>