Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 903-904 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barbier. Paul Jules B., fransk teaterförfattare - Barbier. 4. Frédéric Etienne B., fransk tonsättare. - Barbier de Meynard, Charles Adrein Casimir, fransk orientalist - Barbieri, Giovanni Francesco, Italiensk målare. Se Guercino. - Barbieri, Francisco Asenio, spansk musiker. - Barbiton. Se Barbitos. - Barbitos l. Barbiton, ett forngrekiskt stränginstrument. - Barbmann. Se Bartmännchen. - Barbro, Pietro, påfven Paul II:s egentliga namn. - Barbon. Se Barebone. - Barbosa du Bocage, Maria, portugisisk skald. - Barbotan, fransk badort - Barbotin, en nästan flytande keramikdeg - Barbour, John, skotsk skald - Barboza, Francesco Vilella, markis, brasiliansk skald - Barbro Stigsdotter, Gustaf Vasas räddarinna - Barbuda, en engelsk ö bland Små Antillerna. - Barbula, en akrokarp mossa - Barbus. Se Skäggkarp. - Barby, preussisk stad - Barcarole. Se Barkarol. - Barcellona, stad på Sicilien. - Barcelona. 1. spansk provins.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Gounod. B:s saml. Théâtre en vers utgafs
1879.

4. Frédéric Etienne B., fransk tonsättare,
f. 1829 i Metz, d. 1889, debuterade 1855 i Paris med
operetten Une nuit à Seville och alstrade sedan en
stor mängd smärre buffapjäser, af hvilka
"Gräshoppan och myran" samt "Kung Midas" blifvit
mest kända.
A. L.

Barbier de Meynard [barbie d* mänar],
Charles Adrien Casimir, fransk orientalist, f.
1826 i Marseille, egnade sig först åt konsulatsbanan
och var en tid anställd såsom attaché vid franska
beskickningen i Persien. Sedermera professor i
turkiska vid "École des langues orientales vivantes",
blef han 1875 professor i persiska vid Collège de
France och 1885 professor i arabiska vid samma
universitet. Sedan 1878 medlem af Institutet
(Académie des inscriptions et belles-lettres), är B. äfven
president i Société asiatique (sedan 1876) och chef
för ofvannämnda "école" (sedan 1898). Af hans
många arbeten på den orientaliska filologiens område
äro följande de förnämsta: Dictionnaire géographique,
historique et littéraire de la Perse et des contrées
adjacentes (1861), en ytterst viktig bearbetning af
Jakût’s (se denne) "Mú’djem el-buldân", fullständigad
med ledning af flere outgifna persiska och arabiska
handskrifter; Tableau littéraire du Khorassân et de
la Transoxiane au IV^ième siècle de l’hégire 1861; text
och öfvers. af Maçoudis "Les prairies d’or" (se
Masudi), i samarbete med Pavet de Courteille (9
dlr, 1861–77); öfvers. af Ibn Khordâdbeh’s viktiga
"Le livre des routes"; text och öfvers. af
Zamakhschari’s "Les colliers d’or" (1876) och "Pensées"
(s. å.); och Dictionnaire turc-français (2 bd, 1881–
90).
H. A.

Barbieri, Giovanni Francesco, italiensk
målare. Se Guercino.

Barbieri, Francisco Asenio, spansk
musiker, f. 1823, d. 1894, var i början klarinettist,
sufflör och sångare, tills han 1847 bosatte sig i
Madrid och blef musiklärare, referent samt
sekreterare i ett sällskap för bildande af en operett-teater.
1850 debuterade han med framgång som kompositör
af en "zarzuela" (operett) vid namn Gloria y peluca
och fick snart anseende att vara Spaniens mest
omtyckte "zarzuelero" (han skref omkr. 80 operetter).
Därjämte föranstaltade han "concerts spirituels"
(1859) och klassiska konserter (1866), ur hvilka
sedermera Madrids konsertsällskap
utvecklade sig, blef 1868 professor i
harmoni och musikhistoria vid
konservatoriet (en befattning, som han dock
vägrade att mottaga) samt 1873
medlem af konstakademien. B. skref
äfven orkestersaker, hymner,
motetter, visor och diverse litterära
artiklar. Han åtnjöt en utomordentlig
popularitet.
A. L.

Barbiton. Se Barbitos.

Barbitos l. Barbiton, ett
forngrekiskt stränginstrument, öfver hvars
ursprung och inrättning de gamle
skriftställarna lämna mycket olika
uppgifter. Sannolikt härstammade
det från Asien och var ett slags



mångsträngad lyra med djup ton. Det nyttjades mest
vid dryckeslag och "skolier".
A. L.

Barbmann. Se Bartmännchen.

Barbo, Pietro, påfven Paul II:s egentliga
namn.

Barbon. Se Barebone.

Barbosa du Bocage [dy båka*], Manoel
Maria, portugisisk skald (af fransk härstamning).
Se Bocage.

Barbotan [barbåtã’], badort i franska dep. Gers.
606 inv. (1900). Sex svafvelhaltiga källor (26–
38° C.), kända sedan 1500-talet.

Barbotin (fr. barbotine, af barboter, plaska i
grumligt vatten), keram., en keramikdeg i nästan
flytande tillstånd, hvilken begagnas till fastgjutning
af tillbehör och prydnader på fajanspjäser. –
Barbotinmåleri, keram., fajansmåleri med
pastösa "fritt"-färger under lätt smältbar blyglans.

Barbour [ba’b*], John, skotsk skald,
archidiaconus i Aberdeen, f. omkr. 1316, d. 1396. Hans
dikt The Bruce, som skildrar Robert I Bruces
historia, skrefs omkr. 1375 (tryckt 1616, senast
utgifven 1870–77). Med Statius som förebild skildrade
B. Skottlands nationalhjälte i denna anslående dikt,
som äfven är af historisk och språklig betydelse.

Barboza [-båsa], Francesco Vilella,
markis af Paranagua, brasiliansk skald. Se
Brasilianska litteraturen.

Barbro Stigsdotter, det namn, som af traditionen
gifvits åt Arendt Perssons hustru och Gustaf Vasas
räddarinna. Man vet om henne med säkerhet blott,
att hon var dotter till fogden Stig Hansson på
Kopparberget, hvilken Gustaf Vasa lät aflifva.

Barbuda [babo’d*], en England tillhörig ö bland
Små Antillerna, norr om Antigua, blott 60 m. ö. h.,
genom korallref svårtillgänglig. 189 kvkm. 775
inv. (1901), till största delen negrer. Odling af majs,
peppar och tobak, hvarjämte nötkreatur och fågel
exporteras. Ön tillhörde sedan 1680 familjen
Codrington, men har på senare tider återfallit till kronan
och räknas nu till kolonien Windward islands.
Hufvudort: Codrington.
J. F. N.

Barbula (Hedw.) Lindb., bot., ett till nat. fam.
Tortulaceæ bland de akrokarpa mossorna hörande
släkte. Dithörande arter äro ett- eller fleråriga, af
växlande storlek, med långsträckta till äggformiga
blad. De växa vanligen i tufform på stenar, murar,
tak etc. såväl i fjälltrakterna som längre söderut.
Bland släktets 13 skandinaviska arter finnes ett par
af våra allmännaste mossarter, såsom B. unguiculata
Hedw., som lefver på åkrar, gräsplaner m. fl. st.,
och B. fallax Hedw., som uppträder företrädesvis
på murar och klippor.
G. A.*

Barbus, zool. Se Skäggkarp.

Barby, stad i preussiska prov. Sachsen,
regeringsområdet Magdeburg, vid floden Elbe. 5,136 inv.
(1900). Där fanns till 1809 en herrnhutkoloni, hvilken
nämnda år flyttades till Niesky.

Barcarole [-råle], it. Se Barkarol.

Barcellona (B. Pozzo di Gotto), stad i
italienska prov. Messina, Sicilien. 24,133 inv.
(1901). Består af två genom floden Longano skilda
städer. Silkesodling och sidenväfveri.

Barcelona. 1. Spansk provins, vid Medelhafvet,
en del af det gamla Katalonien, med en areal af
7,690 kvkm. och 1,054,541 inv. (1900). Provinsen
är bördig och välmående; jordbruk och boskapsskötsel
stå ganska högt, rik tillgång finnes på mineralier,
och såväl i hufvudstaden som på landsbygden finnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>