Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnmorske-grodan. Se Amfibier, sp. 834. - Barnoldswick, stad i engelska York - Barnpulver. Se Magnesiaoch Roséns barnpulver. - Barnsjukdomar. - Barnskola. Se Barnaskola - Barnsley, stad i engelska York - Barnstaple, fordom befäst stad i engelska Devon - Barnstöld - Barnsäng (lat. puerperium) - Barnsängsfeber l. Puerperalfeber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnmorske-grodan, zool. Se Amfibier, sp.
834.
Barnoldswick [ba’n*lds*ik],stad i engelska grefsk.
York, West Riding. 6,374 inv. (1901).
Barnpsykologi. Se Pedologi.
Barnpulver. Se Magnesia och Roséns
barnpulver.
Barnsjukdomar. Långvariga sjukdomar hos
föräldrarna (särskildt modern) utöfva – liksom andliga
och kroppsliga lyten – ofta ett ogynnsamt inflytande
på barnet, antingen så, att det lider af en allmän
klenhet, eller så, att det ärfver en viss sjukdom (t. ex.
migrän, blödarsjuka). Främsta rollen torde härvid
spelas af de tre sjukdomar, hvaraf mänskligheten
för närvarande hårdast lider: alkoholism, tuberkulos
och syfilis. Barnen till alkoholister äro påtagligt
ofta urartade i kroppsligt, intellektuellt och sedligt
hänseende. Tuberkulosen ärfves visserligen ytterst
sällan; men barnen födas med minskad
motståndskraft och smittas synnerligen ofta redan i den
tidigaste barndomen af den sjuke fadern eller den sjuka
modern. Syfilis öfverföres däremot ofta redan under
fostertiden på afkomman. Hafva föräldrarna (modern)
nyligen förvärfvat sjukdomen, plägar missfall
inträffa, eller barnet dör någon tid efter födelsen,
särskildt om det ej får modersmjölk; barn, födda
under sjukdomens senare skede, blifva i allmänhet
klena och kunna ännu efter många år få
allvarsamma utbrott af densamma. Vid en annan
könssjukdom, dröppeln (gonorré), öfverföres under
födelseakten lätt smitta från modern på barnet, hvarigenom
en varig ögoninflammation uppkommer, som ej sällan
leder till blindhet. Man berättar, att det i Europa
finns öfver 30,000 människor, som sålunda förlorat
synförmågan. Genom en under senare år alltmer
använd, förebyggande behandlingsmetod torde denna
form af blindhet småningom blifva en sällsynthet.
Till följd af den ofullkomliga utvecklingen af
organen, särskildt matsmältningsapparaten, samt bristen
på skyddsinrättningar och motståndskraft utmärkes
det späda barnet af en påfallande mottaglighet
särskildt för septiska infektioner (se Bakteriologi),
för rubbningar från matsmältnings- och
andningsorgan samt huden. Jämförelsevis sällsynta äro de
akuta infektionssjukdomarna, hvaremot tuberkulosen
månad för månad blir allt vanligare, från slutet af
första året företrädesvis som tuberkulös
hjärnhinneinflammation. Af konstitutionella sjukdomar
förekommer engelska sjukan synnerligen vanligt under
senare hälften af detta samt under det följande året,
under det Barlows sjukdom, som tillhör samma ålder,
förekommer tämligen sparsamt. Tandsprickningen
ger – i motsats till den vanliga uppfattningen –
blott undantagsvis anledning till sjukliga rubbningar.
Under de närmast följande åren angripas barnen
lätt af sjukdomar i andningsorganen, af mässling och
"röda hunden" samt särskildt af de s. k.
smutsinfektionerna, hvilka uppkomma genom barnens vana
att än krypa på de med smittämnen ofta rikligt
besmutsade golfven och än stoppa de sålunda smutsade
fingrarna i munnen samt genom deras vana att utan
urskillning suga på hvilka föremål som helst.
Särskildt torde sålunda tuberkulos ofta öfverföras.
Efter inträdet i skolåldern komma de akuta
utslagssjukdomarna, mässling och skarlakansfeber, men
äfven difteri, i förgrunden. Samtidigt göra sig äfven
skolans skadliga inflytanden gällande. Ett stort antal
af barnen visar sig förr eller senare behäftadt med
närsynthet, ryggradskrökning, nervositet,
muskelsvaghet samt benägenhet för hufvudvärk och näsblödning.
Med "barnsjukdomarna" i inskränkt bemärkelse
förstås de sjukdomar, som uteslutande eller
väsentligen tillhöra barnåldern, särskildt engelska sjukan,
mässlingen, skarlakansfeber, difteri och kikhosta
(se härom särskilda artiklar).
Avn.
Barnskola. Se Barnaskola.
Barnsley [ba’nsli], stad i engelska grefskapet York,
West Riding, vid Dearn och Barnsley-kanalen, mellan
Wakefield och Leeds, midt i ett koldistrikt. 41,083
inv. (1901). Viktiga linne- och bomullsfabriker, järn-
och stålmanufakturer samt handel med kol.
Barnstaple [ba’nst*pl], gammal, fordom befäst
stad i engelska grefskapet Devon, vid floden Taw,
nära Bristolkanalen. 14,137 inv. (1901). Spets-
och handskfabriker, liflig sjöfart.
Barnstöld är ett brott, som i de flesta länders lagar
belägges med synnerligen svårt straff. Den svenska
strafflagen bestämmer straffarbete från 6 månader
till och med 4 år för den, "som olofligen bemäktigar
sig och från föräldrars eller annans vård skiljer
barn, som ej fyllt 15 år", och straffet skärpes till
4–8 års straffarbete, såvida tjufven haft för afsikt
att "begagna barnet till tiggeri eller att det eljest
till vanart öfva".
Barnsäng (lat. puerperium) kallas närmast den
tid, under hvilken en barnaföderska, efter skedd
förlossning, har att intaga sängen. Denna tid bör
i normala fall utgöra 9–10 dygn och kan ej utan
fara förkortas. I vidsträcktare bemärkelse betecknar
ordet äfven dels en tid af 6–8 veckor efter
nedkomsten, dels det tillstånd, i hvilket den förlösta
kvinnan, barnsängskvinnan, under denna tid befinner
sig. De förändringar i könsorganen, som utvecklat sig
under hafvandeskapet och förlossningen, gå småningom
tillbaka under dessa veckor. Brösten träda i full
verksamhet med mjölkafsöndringen. Kvinnan är, i
synnerhet i början af barnsängen, känslig för skadliga
inflytelser. Jfr Barnsängsfeber.
M. S–n.*
Barnsängsfeber l. Puerperalfeber kallas
en svår febersjukdom, som angriper barnsängskvinnor,
i synnerhet under de första dagarna efter
förlossningen. På samma sätt som den närsläktade
varförgiftningen (pyemi, septikemi)
uppträder denna sjukdom under betydligt skiftande
former och växlande symtom. Liksom varförgiftningen
tager sin utgång från någon yttre skada, så har
barnsängsfebern till angreppspunkt de skador, som
vid förlossningen uppkomma i kvinnans
bäckenorgan. Smittofröen så att säga inplanteras i dessa,
utveckla sig hastigt samt förgifta organismen, så
att merendels döden blir en följd, och detta ofta
inom några få dagar. Sjukdomen kan inympas genom
i sönderdelning stadda ämnen, hvilka öfverföras på
en nyss förlöst kvinna medelst den undersökandes
fingrar, medelst instrument, gångkläder, sängkläder
o. s. v. Den kan ock framkallas genom blodlefrar,
rester af moderkakan o. d., som stannat i lifmodern
och där börjat undergå förruttnelse (då s. k.
själfinfektion eger rum). Pyemien var förr ganska vanlig
på lasaretten och förlossningsanstalterna, där
smittämnen funnos hopade. Sjukdomen var ej alldeles
obekant under antiken. Allmännare och närmare känd
blef den dock först efter upprättandet af nyssnämnda
slags anstalter, hvilkas fruktade mordängel den sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
