Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1001-1002 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bartolomiter. 1. Benämning på en fraktion flyktiga armeniska basilian-munkar. - Bartolomiter. 2. (Bartholoméer, äfven Kommunister) en af Bartholomäus Holzhauser, kanonikus i Salzburg - Bartolommeo. Fra, italiensk målare. Se Porta. - Bartolozzi, Francesco,italiensk kopparstickare - Bartolus (Bartolo), italiensk rättslärd - Barton, Elisabeth, den "heliga flickan från Kent" - Barton, Bernhard, "kväkareskalden" - Barton, sir Edmund, australisk statsman - Bartonia. Se Loasaceæ - Barton upon Humber, gammal engelsk stad - Bartoszewicz, Julian, polsk historiker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

armenisk ritus, men efter att ha vunnit fäste i flera
italienska städer, närmade de sig västerländska
normer, antogo de dominikanske lekbrödernas dräkt och
lefde efter Augustinus’ regel. På grund af inre
slitningar upphäfdes orden 1650 af Innocentius X.
Se Helyot, "Kloster- und ritterorden", VIII.

2. (Bartholoméer, äfven
Kommunister), en af Bartholomäus Holzhauser,
kanonikus i Salzburg, f. 1613, d. 1658 i Bingen,
stiftad och af påfven Innocentius XI 1680 stadfäst
kongregation af världs-andliga, hvilkas förnämsta
uppgift var att bilda goda själasörjare och predikanter.
Holzhausers inrättning var ställd på fullkomlig
gemensamhet i lif och egendom, och under mer än ett
århundrade utöfvade dessa världspräster ett afsevärdt
inflytande på utbildningen af de katolske andlige
inom såväl Tyskland som Österrike, Ungern,
Polen, Frankrike och Spanien. Under upplysningstiden
släcktes emellertid det nit, som uppburit stiftelsen,
och 1804 upphäfde bajerska regeringen det till
Landshut förlagda "Bartholomäum", som utgjorde
Holzhausers grundstiftelse. Nya försök att
återupplifva och fritt efterbilda Holzhausers plan hafva gjorts
under Pius IX:s och Leo XIII:s pontifikat. Se
Gaduel, "Barthol. Holzhauser" (1862).
J. Hdr.

Bartolommeo, Fra, italiensk målare. Se Porta.

Bartolozzi, Francesco, italiensk
kopparstickare, f. 1725 i Florens, d. i Lissabon 1813. Han
studerade i Venezia hos Jos. Wagner och reste 1764
till London. Med honom fick den nyare italienska
kopparstickarkonsten inträde i England. 1805 flyttade
han till Lissabon, där han blef direktör för
konstakademien. – B. bragte det veka punkter-maneret
till dess höjd, utan att dock, som man påstått, vara
dess uppfinnare.
(O. G–g.)

Bartolus (Bartolo), italiensk rättslärd, en
bland de mest betydande lärare i romersk rätt under
medeltiden, hufvudman för
en skolastisk
rättslärdomsriktning, hvars anhängare
efter honom kallades
bartolister. Han föddes
i Sassoferrato 1314, var
från 1343 professor i
civilrätt vid universitetet i
Perugia och dog där 1357.
Han skref bl. a.
värderika afhandlingar om
procedur och evidens samt
vidlyftiga kommentarer till
"Corpus juris civilis",
hvilka vunno stor



auktoritet i flera länder. B. sökte anpassa romerska
rätten efter feodaltidens förhållanden. Han göt nytt
lif i den exegetiska metoden att undervisa i juridik
och sammanknöt därmed sin praktisk-juridiska
erfarenhet. B:s "Opera omnia" utgåfvos i 11 bd 1588
–89 (flera uppl.).

Barton [ba’tn], Elisabeth, kallad "den heliga
flickan från Kent" eller "nunnan från Kent", var
född i början af 16:e årh. i Aldington i grefskapet
Kent och förvärfvade på grund af ett slags
epileptiska krampanfall, hvilka hos henne togo form af
religiöst extatiska utrop och profetior, ett stort
rykte som gudaingifven sierska. För att fullfölja sin
förmenta religiösa uppgift öfvergaf hon sin
anställning som tjänstflieka i Aldington och ingick i det
berömda Sionhouse i Canterbury, en från Vadstena
anlagd birgittinerstiftelse. Hennes syner och religiösa
strafftal blefvo af vidtgående betydelse, och emedan
hon skickligt tjänade de kyrkliga intressena, vann
hon stark tillslutning bland de andlige. Ärkebiskop
Warham af Canterbury lät noggrant uppteckna
hennes uttalanden, och hon gjorde sin andliga
auktoritet gällande bl. a. hos drottning Katarina och kejsar
Karl V. När Henrik VIII ville skilja sig från
Katarina af Aragonien och förmäla sig med Anna Boleyn,
framslungade Elisabeth skarpa varningar däremot och
förutsade att konungen skulle få med lifvet betala
öfvergifvandet af sin lagliga gemål. Förbittrad
häröfver, lät Henrik anklaga henne för högförräderi, och
inför "stjärnkammaren" bekände Elisabeth, att
hennes profetiska uttalanden varit direkt inspirerade af
några hennes själasörjare. Efter en i S:t Paulskyrkan
i London afgifven offentlig bekännelse af bedrägeriet
blefvo såväl Elisabeth som hennes andlige rådgifvare
afrättade 21 april 1534. Se J. A. Froude, "Hist.
of England", II.
J. Hdr.

Barton [ba’tn], Bernard, "kväkareskalden",
f. 1784 nära London, d. 1849, var först köpman
och sedan skrifvare i en bank. Hans första
diktsamling utkom 1812 och efterföljdes snart af flera
dylika, alla utmärkta genom innerlighet och varm
religiositet.

Barton [ba’tn], sir Edmund, australisk
statsman, f. 18 jan. 1849 i Sydney, Nya Syd-Wales, blef
1871 praktiserande advokat och egnade sig snart
åt det politiska lifvet. 1879 invaldes han i Nya
Syd-Wales’ lagstiftande församling, var 1883–87
dess talman och satt 1887–89 i öfre kammaren,
lagstiftande rådet. 1889 och 1891 var han kortare
tider minister (attorney general). B. egnade sig
från 1891, då han deltog i förbundskonventet i
Sydney, hufvudsakligen åt den australiska
förbundsrörelsen, och han var en af de ledande männen på
förbundskonventet 1897–98, då den nu gällande
förbundsförfattningen i sina grunddrag utarbetades,
samt deltog med ifver i de politiska strider, som
1900 resulterade i den federativa sammanslutningens
genomförande. B. sändes 1900 till England som
representant för Nya Syd-Wales vid förhandlingarna
med riksregeringen om förbundsförfattningen och blef
1901 det australiska statsförbundets förste
premiärminister. Om hans verksamhet som sådan se
Australiska statsförbundet. B., som vid
kolonialkonferensen 1902 adlats, afgick i april 1903
från premiärministerposten och blef i stället domare
vid Australiens nyupprättade högsta domstol.
V. S–g.

Bartonia, bot. Se Loasaceæ.

Barton upon Humber [ba’tn-&#601;pn-ha’mb&#601;],
gammal stad i engelska grefskapet Lincoln, vid Humber.
5,671 inv. (1901).

Bartoszewicz [-tå&#643;&#275;vitj], Julian, polsk
historiker, f. 1821, d. 1870, var 1842–66 gymnasielärare
i Warschau och därefter öfverbibliotekarie därstädes.
B. var redaktör af tidningen "Dziennik warszawski".
Hans historiska arbeten äro byggda på grundliga
källstudier. Här må nämnas Królewicze biskupi
(1851), Polens framstående män under 18:e årh. (3
bd, 1853–57), De polske kronhetmanerna och en
postum, Polens äldsta historia (4 bd, 1878). B.
ombesörjde 3:e delen af "Codex diplomaticus regni
Poloniæ" (1850). Själfständigt, men ej alltid
oväldigt skrifven är hans polska litteraturhistoria (1861;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>