Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Basedow, Johann Bernhard, tysk pedagog - Basedowska sjukdomen, sköldkörtelsjukdom - Basel. 1. Schweizisk kanton - Basel. 2. Stad i halfkantonen Basel-stadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihren einfluss in die öffentliche wohlfart, hvaruti han
äfven framlade planen till ett "pedagogiskt elementarverk",
som skulle blifva en "Abc-buch der realen und nominalen
menschlichen erkenntniss". Lifligt öfvertygad om sin kallelse
att varda en uppfostringsväsendets reformator, vände sig B.
direkt till furstar och regeringar, andliga och världsliga
stormän, frimurarloger o. s. v., lofprisande sina idéer, och
han lyckades att på detta sätt i gåfvor erhålla öfver 15,000
thaler (40,000 kr.) för utgifvandet af nämnda "elementarverk".
Den lifligt efterlängtade och med mycken bombast förebådade
boken, som utkom 1774 i 4 band (försedd med 100 kopparstick af
Chodowiecki samt en fransk och en latinsk öfversättning) och
som var ett slags "orbis pictus", innehållande "ett ordnadt
förråd af allt behöfligt vetande till ungdomens undervisning
från början ända till den akademiska åldern", mottogs med
storartadt bifall. B:s önskan att praktiskt förverkliga sina
uppfostringsteorier rönte ock det lifligaste intresse och
understöd. Den ädle fursten af Dessau, Leopold Friedrich Franz,
öfverlät åt B. för detta ändamål 12,000 thr (32,070 kr.) jämte
präktiga byggnader och trädgårdar, och i dec. 1774 öppnades i
Dessau den s. k. Philanthropin, ett internat för
gossar från 6 till 18 års ålder. Undervisningen skulle icke
vara "katolsk, luthersk eller reformert, utan kristlig". Men
vid utförandet uppenbarade sig B:s svaghet. Så länge det gällde
att väcka uppseende, var han den rätte mannen, men för en
ordnande, uthållande, äfven i det lilla trogen verksamhet
var han oduglig. Hans häftiga, högtfarande och ostadiga väsen
gjorde honom till en dålig pedagogisk förebild och förklarar
Herders starka uttryck: "Honom ville jag icke gifva kalfvar
att uppfostra, än mindre människor". Den hänförelse, hvarmed
B:s företag hälsades och understöddes af tidens mest framstående
män, och de goda lärarkrafter, som egnade sig åt detsamma,
kunde icke hindra, att anstalten snart förlorade sitt anseende
och förföll. Efter många inre slitningar lämnade B. 1776
ledningen åt Campe; han återtog densamma följande
året, men afträdde definitivt 1778. Därefter lefde han än
i Dessau, än i Leipzig, Halle och Magdeburg, oaflåtligt
verksam för sina idéer, sysselsatt dels med enskild undervisning,
dels med författandet af pedagogiska och religionsfilosofiska
skrifter. – Han dog i sistnämnda stad 25 juli 1790.
"Philanthropin" gaf anledning till upprättandet af en mängd
liknande läroanstalter i Tyskland, af hvilka Salzmanns
i Schnepfenthal är den mest bekanta.
B:s uppfostringsgrundsatser äro ensidiga och lida af den
utilitaristiska flackhet, som kännetecknar hans tid. Men hans
obestridliga förtjänst är, att han utan skonsmål blottade
bristerna i sin tids skolväsen, hvilka hufvudsakligen bestodo
däri, att kroppskrafternas utveckling försummades, att
modersmålet, de moderna språken och de reala ämnena voro så
godt som uteslutna från undervisningen, och att denna stelnat
i en traditionell mekanism, som gjorde den värdelös för lifvet.
B. gaf kraftiga väckelser till införande af kroppsöfningar i
skolorna, till utrotandet af den fördomen, att verklig bildning
är liktydig med kunskaper i de klassiska språken, till aktgifvande
på lärometodens betydelse och särskildt på vikten af åskådningen
(sakkunskap före ordkunskap) såsom ett väsentligt medel att göra
undervisningen fängslande
och fruktbärande. Jfr
J. B. Basedow, "Pädagogische schriften" (med B:s biografi utg. af H. Göring 1880),
A. Pinloche, "Geschichte des philanthropinismus" (1896),
B. Sjövall, "Filantropinismen, en skolreform i slutet af förra århundradet" (1898),
L. C. Sander, "Johann Bernhard Basedow" (Köpenhamn, s. å.), och
W. Rein, "Encyklopädisches handbuch der pädagogik" (2:a uppl. 1900, ff.).
Basedowska sjukdomen är namnet på en sjukdom,
hvars förnämsta kännetecken äro sköldkörtelns ansvällning
och ögonens framskjutande samt hjärtklappning. Denna
sjukdomstrefald anses bero på en konstitutionell neuros,
hvars framkallande orsak är obekant, i förening med
en själfförgiftning af kroppen, orsakad af den förstorade
sköldkörtelns abnormt ökade verksamhet. Sjukdomen har
fått sitt namn efter en tysk läkare von Basedow,
praktiserande i Merseburg, hvilken (i "Caspers wochenschrift"
för 28 mars 1840) närmare beskref densamma. Den kallas
ock "Graves’ska sjukdomen" efter Graves, som
beskref den i sina kliniska föredrag (Dublin, 1835).
Redan Flajani (1800) och Parry (1786–1825)
lära hafva fäst någon uppmärksamhet på det egendomliga
sammanträffandet af ofvan angifna sjukdomssymtom.
Franska författare kalla sjukdomen, efter de två
förstnämnda kännetecknen, goître exophthalmique.
Vid mycket häftigt insättande symtom kan sjukdomen växa
dödlig. I allmänhet äro utsikterna dock goda, och ett
borttagande af en del af sköldkörteln eller minskandet
af blodfluktionen till densamma (underbindning af några
dess blodkärl) kan medföra betydlig förbättring.
(I. H.)
Basel. 1. Kanton i nordvästra hörnet af Schweiz,
sedan 1833 delad i två af hvarandra oberoende halfkantoner:
Basel-stadt (fr. Bâle-ville), 35,8
kvkm. 112,227 inv. (1900), däraf 36,987 katoliker, och
Basel-land (fr. Bâle-campagne), 421,6
kvkm. 68,497 inv. (1900), däraf 15,775 katoliker. I den förra
utöfvas högsta lagstiftande myndigheten af "stora rådet",
som består af 130 medlemmar. Regeringsrådet, 7 medlemmar,
är ett verkställande utskott. Båda råden utses för 3 år. Enligt
grundlagen af 10 maj 1875 förekommer ett fakultativt referendum.
I den andra kantonen är "landtrådet" det suveräna folkets
högsta organ. Dess medlemmar väljas på 3 år (1 på 800 inv.).
Verkställande makten tillhör ett särskildt valdt "regeringsråd"
af 5 för 3 år valda medlemmar. Alla af landtrådet fattade
beslut skola underställas en folkomröstning ("referendum"),
som eger rum hvarje höst och hvarje vår. Invånarna äro mest
af tysk nationalitet.
2. Stad, hufvudorten i halfkantonen Basel-stadt,
som utgöres af själfva staden och 3 mindre
landtkommuner. Staden har 109,810 inv. (1900), däraf 1/3
katoliker. De båda stadsdelarna (Gross-Basel, på den
branta, vänstra Rhen-stranden, och Klein-Basel, på
den låga, högra) förenas dels genom en år 1226 byggd
bro (med kapellet "Käppelin joch"), dels genom två
nybyggda broar och en järnvägsbro. Bland byggnader
märkas domkyrkan (urspr. i bysantinsk stil, efter
jordbäfning 1356 i gotisk), rådhuset (från 1508–21),
hospitalet (f. d. markgrefligt palats), museet,
universitetsbyggnaden m. fl. B. har tvenne missionsanstalter
(Basel-missionssällskapet, bildadt 1815, se särskild
artikel, och Chrischonamissionens anstalt, sedan
1840), ett bibelsällskap, som utgifver biblar på alla
skriftspråk i världen, ett universitet (stiftadt 1460,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
