Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1049-1050 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bastard. 4. (Baster), hand. Ett slags sämre socker. - Bastardbruk, bygnk. ett slags murbruk. - Bastardceder. Se Chukrasia. - Bastarddjur. Se Bastard 2. - Bastardfil. Se Fil. - Bastard-indigo. Se Amorpha. - Bastardnäktergalsläktet. Se Hypolais. - Bastards, eng. för blandfolk - Bastardsträng. Se Bitecken. - Bastardsvärmare, en familj aftonfjärilar - Bastardsångare. Se Hypolais. - Bastardväxter (Hybrider). Se Bastard. - Bastarner,den första större germanska folkstam i beröring med antika kulturvärlden. - Bastborrar. Se Barkborrar. - Basté, Pierre Eugène. Se Grangé. - Bastei, utsiktspunkt i Schweiz. - Bastej, försvarstorn föreslaget av Albr. Dürer. - Baster, ett slags socker. Se Bastard 4. - Bastholm, Kristian, dansk teolog - Basti. Se Baza. - Bastia. Forna hufvudstaden på Corsica. - Bastian, Adolf, tysk resande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vunnet ur den efter föregående raffinering återstående
sirapen (= farin- l. pudersocker).

Bastardbruk, bygnk., ett murbruk, som är beredt
af kalkbruk och hydrauliskt bruk af något slags
cement, sammanblandade i olika proportioner. Ett
dylikt murbruk kallas ock med ett bättre namn
kalkcementbruk.
P. Ax. L.

Bastardceder, bot. Se Chukrasia.

Bastarddjur, zool. Se Bastard 2.

Bastardfil, maskinb. Se Fil.

Bastard-indigo, bot. Se Amorpha.

Bastardnäktergalsläktet, zool. Se Hypolais.

Bastards [ba’st*rds], eng. "blandfolk", folknamn,
som numera förnämligast brukas om några
folkstammar i tyska Sydväst-Afrika, hvilka torde ha
uppkommit genom folkblandning mellan hottentotter och
andra folk, bl. a. äfven kapboer. I äldre tider var
benämningen bastarder vanlig i Kaplandet för
genom folkblandning mellan kapboer och hottentotter
uppkomna stammar. Jfr Griquas.

Bastardsträng, her. Se Bitecken.

Bastardsvärmarna, zool., en familj aftonfjärilar.

Bastardsångare, zool. Se Hypolais.

Bastardväxter (Hybrider). Se Bastard.

Bastarner (lat. bastarnæ l. basternæ, af ovisst
ursprung), den första större germanska folkstam, som
trädde i närmare beröring med den antika
kulturvärlden. Bastarnernas tidigare hemvist förmodas ha
varit trakten kring öfre Weichsel; redan omkr. 200
f. Kr. hade de trängt ned till landet norr om
Donaumynningen. De stredo omkr. 170 f. Kr. mot den
macedoniske konungen Perseus’ fiender dardanerna
och voro hundra år senare i förbund med Mithridates
mot romarna under Pompejus. Crassus tillfogade dem
ett allvarligt nederlag (29 f. Kr.), hvilket dock ej
förmådde afhålla dem från plundringståg mot
Tracien. På Augustus’ tid bodde de mellan Karpaternas
östra sluttningar och Donaus mynning; efter
Donau-ön Peuce kallades ett där bosatt bastarniskt fylke
peuciner. Bastarnerna slöto sig under
markomannerkriget till de mot Rom förbundna folken.
Sedermera torde de småningom hafva sammansmält
med goterna och andra mot Donaugränsen
framträngande germanska stammar. Kejsar Probus (276
–282 e. Kr.) berättas ha förflyttat 100,000 bastarner
till högra Donaustranden; därefter försvinner deras
namn ur historien.

Bastborrar, Hylesinus, zool. Se Barkborrar.

Basté, Pierre Eugène. Se Grangé.

Bastei, berömd utsiktspunkt i sachsiska Schweiz,
vid Elbe, ö. om staden Wehlen, 317 m. ö. h., 170
m. öfver Elbes vattenyta.

Bastej (ty. bastei), krigsv., det rymliga, framåt
halfrunda och bakåt rätliniga försvarstorn, som Albr.
Dürer på 1520-talet föreslog i st. f. det
medeltida, trånga ringmurstornet. På bastejens
plattform uppställdes artilleripjäser, och sådana
placerades äfven i lågt liggande kasematter för
grafförsvar. I Sverige och Finland, där bastejerna
vanligen kallades pastejer eller postejer, men äfven
rundlar, uppfördes sådana vid Kalmar, Vadstena,
Viborg m. fl. ställen.
L. W:son M.

Baster, ett slags socker. Se Bastard 4.

Bastholm, Kristian, dansk teolog, f. 1740,
d. 1819. Han tog 1761 teol. examen, var 1768–71
missionär i Smyrna och blef därefter präst vid
citadell-kyrkan i Köpenhamn; 1778 kallades han
till hofpredikant och 1783 äfven till kungl.
konfessionarius, men måste 1800 efter en svår sjukdom



lämna sina ämbeten. Han
var en utpräglad
representant för tidens s. k.
upplysning, rationalistisk i
sitt bortförklarande af
undren, om än icke direkt
förnekande, ifrande för
klarhet i tanke och
iakttagande af vackra yttre
former. Han beundrades
mycket för sin vältalighet
och verkade äfven såsom
reformator af det danska
prästerskapets predikosätt;
hans tal förefalla nu likväl svulstiga och utan värme.
Hans Gejstlige talekunst (1775) öfversattes till svenska
och tyska samt infördes vid prästseminarier i Österrike.
Prästens uppgift var att utbreda allmän upplysning och
att i synnerhet på landet som "folklärare" (B. föreslog
detta namn) vägleda bönderna i all deras
sysselsättning. B. var en flitig, men icke verkligt originell
författare (bl. a. Jödisk historie, 1777–82, 3 bd,
Filosofi for ulærde, 1787, Mennesket i dets vilde og
raa tilstand, 1803–04, 4 bd) och en god stilist.
Han deltog ifrigt i förhandlingar om kyrkliga
spörsmål och var biskop Balles medarbetare i hans
"Lærebog i den kristelige religion" (1791). Hans
Forsög til en forbedret plan i den udvertes
gudsdyrkelse (1785) kräfde väsentliga ändringar i de
gamla kyrkobruken, framför allt vid dopet, samt
innehöll många smaklösa och narraktiga förslag; det
framkallade en häftig strid inom danska kyrkan och
en hel litteratur af stridsskrifter, men blef eljes
alldeles utan frukt. Se E. Schebel, "Bastholm og Balle"
(i "Dansk maanedsskrift" 1868, II).
E. Ebg.

Basti. Se Baza.

Bastia, Corsicas forna hufvudstad, på öns östra
kust. 24,640 inv. (1901). Liflig handel och industri.
Sardell- och korallfiske. Tillverkning af utmärkta
klingor och stiletter. Bibliotek på 30,000 band. B.
har en gammal och en större ny hamn med
tillsammans 610 m. kajbyggnad. 1900 anlände 564
fartyg om 266,176 ton. Järnväg härifrån till Ajaccio.
– B. grundades 1383 af genovesaren Leonel
Lomellino och utgjorde under 400 år säte för den genovesiske
guvernören. Det belägrades af österrikarna 1748.

Bastian, Adolf, tysk resande och etnograf, f.
1826 i Bremen. Efter studier vid flera af de tyska
universiteten företog han 1851 en åttaårig resa,
hvilken omfattade de flesta länder inom den heta
zonen. Ett resultat af denna resa blef Der mensch
in der geschichte; zur begründung einer
psychologischen weltanschauung (3 bd, 1860). 1861 anträdde
han en ny resa, som varade i fem år och
hufvudsakligen omfattade hitre och bortre Indien samt
arkipelagen, och hvilkens resultat nedlades i Die
völker des östlichen Asien (6 bd, 1866–71). 1868
fick B. sig anförtrodd vården af de etnografiska
afdelningarna i Berlin-museerna och blef 1869
docent, sedermera e. o. professor i etnologi vid
universitetet. Han var medstiftare af tyska
antropologiska sällskapet och uppsatte tills. med R. Hartmann
"Zeitschrift für ethnologie" (1869). 1886 utnämndes
han till chef för det nyinrättade "Museum für
völkerkunde" och 1900 till honorarieprofessor vid Berlins

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>