Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baumgarten. 2. Alexander Gottlieb B., tysk filosof och estetiker - Baumgarten, Michael, tysk teolog ocg agitator - Baumgarten. 1. Hermann B., tysk historiker - Baumgarten. 2. Otto B., tysk protestantisk teolog. - Baumgarten-Crusius. 1. Detlev Karl Wilhelm B. tysk filolog och pedagog - Baumgarten-Crusius. 2. Ludwig Friedrich Otto B., teolog - Baumgartner, Andreas, friherre von B., tysk fysiker - Baumgartner. 1. Gallus Jakob B., schweizisk statsman. - Baumgartner. 2. Alexander B. schweizisk katolsk litteraturhistoriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oder. Bland hans skrifter märkas
Metaphysica (1739) och
Aesthetica acroamatica (1750–58),
hvars utgifvande afbröts genom författarens död.
B. var en anhängare af Wolffs filosofiska skola, hvars
läror han i flera punkter sökte utföra och förtydliga.
Sin egentliga och själfständiga betydelse har han såsom
den moderna estetikens fader. Denna vetenskap, af B.
för första gången kallad estetik, får af honom sin plats
inom den filosofiska propedeutiken vid sidan af den
formella logiken, hvilken af B. kallas gnosologi. All
mänsklig kunskap är nämligen enligt Wolffs af B. upptagna
lära antingen intellektuell (d. ä. begreppskunskap)
eller empirisk (d. ä. sinnlig kunskap). Liksom nu
gnosologien handlar om den förras, så sysselsätter sig
estetiken med den senares, eller m. a. o. den sinnliga
åskådningens, fullkomlighet eller öfverensstämmelse
med sitt begrepp. Denna det sinnligas fullkomlighet är
enligt B. det sköna. Någon mer detaljerad lära om konsten
eller det natursköna utförde han likväl icke. Huru mycket
än B:s estetiska åsikter, bedömda efter senare tiders
kritiska måttstock, må lämna öfrigt att önska, äro de
dock förtjänta af uppmärksamhet både såsom det första
försöket i nyare tider att göra det sköna till föremål
för själfständiga undersökningar och för det stora
inflytande, som de utöfvat såväl på Kant som på dennes
närmaste efterföljare.
L. H. Å.*
Baumgarten, Michael, tysk teolog, f. 1812
i Holstein, blef privatdocent i Kiel 1839 och
kyrkoherde i Slesvig 1846. Han var där en af ledarna
för tyska agitationen, måste 1850 fly med sin familj
och kallades 5 dagar senare till teol. professor i
Rostock. Till sin teologiska ståndpunkt närmast en
lärjunge af Hofmann, bekämpade B. föreningen mellan
kyrka och stat såsom ett hinder för en verklig
folkkyrka. Han blef därför ock redan 1858 genom ett
storhertigligt dekret såsom "svärmeande" afsatt från
sin professur. Af sin starka subjektivism drefs B.
öfver till den bekännelselösa protestantföreningen,
men lämnade denna åter 1877 och lefde sedan sitt lif
ännu mera isolerad, under ständig polemik mot
mecklenburgska kyrkan. Riksdagsman 1874–81, kämpade
han från sin ståndpunkt mot papism och Stöckers sociala
planer. Död 1889. B. var en ensidig och svärmisk, men
ärlig tänkare, som ej kan inrangeras i någon teologisk
skola. Hans förnämsta arbete var hans
Apostlengeschichte-kommentar [apostelgeschichte] (1852).
Af stort värde är hans själfbiografi, utg. 1891.
Hj. H–t.
Baumgarten. 1. Hermann B., tysk historiker,
f. 1825 i hertigdömet Braunschweig, d. 1893 i Strassburg,
vardt professor i historia och litteratur vid polyteknikum
i Karlsruhe 1861 och vid universitetet i Strassburg 1872.
Från sistnämnda befattning tog han afsked 1889 för att egna
sig åt fullbordandet af sitt förnämsta vetenskapliga arbete,
Geschichte Karls V. (3 bd, 1885–92).
Bland hans öfriga skrifter må nämnas hans utmärkta
Geschichte Spaniens vom ausbruch der französischen revolution bis auf unsere tage (3 bd, 1865–71),
Vor der Bartholomäusnacht (1882) och
Karl V. und die deutsche reformation (1889).
Efter hans död utgaf Varrentrapp hans
Historische und politische aufsätze und reden (1894, med en biografisk inledning af E. Marcks).
2. Otto B., den föregåendes son, tysk
protestantisk teolog, f. 1858 i München, blef 1890 e. o.
professor i Jena och 1894 ord. professor i praktisk
teologi i Kiel. 1892–1900 utgaf B. "Zeitschrift
für theologie und kirche" och utger sedan 1901 dess
fortsättning "Monatsschrift für die kirchliche praxis".
Bland hans skrifter märkas
Volksschule und kirche (1890) och
Bismarcks stellung zu religion und kirche (1901).
Baumgarten-Crusius. 1. Detlev Karl Wilhelm B.,
tysk filolog och pedagog, f. 1786 i Dresden, d. 1845
som rektor i Meissen, ifrade varmt för fosterlandets
befrielse 1813–14, hvarom hans då utgifna
Vier reden an die deutsche jugend über vaterland, freiheit
etc. bär vittne. Bland hans många skrifter må nämnas
hans upplaga af Odyssén (1822–24).
(R–n B.)
2. Ludwig Friedrich Otto B., den förres
broder, teolog, f. 1788, d. 1842 som professor i
Jena, intog såsom teolog en själfständig ställning
både gentemot repristinationsteologien och den
vulgära rationalismen. Af hans många skrifter
äro de viktigaste egnade dogmatiken, såsom
Grundriss der evangelisch-kirchlichen dogmatik (1830),
Lehrbuch der dogmengeschichte (1831–32) och
Compendium der dogmengeschichte (1840, fullb. af hans vän K. Hase).
B:s exegetiska arbeten öfver nya testamentet
utgåfvos efter hans död (1845). B. var mild och
fridsam och som teolog en af tidens skarpsinnigaste.
(Hj. H–t.)
Baumgartner, Andreas, friherre von B.,
tysk fysiker, f. 1793 i Friedberg i Böhmen, d.
1865, blef 1817 professor i fysik vid lyceum i
Olmütz och 1823 vid universitetet i Wien. Han
utvecklade såsom universitetslärare en betydande
författarverksamhet. Senare blef han chef för olika
grenar af statens fabriksväsende, erhöll 1846
uppdrag att leda uppsättandet af det österrikiska
telegrafnätet och fick 1847 högsta ledningen af
järnvägsbyggandet. Maj–juni 1848 var han minister
för de offentliga arbetena, 1850 regeringens
kommissarie vid tullkongressen i Wien, 1851 blef han
minister för handel och offentliga arbeten och s. å.
tillika finansminister. 1855 tog han afsked från denna
post. 1854 hade han blifvit friherre, och 1861
utnämndes han till ledamot af herrehuset i riksrådet.
Baumgartner. 1. Gallus Jakob B.,
schweizisk statsman, f. 1797 i Altstätten, kant. S:t Gallen,
d. 1869 i staden S:t Gallen. B. studerade 1816 juridik
i Wien, kom sedan till Ungern, men blef 1819 häktad i
anledning af föregifvet deltagande i politiska stämplingar
och 1820 förvisad ur de österrikiska staterna. Han blef
därpå föreståndare för statsarkivet i S:t Gallen och
1825 medlem af stora rådet. Efter författningens omdaning,
hvari B. tagit mycket verksam del, invaldes han 1831 i
det lilla rådet (regeringen) och blef äfven sin kantons
första ombud i förbundsförsamlingen. Frisinnad till sina
tänkesätt, röstade han för en reform af förbundsförfattningen
och kantonen Basels afsöndrande samt undertryckandet af
Sarnen-förbundet (se Sarnen). Emellertid
aflägsnade han sig småningom från det liberala partiet.
I den aargauiska klosterfrågan uttalade han sig, jämte
största delen af S:t Gallens stora råd, för återställandet
af alla kloster. I anledning däraf anfallen af sina förre
politiske vänner, trädde han 1841 ur såväl stora som lilla
rådet och bibehöll endast sin ställning såsom ombud i
förbundsförsamlingen; sedermera uppgaf han likväl äfven
denna. Han egnade sig nu åt sin juridiska praktik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
