Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beaumont, Élie de. Se Élie de Beaumont. - Beaumont, Gustave Auguste de la Bonninière de, fransk publicist - Beaumont-Vassay, Édouard Ferdinand de La Bonninère, vicomte de,fransk historieskrifvare - Beaune, stad i franska Côte d'Or - Beaune-la-Rolande, stad i franska Loiret. - Beaunis, Henri Étienne, fransk anatom, fysiolog pch psykolog - Beauplan, Victor Arthur Rousseau de, fransk teaterförfattare - Beauregard, Peter Gustavus Toutant, nordamerikansk general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beaumont [båmå’], Élie de. Se Élie de
Beaumont.
Beaumont [båmå’], Gustave Auguste de
la Bonninière de, fransk publicist, dotterson
till Lafayette, f. 1802, d. 1866, fick 1831 uppdrag
af regeringen att tillika med Tocqueville studera
fängelseväsendet i Förenta staterna. 1840 blef han
medlem af deputerade kammaren och höll sig där till
den "dynastiska vänstern". 1848 invaldes han i
konstituerande församlingen och utsågs till dennas
vice president. Han slöt sig där till de moderate
republikanerna. Under Cavaignacs presidentskap var
B. sändebud i London. Mot Napoleons statsstreck
protesterade han och blef därför häktad, men snart
åter frigifven. Hans förnämsta arbeten äro Marie,
ou l’esclavage aux États-unis (1835, 5:e uppl. 1842)
och L’Irlande sociale, polilique et religieuse (1839,
7:e uppl. 1863), bägge prisbelönta af Franska
akademien.
Beaumont-Vassy [båmå’-vasi], Édouard
Ferdinand de la Bonninière, vicomte de,
fransk historieskrifvare, f. 1816, d. 1876, blef 1840
anställd vid franska legationen i Stockholm, hvilket
gaf honom tillfälle att författa två historiska verk
om Sverige: Les suédois depuis Charles XII jusqu’à
Oscar I (1841, 3:e uppl. 1847) och Swedenborg ou
Stockholm en 1756 (1842). Från 1851–53 var han
prefekt i departementet Aisne. Bedrägliga
finansspekulationer bragte honom 1859 i konflikt med
domstolarna och ådrogo honom två års fängelse. Utom
ofvannämnda arbeten har B. författat Histoire de mon
temps (1855–65), Les salons de Paris et la société
parisienne sous Louis-Philippe I (1866), Les salons
de Paris et la société parisienne sous Napoléon III
(1868) m. fl. samt flera romaner.
Beaune [bån], stad i franska depart. Côte d’Or,
vid Bouzaise, vid foten af Côte d’Or. 13,101 inv.
(1901). Staden, som eger en kyrka från 13:e årh.
och ett bibliotek på 50,000 band, har ett museum
för målning och arkeologi och ett för naturalhistoria.
B. omgifves af härliga vinberg, hvilka lämna de
bästa af Bourgognes viner. Där bedrifves fabrikation
af vinfat, maskiner, ättika och brännvin.
Beaune-la-Rolande [bån la rålã’d], stad i franska
depart. Loiret. 1,121 inv. (1901). Ett bland de
märkligaste slagen under 1870–71 års krig
utkämpades vid B. 28 nov. 1870 mellan 11,000 man
af preussiska 10:e armékåren under general v.
Voigts-Rhetz å ena sidan samt 18:e och 20:e franska
armékårerna med 60,000 man under general Crouzat å
den andra. Trots fransmännens oerhörda öfvermakt
och ursinniga anfall mot tyskarnas utsträckta
ställningar och särskildt mot staden B. och dess
kyrkogård, gingo tyskarna segrande ur striden. Slaget
blef inledningen till tyskarnas framryckning och
återtagande af Orléans.
C. O. N.
Beaunis [båni], Henri Étienne, fransk
anatom, fysiolog och psykolog, f. 1830 i Amboise, var
öfverfältläkare vid Loire- och östarméerna under
fransk-tyska kriget 1870–71, blef sedan professor
vid medicinska fakulteten i Nancy och kallades 1889
att vid Sorbonne organisera och förestå det första
franska laboratoriet för fysiologisk psykologi, hvilket
han ledde till 1892. Förutom anatomiska arbeten
har han skrifvit Nouveaux éléments de physiologie
humaine (1876, hans förnämsta verk), Le
somnambulisme provoqué (1886), där han framlägger
Nancyskolans teorier om hypnotismen, Les sensations
internes (1889) och L’évolution du système nerveux
(1890).
Beauplan [båplã’], Victor Arthur
Rousseau de, fransk teaterförfattare, f. 1823, d. 1890,
blef 1879 underdirektör för de sköna konsterna. B.
förvärfvade sig ett namn genom den versifierade
sedemålningen L’école des ménages (1858) och
lustspelet Les plantes parasites (1862). Vanligen arbetade
han i förening med andra författare. I Sverige hafva
gifvits bl. a. Bonsoir voisin! ("Godnatt, granne!",
författadt af B. och Brunswick), L’amour mouillé
("Kärleken i regnväder", af Carré, Barbier och
B.) och La poupée de Nuremberg
("Nürnbergerdockan", af Leuven och B.).
Beauregard [båu’rigad], Peter Gustavus
Toutant, nordamerikansk general, f. 1818 på sin
faders plantage nära New Orleans, ingick 1838 i
artilleriet och deltog 1846 med utmärkelse i kriget
mot Mexico. Sedan han 1861 tagit afsked från armén,
omfattade han med ifver den rebelliska söderns parti
och utnämndes genast till brigadgeneral hos
sydstaterna. Som sådan började han, genom angreppet på
fort Sumter, inbördeskriget i Nord-Amerika och fick
i juni befälet öfver den i Virginien samlade armén.
21 juli vann han segern vid Bull Run, hvarpå följde
hans utnämning till general. I mars 1862 erhöll han
befälet öfver armén vid Mississippi under general A.
S. Johnston, men när denne i april stupat, öfvertog
B. högsta befälet. Han befäste sig nu vid Corinth
och höll general Hallecks här i schack nära två
månader. Då han sedermera blef tvungen till återtåg,
utförde han det med ringa förlust. Till följd af dålig
hälsa nedlade han därpå sitt befäl. Efter sitt
tillfrisknande försvarade han under sommaren och hösten
1863 med god framgång Charleston. I maj 1864
förenade han sig med general Lee vid Richmond,
deltog i drabbningarna vid Drurys Bluff 16 maj
och vid Petersburg 23 juni. Efter krigets slut drog
sig B. tillbaka till privatlifvet och sysselsatte sig
bl. a. med järnvägsbyggnader. Död i New Orleans
21 febr. 1893.
(C. O. N.)
Beaurepaire [bår*pär], Quesnay de, fransk
ämbetsman och författare. Se Quesnay de
Beaurepaire.
Beau sexe [bå säks], fr., "det täcka könet".
Beauv., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för Palisot de Beauvais, f. 1752, d. 1820.
Beauvais [båvä], hufvudstad i franska depart.
Oise (Isle de France), vid Avelons och Therains
sammanflöde. 19,962 inv. (1901). Biskopssäte. Bland
stadens många präktiga byggnader märkas i
synnerhet katedralen, som är ett gotiskt mästerverk från 13:e
och 14:e årh., samt det ståtliga rådhuset från
1700-talet. B. har fabriker för tyger, snörmakerivaror,
ljus och kemikalier samt en sedan 1664 bestående
tapet-(gobeläng-)fabrik; det var redan på 1400-talet
kändt för sin tillverkning af väfda tapeter och har
länge varit hufvudort för basse-lisse-väfveriet. B.
kallades af romarna Cæsaromagus. Där hafva hållits
flere kyrkoförsamlingar. Det belägrades 1433 af
engelsmännen och 1472 af Karl den djärfve. Vid
det senare tillfället utmärkte sig stadens kvinnor
genom sitt tappra försvar. De anfördes då af Jeanne
Fouquet (la Hachette), till hvilkens ära en staty
upprestes i B. 1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
