Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1131-1132 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bebel, Ferdinand August, tysk politisk ledare - Bebisation, mus. Se Solmisation. - Bebutov, Vasilij Ossipovitj, furst B., rysk general. - Bebådelsedag. Se Jungfru Marie bebådelsedag. - Bécarre - Becc., förkortning för O. Beccari. - Beccafumi,Domenico, eg. Domenico di Jacopo di Pace, italiensk figurmålare - Beccari, Giacomo Battista,italiensk fysiker - Beccaria, Cesare Bonesana de, markis, italiensk skriftställare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

disciplinerade partiet. Partistyrelsens ene ordförande
och medlem af partiorganet "Vorwärts"’ redaktion,
medryckande och outtröttlig talare både i och utom
riksdagen samt därjämte flitig skriftställare, torde
han nu kunna anses som den tyska socialdemokratiens
främste man. I riksdagen ha hans ständiga angrepp
på regeringen, icke minst i militära och
utrikespolitiska frågor, väckt stark genklang äfven utanför
socialisternas krets. Bland hans skrifter märkas de
två partiprogrammen Unsere ziele (1871; "Hvad vi
vilja", 1886) och B:s ojämförligt ryktbaraste arbete
Die frau in der vergangenheit, gegenwart und zukunft
(1883, senare under titel "Die frau u. der
socialismus", 34:e uppl. 1903; "Kvinnan i forntiden,
nutiden och framtiden", 1885, ny öfvers. 1903), vidare
Charles Fourier (1888), Die sonntagsarbeit (s. å.)
och Die lage der arbeiter in den bäckereien (1890).
Jfr Socialism.
E. Hkr.

Bebisation, mus. Se Solmisation.

Bebutov, Vasilij Ossipovitj, furst B.,
rysk general, f. 1791, uppfostrades i kadettskolan
i Petersburg. Från 1809 tjänade han i armén
vid Kaukasus och 1812 mot fransmännen i Livland
samt ledsagade 1817 såsom adjutant furst Jermolov
på dennes beskickning till Persien. 1825–27 var
B. ståthållare i Imeretien. Under turkiska kriget
1828 generalmajor, utnämndes han 1831 till
ståthållare öfver Armenien och slöt 1835 en fördelaktig
gränstraktat med Persien. 1838 blef han medlem af
högsta förvaltningsrådet i Trans-Kaukasien. 1843
utnämndes han till befälhafvare öfver armékåren i
Daghestan och kämpade där i tio år med Sjamyl.
Under 1853–55 års krig var B. befälhafvare på den
asiatiska krigsskådeplatsen och slog turkarna vid
Kadiklar 1 dec. 1853 och Kuruk-dere 5 aug. 1854.
Men han försummade att begagna sig af den turkiska
härens upplösning och framtränga till Kars, hvarför
han blef aflöst af Muravjev och i stället fick försvaret
af Grusien sig anförtrodt. 1856 förde B. åter
interimistiskt öfverbefälet i Kaukasus, och 1857 blef han
general af infanteriet. Död i Tiflis 1858.
(C. O. N.)

Bebådelsedag. Se Jungfru Marie
bebådelsedag.

Bécarre [-ka’rr], fr., mus., benämning på
återställningstecknet (♮).

Becc., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för O. Beccari, italiensk botanist och
Afrikaresande, f. 1843, professor vid k. museet i Florens.

Beccafumi, Domenico, egentl. Domenico
di Jacopo di Pace, italiensk figurmålare, f.
omkr. 1486 i Siena, d. där 1551, var först påverkad
af Perugino, som 1508–09 vistades i Siena,
studerade sedan i Rom Rafael och Michelangelo,
men lockades af Sodomas alltmera stigande rykte
tillbaka till Siena, där han sedan var verksam. I
sina ungdomsarbeten är han ofta förvillande lik
Perugino, i sin andra och bästa period står han
Sodoma mycket nära, såsom i en altartafla,
Madonnan uppenbarande sig för flere helgon (i Sienas
akademi), och i hans stort hållna fresker i Oratorio
di S. Bernardino, Marias förmälning och Marias död
(1518). Senare förföll han till den romerska skolans
falska virtuositet och manierism.
C. R. N. (O. G–g.)

Beccari, Giacomo Battista, italiensk
fysiker, f. 1716, d. 1781, mest bekant genom sina
undersökningar om elektriciteten och genom en
gradmätning, som han 1760 företog i Piemont.

Beccaria, Cesare Bonesana de, markis,
italiensk skriftställare, f. 15 mars 1738 i Milano,
fattade tidigt beundran för sin tids tongifvande
franske fritänkare, hvilkas idéer han i förening med
några likasinnade unga män sökte utbreda genom
tidningen "Il caffè" (1764–65, efter yttre mönster
af Addisons "Spectator").
Han blef 1768 professor i
politisk ekonomi vid
Milanos universitet, 1771
därjämte medlem af högre
ekonomiska rådet i Milano
och 1791 medlem af en
kommitté för utarbetande
af ny strafflag. B. afled
i Milano 28 nov. 1794.
– De europeiska
strafflagarna voro ännu i
midten af 18:e årh.
oförändradt sådana som de
stiftades under föregående



tider, då afskräckning uppfattades såsom straffets
enda ändamål och omfånget för statens straffrätt
ansågs oinskränkt. Till följd däraf öfverflödade
lagarna af de strängaste och mest barbariska
straffbestämmelser; dödsstraff var påföljden för flertalet af
brott, och något rättvist förhållande mellan brottet
och straffet fanns icke. Då utgaf B. 1764, vid endast
26 års ålder och under djup anonymitet, sitt
epokgörande arbete Dei delitti e delle pene (Om brott
och straff). Han uppträdde däri mot den bestående
straffrätten och bekämpade dess grymma straffmedel.
Han fordrade, att sådana straff som tortyr, ärans
förlust och framför allt dödsstraffet skulle afskaffas,
och uppställde en med afseende på mänsklighet,
straffets ändamål samt brottets art och beskaffenhet
stadgad måttstock för straffen och gränserna för
straffrättens utöfning. Vidkommande särskildt
dödsstraffet ingick han mindre på frågan om dess
rättmätighet i och för sig – för vissa undantagsfall
medgaf han denna rättmätighet –, men han sökte
uppvisa, att detta straff i allmänhet hvarken är
nyttigt för samhällsordningen eller verksamt och att
det därför ej borde bibehållas. B:s skrift utmärker
sig visserligen ej genom någon synnerligen stor skärpa
i bevisningen, men var en vältalig protest, i
mänsklighetens och sanningens namn, mot den dittills
rådande grymheten inom rättsskipningen, och det
är däri man har att söka anledningen till det
uppseende den väckte och de välgörande verkningar den
medförde. Uppmärksamheten blef nämligen fäst på
nödvändigheten att införa sunda och med rättvisan
öfverensstämmande grunder för strafflagstiftningen,
och B:s förtjänst är således att hafva gifvit ansatsen
till den strafflagstiftnings-reform, hvilken sedermera
inträdt. Det epokgörande arbetet utkom i Italien
inom få år i icke mindre än 32 upplagor och har
blifvit öfversatt till de flesta europeiska språk; en del
däraf intogs ock i den stora franska encyklopedien.
Redan 1770 utgafs i svensk öfversättning (af
Hochschild) en fransk bearbetning af detsamma. 1796
–98 utkom en dansk öfversättning, ombesörjd af
A. C. Alstrup och försedd med anmärkningar af
J. J. Gudenrath. B:s 1769–71 hållna föreläsningar
(utg. 1804 under titeln Scienze di economia
politica, 2 bd) röja likaledes intryck af tidehvarfvets
ledande idéer. B. utlägger däri koncist och träffsäkert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>