Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bechstadius, K. N. Se Beckstadius. - Bechstein. 1. Johann Matthäus B., tysk ornitolog och forstman. - Bechstein. 2. Ludwig B., tysk författare - Bechstein, Karl, tysk pianofabrikant. - Bechtel, Fritz, tysk vetenskapsman - Bechtelistag. Se Bechteltag. - Bechteltag, Bechtelistag l. Berchtoldstag - Bechuaner. Se Betsjuaner. - Bec-jaune - Beck. 1. Kem. tekn. - Beck. 2. (Pix pini, pix solida) farm. - Beck, Joakim, dansk riksräntmästare. - Beck, David, holländsk portrttmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bechstadius, K. N. Se Beckstadius.
Bechstein. 1. Johann Matthäus B., tysk
ornitolog och forstman, f. 1757, d. 1822, utöfvade
som lärare i skogsväsendet ett väckande inflytande
och var ganska produktiv som författare. Bland hans
ornitologiska arbeten intager
Naturgeschichte der hof- und stubenvögel (5:e uppl. 1870)
främsta rummet. –
2. Ludwig B., den förres brorson, tysk
författare, f. 1801, d. 1860 som bibliotekarie hos
hertigen af Sachsen-Meiningen, skref dikter, historiska
romaner och noveller m. m., men förvärfvade sig
större anseende genom sina sagosamlingar, särskildt
de från Thüringen. På svenska öfversattes en af dessa
samlingar under titel "Sagor för unga och gamla" (1867).
Bechstein, Karl, tysk pianofabrikant, född i
Gotha 1826, död 1900, etablerade sig, efter studier
i London och Paris, 1856 i Berlin, där hans från
början oansenliga fabrik snart tog en betydande fart.
Nu lämnar den öfver 4,000 instrument årligen, och
dess konsertflyglar anses vara bland de bästa i världen.
A. L.
Bechtel, Fritz, tysk språkvetenskapsman, f. 2
febr. 1855 i Durlach (Baden), studerade i Heidelberg
och Göttingen samt promoverades 1876 till filos.
doktor. Efter ytterligare studier i Strassburg och
Berlin habiliterade sig B. som privat docent för
indoeuropeisk språkvetenskap i Göttingen 1878. Han
blef e. o. professor därstädes 1884 och professor i
indoeuropeisk språkvetenskap i Halle 1895. B. är en af
de mera framstående, om också ej banbrytande,
representanterna för den indoeuropeiska språkvetenskapen
i Tyskland. Utom större och mindre afhandlingar i
tidskrifter har B. utgifvit:
Bartholomäus Willents litauische übersetzungen mit einer einleitung (1882),
de eoliska, arkadiska, fokiska, lokriska, megariska och
(till en del) ödoriska inskrifterna i den af Collitz påbörjade
"Sammlung der griechischen dialektinschriften", hvars
utgifvare B. varit från och med 3:e bandet,
Die thasischen inschriften,
Die ionischen inschriften (1884, 1887),
Die hauptprobleme der vergleichenden lautlehre seit Schleicher (1892),
Die einstämmigen männlichen personennamen des griechischen, die aus spitznamen hervorgegangen sind (1898) och
Die attischen frauennamen (1902).
Slutligen bör nämnas att B. deltagit i utgifvandet
af 2:a upplagan af Ficks berömda arbete
"Die griechischen personennamen".
K. F. J.
Bechtelistag. Se Bechteltag.
Bechteltag, Bechtelistag l.
Berchtoldstag (ty.), folkfest, som firas i Schweiz 2
jan., i södra Tyskland 6 jan.
Bechuaner. Se Betsjuaner.
Bec-jaune [bäkk-ʃån], fr., gulnäbb, nybakad
student. Se Deposition och Pennalism.
Beck. 1. Kem. tekn. Den svarta återstod, som
erhålles vid inkokning af tjära, hvarvid mera flyktiga
ämnen, hufvudsakligen kolväten, bortgå och genom
förtätning gifva beckolja. Det af furu- eller
grantjära erhållna becket är en vid vanlig temperatur
spröd, i lindrig värme mjuknande massa, som består af
mer eller mindre förändrade, hartsartade ämnen och
brinner med starkt sotande låga. Trätjärebecket
användes bl. a. till kalfatring af fartyg, till facklor,
sammansmält med harts till att fästa håren i borstar
och penslar och försatt med något talg till s. k.
skomakarbeck. Det vid destillation af stenkolstjära
erhållna becket är hårdare, har högre smältpunkt
och användes till framställning af konstgjord asfalt
och briketter. – Beck af asfalt användes inom
byggnadstekniken som tätningsmedel mot fukt och vatten.
P. T. C. (G. H–r.)
2. (Pix pini, pix solida), farm. De delvis
vidbrända hartsartade kropparna i beck (brandhartser)
ega en viss antiseptisk och på samma gång retande
verkan, hvarjämte beckets egenskap att intimt häfta
vid föremål fått utvärtes medicinsk användning.
Invärtes har beck gifvits i piller såsom magmedel
för att höja aptiten samt motverka jäsning, vidare
mot luftrörskatarr, lungsot, kroniska hudåkommor
samt katarrer i blåsa och urinrör. Sådan användning
af medlet kommer dock numera knappt i fråga. Utvärtes
brukas beck såsom beståndsdel i plåster (se
Beckplåster) och salfvor för att verka
vidhäftande, lindrigt hudretande och antiseptiskt.
C. G. S.
Beck, Joakim, dansk riksräntmästare, var af
själländsk adlig ätt och herre till ättens stamgods
Förslev. I konungens tjänst inträdde han sannolikt
omkr. 1518 såsom sekreterare. 1539 nämnes han
första gången som räntmästare, och denna
ansvarsfulla post beklädde han sedermera i 30 år. B.
innehade en mängd förläningar, såsom Everdrup och
Vindslev (från 1558) samt Djurlev (från 1563), och
han var "en mycket brukbar och duktig man, hvars
namn man ständigt och jämt återfinner i dåtida
regeringsakter". Han afled 25 jan. 1572. Från honom
härstamma den nu utdöda danska adliga ätten Beck
och den svenska friherrliga och grefliga ätten
Beck-Friis.
C. H. T.
Beck, David, holländsk porträttmålare, f. i Delft
1621, d. i Haag 1656, var lärjunge af A. van Dyck
och egde på sin tid europeiskt rykte. Han besökte
England, där han mycket anlitades af Karl I,
Frankrike, Danmark och Sverige, där han åren 1647–51
vistades i Stockholm såsom drottning Kristinas
"konterfejare". 1652 var han bosatt i Amsterdam.
1653 uppehöll han sig i Rom. Enligt en af
Houbraken meddelad, men obekräftad uppgift, afled han
af gift. Ett af hans
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
