Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1171-1172 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beerstraaten, holländsk landskapsmålarfamilj. 1. Jan Abrahamsz. B., f. 1622 - Beerstraaten. 2. Abraham B. d. ä. - Beest, Sijbrant van, holländsk målare. - Beethoven, Ludwig van, instrumentalmusikens störste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Beerstraaten [be’rstraten], holländsk
landskapsmålarfamilj. – 1. Jan Abrahamsz. B., f.
1622 i Amsterdam, d. där 1666, var verksam i
Amsterdam, men besökte troligen Italien, ty flera
af hans taflor framställa italienska motiv. Än målade
han mariner och landskap med växlande sydländsk
och holländsk lokalfärg, än holländska stadsutsikter
och kuststycken, företrädesvis i vinterstämning. Den
tidigaste kända målning af hans hand är daterad 1641.
De mest representativa af hans taflor finnas i
Amsterdams riksmuseum, såsom Sjöslag mellan holländare
och engelsmän, hans förnämsta arbete, Ruinerna af
Amsterdams rådhus efter branden, Utsikt af
Amsterdam vintertiden och Vinterlandskap (1659).
Sjöstycken med upprördt haf och fartyg, som stranda,
dels med nordiska, dels sydländska kust- och
hamnpartier,finnas på många ställen, såsom i Louvre,
i museerna i Rotterdam, München och Mannheim.
I Stockholms nationalmuseum finnes en (icke
signerad) Hamn med fartyg (fritt behandladt motiv från
Venezia), i konung Oskar II:s samling ett
Strandparti (1660), i Stockholms högskolas Strand med en
sandbank, i grefve Konrad v. Rosens ett Sjöstycke.
I den forna tottieska samlingen i Stockholm fanns
ett verkligt praktstycke, Flodlandskap med romerska
ruiner (1663), som för några år sedan såldes till
England.

2. Abraham B. d. ä. (icke, såsom man förr
trodde, Anthonie l. Alexander), troligen
den förres broder, målade i samma stil, dock
uteslutande holländska motiv och i synnerhet
vinterbilder. Han var på 1660-talet verksam i Amsterdam
(hans lefnadsomständigheter äro för öfrigt okända).
Två sådana målningar, Haarlemerporten i Leiden och
Reguliersporten i Amsterdam, båda i vinterstämning,
ses i Amsterdams riksmuseum, i Köpenhamns museum
ett Hamnstycke och i Stockholms nationalmuseum
en (fritt behandlad) Utsikt från Amsterdam. Ett
talande bevis för huru öfverskattade denne
medelmåttige artists arbeten förr voro i Sverige är den
omständigheten att sistnämnda tafla å den scharpska
auktionen i Stockholm 1876 inropades för den efter
våra dåtida förhållanden ansenliga summan af 2,500
kr. Arbeten af B. träffas äfven i svenska
privatsamlingar, bl. a. en Stadsvy i vintertid (1665) i
grossh. Franckes samling i Stockholm. – Med dessa
bägge B. få ej förblandas vare sig Anthonie B.,
sannolikt en nära frände till dem, hvilken målade
vinterstycken i den senares maner, ehuru svagare,
(två sådana, signerade med hela förnamnet och
daterade 1664, såldes 1886 i Enkhuizen i Holland),
eller Jan B:s son, Abraham B. d. y., f. omkr.
1644.
C. R. N. (O. G–g.)

Beest [best], Sijbrant van, holländsk
målare, f. 1610 i Haag, d. 1674 i Amsterdam, elev
af P. van Veen, var hufvudsakligen verksam i Haag,
i hvars gamla målargille han 1640 intogs och i
grundandet af hvars nya gille han 1656 deltog. Från
1670 eller något dessförinnan bodde han i
Amsterdam. Han var genremålare, men valde med förkärlek
sina motiv från salutorgen. Dessutom utförde han
strandbilder. Bland hans arbeten märkas Strand vid
Scheveningen med drottning Henriettas af Frankrike
inskeppning till England (1643, i Haags museum),
Marknad (1652, i Rotterdam), Svinmarknad (1668,
i Nationalmuseum).
C. R. N. (O. G–g.)

Beethoven [be’tåfen], Ludwig van,
instrumentalmusikens störste, föddes i Bonn 1770,
sannolikt 16 dec., och dog i Wien 26 mars 1827. Hans
farfader, Ludwig, en belgier från Antwerpen, var
kurfurstlig kapellmästare i Bonn, fadern, Johann,
en på dryckenskap begifven man, var tenorist i
kapellet. Af denne fick
han första undervisningen
i musik, men i öfrigt
försummades hans
uppfostran betydligt.
Däremot hade han mycken
nytta af oboisten Pfeiffers
och hoforganisten Neefes
musikundervisning,
hvarjämte grefve Waldstein
och familjen Breuning
voro honom till gagn i
både moraliskt och
ekonomiskt afseende. Äfven det
förträffliga hofkapellet,



hvari han spelade altfiol, och den framstående operan
inverkade på hans konstnärliga utveckling. Genom sitt
klaverspel och framför allt sitt fria fantiserande väckte
han redan tidigt den största beundran. 1781 gjorde
han en konstresa till Holland, 1783 trycktes hans
första kompositioner, och 1784 blef den trettonårige
gossen anställd som andre hoforganist. 1787 fick han
tillfälle att resa till Wien och spela för Mozart,
hvilken då skall hafva fällt ett profetiskt yttrande om
hans framtid. 1792 bosatte han sig på allvar i
Wien, studerade under Haydn mera för syns skull,
men i verkligheten under Schenk, Albrechtsberger och
Salieri, och 1795 uppträdde han såsom mogen
tonsättare med tre pianotrior, hvilka snart efterföljdes
af nya verk i organisk följd: sonater, kvartetter och
symfonier. I förstone var B. allmännare beundrad
endast såsom virtuos, men snart fann hans djärfva
skaparsnille allt flera vänner, och trots mycket
motstånd nämndes han redan efter andra symfonien
ständigt vid sidan af Haydn och Mozart. Han var
speciellt uppburen af humana och finbildade
aristokrater, umgicks ogeneradt i de högsta kretsar, där
man öfversåg med hans kantigheter, och då han 1809
kallades till kapellmästare i Kassel, förenade sig
några af hans gynnare, däribland hans lärjunge
ärkehertig Rudolf, om att medelst en lifränta hålla
honom kvar i Wien. Under kongressen 1814 stod
han på höjden af sitt anseende och gaf "audiens
åt furstar", såsom han skämtsamt uttryckte sig.
Därefter drog han sig tillbaka i en allt djupare ensamhet.
Hans beslut att åtaga sig förmynderskapet öfver en
brorson invecklade honom i en förarglig process med
dennes mor, och brorsonen själf vållade honom många
sorger genom sitt ovärdiga uppförande. Hans värsta
pröfning var dock döfheten, som redan omkring 1800
gjorde honom svårigheter och sedermera synes hafva
ömsevis till- och aftagit, till dess den småningom
blef alldeles obotlig och tvang honom försaka
virtuosens triumfer, men å andra sidan ock bidrog att
fördjupa hans inre lif och uteslutande hänvisa honom
till fantasiens värld. Hans karaktär var af naturen
ädel och välvillig, strängt sedlig och sanningskär;
hans fel, egensinne, misstänksamhet och
hänsynslöshet, kunna i väsentlig mån tillskrifvas hans döfhet
och dåliga uppfostran.

Man brukar indela B:s utveckling i tre perioder,
hvarvid likväl bör märkas, att ingen bestämd gräns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>