Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1249-1250 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belgien. Areal. Fysisk geografi. - Belgien. Klimat. Befolkning. Andlig kultur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

järnvägsbank. Schelde upptager utom Lys äfven
Dendre och Rupel, som uppstår af källfloderna Dyle
och Nethe. Med floderna förena sig 49 större kanaler
af inalles 2,200 km. längd.

Klimatet är i nordvästra delen ett fullt
utprägladt kustklimat med ringa temperaturväxlingar, svala
somrar, milda vintrar och stor luftfuktighet.
Sydvästliga vindar förhärska där. Medelårstemperaturen
är i Ostende 10,₃°, i Bruxelles 10,₃°, i Liège 10,₂°.
Ju längre åt s. ö. man kommer, desto lägre blir
årsmedeltemperaturen. Den sjunker med 1° på 150 m.
stigning af marken. Samtidigt blir klimatet mer
kontinentalt. Medan i Ostende januaritemperaturen
är + 2,₄°, är den i Bastogne, på 500 m. ö. h.,
-1,₁°. I Bruxelles äro medelextremerna 31° och
-11°. Nederbörden blir högre i bergstrakterna. I
landet väster om Meuse uppgår nederbörden till
70–80 cm., i det lägre berglandet söder om Meuse
till 80–100 cm., i det högre berglandet till 100–
150 cm. Först på andra sidan om Ardennerna, i
södra Luxemburg, aftar åter regnmängden. Vid
kusten regnar det mest på hösten, i det inre på
sommaren. Ardennerna äro på vintern under flere
månader täckta af snö.

Befolkning. Talrika grottfynd hafva
ådagalagt, att B. egde en befolkning, som var samtida
med mammutdjurets, noshörningens och grottbjörnens
förekomst därstädes, och man har konstaterat tillvaron
af två förhistoriska raser, den brakycefala
"Furfooz-rasen" och den dolikocefala "Cro-Magnon-rasen",
uppkallad efter fyndorterna. Vid Cæsars infall i
landet beboddes detta af de germansk-keltiske
belgierna, hvilka fullständigt romaniserades och
hvilkas ättlingar i våra dagar kallas valloner.
Redan under romartiden inryckte germaner i
slättlandet; de kallas flamländare (vlaeminge,
"marsklandsinvånare"). Flamländarna äro storvuxna
och blonda, närmast befryndade med angelsaxarna,
såsom ortnamnen på -ham och -hem m. fl. ord visa.
Under medeltiden inträngde franker i området;
karolingernas urhem Héristal (nu Herstal) och Landen
ligga i nordöstra B. Endast i Ardennerna bibehöllo
sig vallonerna. Nu går den oftast mycket skarpa
språkgränsen mellan det germanska och det romanska
folket tämligen rätlinigt från Tournai åt ö. mot
Maastricht samt härifrån öfver Verviers åt s. ö.
Det flamska området omfattar alltså den fruktbarare
och rikare delen. Språket står holländskan nära och
har egen litteratur från 12:e årh., men har länge
trängts undan för franskan, särdeles efter 1830, då
det senare språket blef det officiella. I våra dagar
gör sig dock en stark nationell rörelse gällande bland
flamländarna. Utom genom språket skiljas de båda
stammarna genom temperamentet: flamländarna äro
flegmatiska, lugna, envisa, fanatiska till sin religiösa
öfvertygelse samt i allmänhet "grofhuggna";
vallonerna äro lifliga och rörliga, af ett gladt och muntert
lynne, i mycket påminnande om sina släktingar
fransmännen. De äro mycket arbetsamma och hafva
kraftigt bidragit till järnindustriens utveckling. De
äro liksom flamländarna bigotta katoliker. "Mitte
belgas" (skicka mig belgier), skref F. Xaver, då
han behöfde medhjälpare i sin missionsverksamhet i
Indien. – Enligt folkräkningen 1900 talade då
af 6,693,548 belgier 2,822,005 endast flamska,
2,574,805 endast franska, 28,314 endast tyska, och
omkr. 52 proc. af befolkningen hörde då till germansk
och 48 proc. till romansk stam. Förhärskande flamska
voro prov. Öst-Flandern (87 proc.), Väst-Flandern
(81,₈ proc.), Antwerpen (84,₆ proc.) och Limburg
(83 proc.). Nästan fullständigt vallonska voro prov.
Hainaut och Namur; de öfriga provinserna voro mera
blandade. En följd af språkolikheten är, att många
städer, byar, floder o. s. v. hafva två eller tre namn,
ett tyskt, ett flamskt och ett vallonskt (franskt).

Areal och folkmängd i de belgiska
provinserna (31 dec. 1902):

Provinser	Kvkm.	Folkmängd	På en kvkm.
Antwerpen (Anvers)	2,832	852,427	301
Brabant ..................	3,283	1,318,051	401
Öst-Flandern .........	3,234	828,152	256
Väst-Flandern .......	3,000	1,056,513	352
Hainaut .................	3,722	1,171,418	315
Liège ....................	2,895	846,066	292
Limburg ................	2,412	248,858	103
Luxemburg ............	4,418	222,476	50
Namur ..................	3,660	352,118	96
Riket ...................	29,456	6,896,079	234

Vid 1846 års folkräkning funnos i B. blott
4,337,296 inv., hvadan tillväxten sedan dess belöpt
sig till 54,₃ proc. Mot 1,000 män svarade 1900
1,013 kvinnor (1880 blott 1,000,₁). På landsbygden
bodde 2,₇ mill., i städerna 4 mill.; af städerna hade
31 dec. 1900 6 öfver 50,000 inv.: Bruxelles,
Antwerpen (Anvers), Gent (Gand), Liège (Lüttich),
Malines (Mecheln) och Bruges (Brügge). Antalet
ingångna giftermål steg årligen 1897–1901 till 56,050,
antalet födda till 202,973 och antalet döda till
129,511, alltså ett årligt nativitetsöfverskott af
73,462. Både i fråga om giftermålstalet och
födelsetalet står B. högt, i det att det förra utgjorde 8,₂₈
på 1,000 inv. (mot 6,₁₁ i Sverige), det senare 29
(mot 26,₉ i Sverige). Dödstalet är väl ogynnsammare
än i Sverige (18,₂ på 1,000 inv. mot 16,₁ i Sverige),
men är dock lägre än för nordvästra Europa i
allmänhet (19,₂). Medellivslängden är 45 år (mot 50
i Sverige). Af de födde voro 7,₅ proc. oäkta år
1900. Invandringen var 1841–60 mycket mindre
än utvandringen, under de följande årtiondena har
den förra varit större (1901 29,138 inflyttade mot
19,710 utflyttade).

Andlig kultur. Till religionen äro invånarna
nästan alltigenom katoliker, i det att antalet
protestanter utgör endast 20,000–30,000 och antalet
judar omkr. 3,000. B. är deladt i 6 stift:
ärkestiftet Malines och biskopsstiften Bruges, Gent,
Tournai, Liège och Namur. Till andliga ordnar hörde
1890 4,775 munkar (i 218 kloster) och 25,323 nunnor
(i 1,425 kloster). – Angående skolans, särskildt
folkskolans, ställning till kyrka och stat hafva många
strider förts och olika principer varit rådande.
Genom lagen af 23 sept. 1842 ställdes folkskolorna
alldeles under prästerskapets öfverinseende, genom
en lag af 1 juli 1879 uteslutande under världsliga
myndigheters, men genom lag af 15 sept. 1895
återfick prästerskapet sitt gamla inflytande öfver dem.
Det beror på kommunerna, om de vilja inrätta och
underhålla folkskolor ("écoles communales"); de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>