Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1281-1282 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellizona (ty. Bellenz) - Bellis - Bellit - Bell-Lancasterska undervisningsmetoden - Bellman, svensk släkt härstammande från skräddarmästare Martin B. - Johan Arndt B., musiker - Karl Mikael B., en af Sveriges ypperste, mest originelle skalder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lukmanier, La Greina och S:t Bernhardin, å andra
sidan till Lago maggiore. Tre höga borgar med torn
gifva B. medeltidsutseende.

Bellis, bot., växtsläkte
af fam. Compositæ.
Bellis perennis,
tusensköna, är en liten
utmärkt täck, allmänt
bekant mångårig ört. Vild
förekommer den endast i
våra sydligaste landskap,
på fuktig gräsmark, men
den odlas (med "dubbla
blommor") allmänt öfver
hela landet. Den torde
vara en af de härdigaste
växter, som finnas, ty
den träffas blommande
snart sagdt hela året
om.
S. A. (G. L–m.)

Bellis perennis.

Bellit (af lat. bellum,
krig), ett af den svenske
ingenjören C. Lamm 1885
uppfunnet sprängämne, som framställes därigenom
att en blandning af pulveriseradt
ammoniumnitrat med dinitrobensol, nitronaftalin eller
dylika nitroföreningar upphettas, hvarvid
nitroföreningen smälter och omsluter kornen af det
hygroskopiska ammoniumnitratet, sålunda skyddande
dem för fukt. Bellit är i hög grad okänsligt för
slag och har, i olikhet med t. ex. dynamit,
egenskapen att vid sin explosion endast med svårighet
antända en explosiv gasblandning, hvarför det vunnit
användning i kolgrufvor, där ofta explosiv gas
förefinnes.
E. S–m.

Bell-Lancasterska undervisningsmetoden. Se
Bell (Andrew), Lancaster (Joseph) och
Växelundervisning.

Bellman, svensk släkt, härstammande från en
skräddarmästare Martin B., som omkr. 1660 från
Schwanerow vid Bremen invandrade till Sverige.
Denne Martin B., d. 1685, gift sedan 1663 med
Barbara Klein, var farfars far till skalden Karl
Mikael B. (se B. 2). Släktens siste manlige
medlem, Seraf Konstantin B., f. 1819, af en finsk gren,
dog 1904 i Koskis i Finland som f. d. kronofogde.

1. Johan Arndt B., musiker, f. 1664 i
Stockholm, var son af Martin B. Tidigt utmärkt
såsom sångare, virtuos på flera instrument samt
författare af latinska och svenska skaldestycken, blef
B. redan som skolyngling anställd (med lön) i Karl
XI:s hofkapell. Student i Uppsala 1678 och filos.
magister 1691, blef han snart, genom Olof Rudbeck
den äldres förord, fäst vid universitetet, hvarest han
slutligen (frånvarande på en italiensk resa) 1699
utnämndes till professor i romersk vältalighet och poesi
efter Petrus Lagerlöf. Genom en tidig död, 28 nov.
1709, bortrycktes han från en välsignelsebringande
verksamhet såsom lärare och vetenskapsman. – B.
gjorde sig känd såsom författare till akademiska
skrifter, mest i vältalighet, samt några latinska
poem. Hans svenska skaldestycken äfvensom en
resebeskrifning hafva sannolikt gått förlorade.
"Finkänslig, ömsinnad, ljuflig, till hela sitt väsendes
grundton poetisk och musikalisk, älskades han
allmänt, saknades länge, och synes hafva i allo
förtjänat det äreminne, hvarmed han firades af sin vän
Upmarck (Rosenadler) i ett af dennes vackraste
griftetal".
A. L.

2. Karl Mikael B., den föregåendes sonson,
en af Sveriges ypperste, mest originelle skalder,
föddes 4 febr. 1740 i egendomen n:r 24 vid nuv.
Bellmansgatan i Stockholm. Fadern, Johan Arndt B.,
inskrefs 1729, vid 22 års ålder, som e. o. kanslist
i kanslikollegium, där han steg till registrator och
protonotarie. År 1749 blef han sekreterare i
slottskansliet, hvarifrån han 1763 fick afsked med lagmans
karaktär. Plikttrogen och samvetsgrann tjänsteman,
hade han i ungdomen företagit en flerårig resa i
Europa, och när han 1738 äktat Katarina Hermonia,
dotter af Mikael Hermonius, kyrkoherde i Maria
församling, riksdagsman och bankofullmäktig, såg
han i sitt hem många vittra, begåfvade vänner
äfvensom anhängare af den då förföljda pietismen.
Måhända påverkades han religiöst af hustrun, en blid,
from, mera vek natur, dessutom vacker och moder
till en talrik barnskara. Säkert är, att Karl Mikael
växte upp i en bildad, intelligent omgifning, under
tonerna från pietistiska psalmer och under läsning
af Arndts "Sanna kristendom".

Sedan B. inhämtat vetandets första grunder af
enskilda lärare, kom han, sex år gammal, i Maria
kyrkskola, hvilken han
lämnade efter en eller par
terminer för att i likhet
med andra bättre mans
barn handledas af en
informator. Denne, magister
Klas Ludvig Ennes, hvars
hufvudämne var orientalisk
lingvistik, och hvars vittra
intressen Bellman erinrar
sig, då han senare
förtäljer, att Ennes, en glad
poet, besjöng Bacchus och
Venus och lärde sin
discipel gudaspråket



"på anakreontiskt sätt", torde ha öfvat stort inflytande
på gossen. Det var dock ej sådana ämnen unge
B., som tidigt skref vers, valde. Intrycken
från hemmet – och delvis äfven från Ennes,
som blef hofpredikant och pastor i Röke, – läto
honom anslå allvarligare strängar. Han börjar redan
1755 öfva sig med parafraser öfver stycken i
Freylinghausens "Geistreiches gesangbuch", den s. k.
halleska psalmboken, och 1757 tryckes i "Lärda
tidningar" en 8-strofig, af honom rimmad psalm,
kort därefter följd af "Gudeliga långfredagstankar".
Samtidigt uppträder han som öfversättare af tysken
D. von Schweidnitz’ "Evangeliska dödstankar" och
fransmannen Du Fours "Undervisning, lämnad af
en fader åt sin son", moraliska råd till ynglingen,
som börjar färden genom lifvet, båda anmälda i
"Lärda tidningar", den senare prydd med ett
lyckönskande poem af Ennes, som kanske hjälpt
öfversättaren.

År 1757 utger han en moraliserande originaldikt.
Konsten att upptäcka en obekant mask, hvars ämne,
gisslandet af våra fel och svagheter, ofta
behandlades i ströskrifter. Då han i jan. 1758 offentliggjorde
Tankar om flickors ostadighet, var han anställd på
prof i Rikets ständers bank sedan 14 dec. 1757 och
hade knappast börjat svärmerierna för den Chloris,
den Chloe, den Climene, hvilkas hängifne dyrkare

Tryckt den 22/9 04

2 b. 41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>