Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengalen - Bengali, det bengaliska språket - Bengalin - Bengaliska viken - Bengalisk eld - Bengalist - Bangasi - Bengel. 1. Johann Albrecht B., teolog. 2. Ernst Gottlieb von B. tysk teolog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Burma, Assam, Ajmere-Merwara och Berar jämte till
dem hörande tributstater, tillsammans omfattande en
areal af 2,128,400 kvkm. med 165,7 mill. inv.
(1891).
J. F. N.
Bengali, det bengaliska språket, talas på Främre
indiska halfön af öfver 50 mill. människor. Dess
område sträcker sig från Orissa till Assam och från
Rajmahal i norr till Bengaliska viken öfver Ganges
och Brahmaputras hela nedre flodområde. Det
härstammar från sanskrit, men är, liksom alla andra
nyindiska språk, formfattigt i motsats till
moderspråket. Under tidernas lopp har det blifvit i hög
grad uppblandadt med främmande ord, synnerligast
persiska. Muhammedanerna tala det starkt
uppblandadt med hindostanska. Såsom skriftspråk torde
bengali vara det yngsta af de nyindiska folkspråken.
Det skrifves med en egendomlig, från
devanagarialfabetet härstammande skrift, som består af 80
tecken (jfr Alfabet, sp. 553, och Ariska språk,
sp. 1466). Se Duncan Forbes, "A grammar of the
bengâlî-language" (1875), och Beames, "A grammar
of the bengali language literary and colloquial"
(2:a uppl. 1894, med språkprof och glossar).
– Den bengaliska litteraturen går tillbaka
till omkr. år 1400. Den är mindre rik på
betydande originalverk, men har att uppvisa ett
mycket stort antal öfversättningar och
efterbildningar af verk på sanskrit, pali och nordindiska
dialekter, t. ex. Kirtibas Ojha’s kraftiga och
välljudande öfversättning af Ramayana (1500-talet),
hvilken trängt ut bland folket och ännu i dag af
rapsoder ("khattaks") deklameras vid alla festliga
tillfällen; äfven det största fornindiska eposet,
Mahabharata, öfversattes på 1600-talet (af Kasi Ram
Das, ny uppl. Calcutta 1898) och föreläses ännu i
templen eller uppföres halft dramatiskt af rapsoder
vid högtidliga fester. Berömda såsom själfständiga
diktare äro Makunda Ram, "skaldernas pärla"
(1500-talet), och Ram Prasad Sen (d. 1760). Såsom
skaparen af den moderna prosan räknas den berömde
Rammohun Roy (Raja Ram Mohan, d. 1833), som
i sin "Brahma-Samaj" sökte grunda en ny, teistisk
religion på grundlag af veda, och som vunnit
ovansklig ära genom sin outtröttliga och framgångsrika kamp
i ord och skrift för änkebränningens afskaffande. En
framstående prosatör är äfven Akkhai Kumar Datta
(f. 1820), som fortsatt kampen för Rammohuns
religiösa idéer (i tidskriften "Tatvabhodini patrika",
jfr "Hindooism, ancient and modern", Meerut 1899).
Bankim Chandra Chattarji (f. 1838) har infört den
novellistiska litteraturen i Bengalen och fått många
efterföljare. Bland nyare diktare märkas Içvar
Chandra Gupta (f. 1809), Madhu Sudan Datta (d.
1875) och Bankim Chandra Chattopadhyaya. –
Översättningarna från europeiska tungomål äro
mycket talrika. En mängd tidskrifter och tidningar
utgifvas på bengali, en stor allmän encyklopedi
("Vishva kosh") är under utgifning.
Bengali-litteraturen har i det hela nått ett högst betydligt omfång
under sista århundradet; endast i nedre Bengalen
tryckas nu årligen omkr. 1,300 arbeten på
folkspråket. – Se Brockhaus, "Bengalische literatur"
(Zeitschr. d. deutsch. morgenl. gesellsch., bd 19),
Arcy Dae, "The literature of Bengal" (Calcutta
1877), och Romesh Chunder Dutt, "The literature
of Bengal" (Calcutta 1895).
E. L–n.
Bengalin, ett mjukt halfsidentyg i fin
tvärripsväfnad; varpen är af silke och döljer på båda sidor
fullständigt de mjuka kamgarnsinslagen.
G. A. W.
Bengaliska viken, stor vik af Indiska oceanen,
emellan Främre och Bortre Indien. I vikens
sydvästra del ligger den stora ön Ceylon, i den östra
delen Andamanerna, Nikobarerna och Mergui-öarna.
Kusterna äro i allmänhet låga och lida brist på goda
hamnar. Ifrån Andamanerna och Nikobarerna går
en hafsström upp mot Ganges’ delta och vidare längs
Främre Indiens östkust, afsättande stora sandmassor.
Bland de floder, som falla ut i Bengaliska viken, äro
följande de förnämsta: Cauvery, Kistna (Krisjna),
Godavari, Mahanadi, Ganges och Brahmaputra,
Irawadi och Salween.
Bengalisk eld benämnas vissa fyrverkeripjäser,
hvilka vid antändning afbrinna med utveckling af
lifligt och färgadt ljus. Grundblandningen till
bengalisk eld utgöres af kalium-klorat (klorsyradt kali) och
svafvel, hvartill man blandar vissa salter, som färga
lågan, t. ex. strontiumsalter för röda eldar,
bariumsalter för gröna o. s. v. Exempelvis må anföras
följande recepten
| Röd bengalisk eld erhålles af | |||
| kaliumklorat | 6 | delar | |
| strontiumnitrat | 40 | " | |
| svafvel | 13 | " | |
| kol | 2 | " | |
| Grön bengalisk eld: | |||
| kaliumklorat | 8 | " | |
| bariumnitrat | 77 | " | |
| svafvel | 13 | " | |
| kol | 3 | " | |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
