Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1385-1386 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ben-turkos - Bentzel-Sternau, Christian Ernst von, tysk författare - Benzon, Thérèse, den franska författarinnan Marie Thérèse Blanc. - Ben-tång - Benue - Benved - Benwell - Benvenuti, Pietro, italiensk målare - Benväf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ben-turkos, blåfärgadt fossilt ben eller blåfärgade
fossila tänder. Säljes som turkos. Jfr Odontolit.

Bentzel-Sternau, Christian Ernst von,
grefve, tysk författare, f. 1767 i Mainz, d. 1849 i
Mariahalden vid Zürichsjön, beklädde flera höga
juridiska poster i mainzisk och badensisk tjänst samt
var 1812–15 stats- och finansminister hos
storhertigen af Frankfurt. 1827 öfvergick han från
katolicismen till protestantismen. B. var en originell och
skarpsinnig tänkare, som i sina arbeten visar stor
världskännedom och humor i Jean Pauls stil. Skr.:
Novellen für das herz (1795–96),
Camillo Altiera (1795),
Das goldene kalb (1802–03),
som bildar första delen af en romantetralogi och
anses vara hans hufvudarbete, samt de politiska
Bayernbriefe (1831–32).

Bentzon [bäṡå’], Thérèse, pseudonym för
franska författarinnan Marie Thérèse Blanc.

Ben-tång, med., ett instrument, hvaraf kirurgerna
betjäna sig för att, vid komplicerade benbrott eller
operationer, afknipa framstickande, mer eller mindre
spetsiga benpartier.

Benue, flod i Afrika. Se Binue.

Benved l. Alster, Euonymus europæa L., bot.,
buske eller litet träd med motsatta grenar och blad,
med gröngula blommor i små knippen från bladvecken
och vackert rosenröda fyrkantiga frukter.
Frukten öppnar sig i kanterna, men de af ett
rödgult hylle omgifna fröna falla ej ut, utan kvarsitta.
Fröets växtämne är grönt, ett ganska ovanligt förhållande.
Benveden förekommer tämligen sällsynt
i sydligare Sverige, men planteras ganska allmänt,
hvilket den väl förtjänar, då den i synnerhet om
hösten genom sina vackra frukter är en verklig
prydnad. Äfven brokbladiga former odlas, liksom



åtskilliga närstående utländska arter, af hvilka
Euonymus japonica är en omtyckt dekorativ, ständigt
grön kallhusväxt.

^{G. L–m.}

Benwell [be’nωel], stad i engelska grefsk.
Northumberland, 3 km. från Newcastle, vid Tyne.
18,347 inv. (1901) med det närbelägna Fenham.
Stenkolsgrufvor.

Benvenuti, Pietro, italiensk målare, f. 1766 i
Arezzo, d. 1844 såsom direktör vid konstakademien
i Florens. Historiskt intressant är hans
Sachsarnas ed efter slaget vid Jena,
målad för Napoleon I. Bland hans öfriga oljemålningar må nämnas
Judit, visande Holofernes’ hufvud för folket (i Arezzos domkyrka) och
Den helige Chrysologos’ död (i Ravennas domkyrka).
Vid 50 års ålder öfvergick B. till freskomåleriet.
Hans största och djärfvaste arbete på detta område
äro de kolossala freskerna i det mediceiska
grafkapellets kupol.

Benväf, histol., den form af bindesubstansväfnad
(se d. o.), hvaraf benen i djur- och människokroppen
bestå. Benväfven utgöres af en limgifvande bindväf
(se d. o.), hvari den homogena grundsubstans, uti
hvilken de limgifvande trådarna eller trådbuntarna
ligga inbäddade, är så rikligt genomdränkt med
amorfa kalksalter (fosforsyrad och kolsyrad kalk),
att hela massan däraf är fast, hård och spröd.

Fig. 1. Benväf från ett tvärskuret, rörformigt ben.

Benväfven är ofta ordnad i tätt till hvarandra liggande
och hoplödda skifvor (lameller), hvilka dels äro parallella
med benens yta (fig. 1,₁), dels ligga i
koncentriska cylindrar kring blodkärl, innehållande
(haversianska) kanaler (fig. 1,₂). I skifvorna eller i gränsen

Fig. 2. Detalj från ett mindre parti af fig. 1.

mellan dem och i särskilda små hålor (lakuner) ligga
oräkneliga ben-celler (fig. 2,₁). Dessa förete en
centralklump, från hvilken utgår en mängd grenade
spetsar, som möta och sammanhänga med dylika från andra
celler; sålunda tränger en saftig, mjuk, organisk massa
i fina anastomoserande kanaler genom hela den fasta
substansen. – I de delar af djurkroppen, hvarest
benväf (ben) regelbundet uppträder hos den
fullvuxne, finnes under foster- och barna-åldern till
en början icke benväf, utan bindväf eller brosk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>