Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berger, Kristian Johan, dansk läkare - Berger, Ludwig, tysk pianist - Berger, Kristina Charlotta Ulrika, f. Cronhjelm, författarinna - Berger, Karl Vilhelm, donator - Berger, Johan Kristian, målare - Berger, svensk släkt, troligen härstammande från Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att landstiga i Österbotten och återtaga Vasa
stad samt oroa Klingspors motståndare i ryggen.
Expeditionen misslyckades, liksom alla andra af
konungen anordnade expeditioner, då för små och svagt
utrustade krafter för företagen användes. B. trängde
visserligen 25 juni in i staden, men blef efter en
häftig 3 timmars strid på dess gator sårad och
tillfångatagen med en fjärdedel af sin styrka,
hvarefter återstoden under major Ulfhjelms befäl anträdde
återtåget till landstigningsplatsen vid Österhankmo
by, där den under natten inskeppade sig och
följande morgon afseglade till Ny-Karleby, som lyckligt
nåddes 28 s. m.
L. W:son M.
2. Klas Gabriel B., den förres halfbroder,
friherre, landshöfding, f. 1787, deltog som kapten i
landstigningarna i Finland 1808 med åländska
fördelningen samt i tyska och norska fälttågen 1813
–14 och inträdde 1816 i generalstaben, där han 1828
utnämndes till öfverste. 1835 utnämndes han till
generaladjutant och landshöfding i Jönköpings län.
B. var en af Sveriges dugligaste landshöfdingar under
1800-talet. Bland hans förtjänster som sådan må
nämnas, att han 1837 tillvägabragte en allmän
brandstodsförening inom länet, hvilken sedan i nästan alla
län vunnit efterföljd, samt ett brandstodsbolag för
lösegendom för rikets alla städer. Till hämmande
af brännvinseländet med däraf följande pauperism
bidrog han äfven på det kraftigaste. B. erhöll
friherrevärdighet vid sitt afsked 1855. Ur
krigstjänsten fick han 1860 afsked. Han afled i Stockholm
1864.
C. H. T.
Berger [hårdt g], Kristian Johan, dansk
läkare, f. 1724 i Wien, d. 1789 i Kiel, kom först 1741
till Köpenhamn och var där alltifrån 1750 en ansedd
läkare, blef 1761 professor vid universitetet och fick
ledningen af det kort förut upprättade barnhuset
("födselsstiftelsen"). Hans verksamhet var
banbrytande för förlossningskonstens utveckling i Danmark,
om också hans lärjungar och efterföljare, främst M.
Saxtorph, till en del fingo äran därför. 1770 blef
han lifmedikus, men invecklades därigenom i
Struensees fall, jan. 1772, och blef efter fyra månaders
fängelse förvisad till Aalborg. 1774 blef han dock
utnämnd till professor i Kiel. Se Jul. Petersen,
"Om lægen Chr. Johan B." i Dansk hist. tidskr.
1891.
E. Ebg.
Berger [hårdt g], Ludwig, tysk pianist och
tonsättare, f. 1777 i Berlin, elev af Clementi, gjorde
konstresor till Petersburg, Stockholm (1812) och London,
återvände till Berlin 1815 och dog 1839. Bland hans
lärjungar nämnas Mendelssohn, Taubert och Henselt.
Hans spel berömmes för mjukt anslag och förträfflig
fingersättning. Hans kompositioner äro gedigna och
utgöras af sonater, rondon, variationer, etyder m. m.
för piano, vidare sånger samt större verk, som dock
mestadels förblifvit manuskript.
A. L.
Berger, Kristina Charlotta Ulrika,
född Cronhjelm, författarinna, f. 1784, d. 1852,
från 1817 gift med majoren J. G. Berger, skref en
mängd noveller, och under signaturen Ch*******
försåg hon med poem många årgångar af Boijes
"Magazin för konst, nyheter och moder". Bland hennes
prosaverk må nämnas Trollgrottan i San Miniatos dal
(1816), Hilda och Ebba eller ruinerne vid Brahehus
(s. å.), Albert och Louise (1817), Noveller (1846)
samt Kapten Dunderbergs första och andra resa och
Tante Rosina – de båda senare intagna som
följetonger i "Aftonbladet". Mest kända bland fru B:s
dikter blefvo Ett kors på Idas graf och
Ungkarlslifvet, till hvilka hennes man satte musik.
Berger, Karl Vilhelm, donator, f. 13 mars
1801 i Torneå, började redan som 12 års gosse
arbeta i tullverkets tjänst och utnämndes 1831 till
tullförvaltare i Strömstad, hvarifrån han 1834
förflyttades till samma tjänst i Göteborg. Han tog 1862
afsked och afled i Göteborg 17 sept. 1882. Hela sin
till omkr. 300,000 kr. uppskattade förmögenhet
testamenterade han med ett obetydligt afdrag till
Vitt. hist. och ant. akademien med föreskrift att
räntan skulle användas till "historiska och
antikvariska ändamål". På grund af denna föreskrift
fördelar akademien räntebeloppet i tvenne ungefär
lika poster, af hvilka den ena användes till understöd
för in- och utländska arkivforskningar, utgifvande af
källskrifter och understöd åt yngre författare i
historiska ämnen, den andra till runskriftsforskningar,
större utgräfningar af fornlämningar och utgifvande
af fackkataloger samt till antikvariska
forskningsresor. På bergerska fondens bekostnad utgifvas
Axel Oxenstiernas skrifter och brefväxling.
P. S.*
Berger, Johan Kristian, målare, f. 1803
i Linköping, d. 1871 i Uppsala, egnade sig åt den
militära banan och blef där kapten. Omkr. 1830
började han begagna undervisningen vid konstakademien.
De akademiska ämnena passade dock icke för honom;
det var under en längre vistelse i Frankrike och
hufvudsakligen i England, som B., utan tvifvel
påverkad af Turners verk, utbildade sig till marin-
eller snarare kustmålare. Hans arbeten äro många,
både i olja och akvarell. De behandla företrädesvis
svenska och engelska motiv: hamn- och kustutsikter,
hvaribland många Stockholmsvyer. Nationalmuseum
eger af hans hand Kronborgs slott i månsken och
Inloppet till Antwerpen. På Stockholms och
Drottningholms slott finnas flera målningar af honom.
Han kan karakteriseras som Markus Larssons
närmaste föregångare. Han målade – i uppenbar strid
med den samtidigt rådande smaken – bredt och
djärft, sökte häftiga färgmotsättningar och dekorativ
verkan. Det var rätt mycket effektsökeri i hans
sjöstycken med deras brokiga färger, men hans bästa
arbeten uppbäras af liflighet och fart; särskildt är
vågornas rörelse väl återgifven.
Upk. (G–g N.)
Berger, en troligen från Tyskland härstammande
släkt, som redan i slutet af 1600-talet var bosatt i
Sverige.
1. Anders Alexander B., bruksidkare,
politiker, f. 22 juni 1815 å Eketorp i Råda socken i
Värmland, blef 1834 student i Uppsala och 1839
filos. doktor därstädes samt egnade sig därefter åt
skötseln af iäderneegendomen Håkanbol å gränsen
mellan Närke och Värmland och blef äfven mycket
använd i allmänna värf. Vid riksdagarna 1850,
1853, 1859, 1862 och 1865–66 representerade han
första bruksdistriktet och åtnjöt anseende som en af
det liberala partiets pelare, vid den första af dessa
riksdagar tillhörande konstitutionsutskottet och vid
de fyra senare statsutskottet. Under det nya
representationsskicket var B. 1867–69 ledamot af andra
kammaren för Visnums, Väse och Ölme härad och
1870–71 af första kammaren för Örebro län. Han
hade 1867–69 plats i konstitutionsutskottet och var
från 1866 fullmäktig i riksgäldskontoret. Medlem
af sin hemorts landsting från dess begynnelse, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
