Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1505-1506 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergstrand, Karl (Carl) Erik, agrikulturkemist och geolog. - Bergsträcka. Se Berg. - Bergström. 1. Per Axel B., rättslärd ämbetsman, politiker. 2. Richard B., folklorist, kritiker och biblioteksman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1852), Om näringsämnena (1857), Grunddragen till
geologien (1859), Grunderna för den
agrikulturkemiska analysen (1861), Lärobok i geologi (1868),
Några upplysningar om de konstgjorda
gödningsämnenas samt oljekakornas beskaffenhet (1878), Om
komjölken (1879), Joh. Gottsch. Wallerius som
landtbrukskemist och praktisk jordbrukare (1885),
Landtbrukskemi för landtmannaskolor (1887), Om
undersökningen af landtbruksprodukter (1889), Handbok
för jordbrukare (1893), Norrlands betydelse för
svenska jordbruksnäringens utveckling (1895),
Landtbruksväxternas näring (1897) samt Öfversikt af
svenska landtbrukets historia. I Hednatiden (1902).
B. har öfversatt och bearbetat: "Organiska kemien"
efter Strecker (1857), "Om de kemiska
gödningsämnena" efter Ville (1870), "Landtbruket och
naturvetenskaperna" efter Johnson (1874) m. m. Han
utgaf "Ultuna landtbruksinstituts tidskrift" 1864
–66 och "Tidskrift för landtbrukare" 1867–68.
Dessutom finnas många smärre uppsatser af B.
offentliggjorda i tidskrifter och berättelser, såsom i
Tidskrift för landtmanna- och kommunalekonomien
(1858-61), Botaniska notiser (1851–52), Öfversigt
af Vet. akad:s förh., årg. 32, Landtbr. akad:s
handl. och tidskr. (1862–89), Bergelins Tidskr. f.
sv. landtbruket (1863–64), Tidskrift för landtmän
(1895–97), Biet (1881–82), Upsala läkareförenings
förh. (1865–66) och Läsning för folket (1867 och
1894–95).
H. J. Dft.

Bergsträcka. Se Berg, geogr.

Bergström. 1. Per Axel B., rättslärd,
ämbetsman, politiker, f. 20 aug. 1823 i Lund. Sina barnaår
tillbragte han i
Hälsingborg, hvars läroverk han
genomgick. 1840 blef
han student i Lund, där
han 1842 tog filologie
kandidat-examen, 1844
filosofie kandidat-examen
och s. å. promoverades
till filosofie doktor. 1846
aflade han examen för
inträde i
rättegångsverken och inskrefs kort
därefter som auskultant i
hofrätten öfver Skåne och
Bleking. Sedan han haft



flera förordnanden som domare och tjänstgjort dels
som fiskal, dels som adjungerad ledamot i nämnda
hofrätt, utnämndes han 1853 till assessor därstädes.
Hans krafter togos dock snart i anspråk äfven för
andra uppdrag. 1863–70 var han medlem af
Kristianstads läns landsting och 1867–69 dess vice
ordförande. 1863–70 innehade han plats bland
stadsfullmäktige i Kristianstad samt var 1863–66
deras vice ordförande och 1867–70 deras ordförande.
1863 satt han i en kunglig kommitté för uppgörande
af förslag till författning angående vattenrätten och
1869–70 i en annan kommitté för ordnande af rikets
myntväsende på grundvalen af guld som värdemätare.

Med 1867 började B. sin politiska bana, först som
Kristianstads och Simrishamns representant i
riksdagens andra kammare. Det första alstret af hans
riksdagsmannaverksamhet var denna kammares
arbetsordning. Han invaldes redan från början till
ledamot af lagutskottet. Bland de många frågor, i
hvilka han uppträdde vid de första riksdagarna, bör
måhända i främsta rummet nämnas den "skånska
frälsefrågan" (1869). Han var referent i det tillfälliga
utskott, som af andra kammaren valdes för att
behandla denna angelägenhet, och skref utskottets
betänkande – "en lärd studie i svensk och dansk
kulturhistoria" –, hvilket spriddes kring hela landet
och mycket bidrog att lugna sinnena. 1870 års lag
om medborgerlig likställighet för främmande
trosbekännare tillkom med hans medverkan. Annars
uppträdde han i regel i så konservativ riktning, att
han af många ansågs "konservativare än regeringen".
Det väckte därför ej just vidare angenäma känslor,
när 3 juni 1870 den de geerska ministären
efterträddes af den adlercreutzska och B. kallades till
statsråd och chef för civildepartementet. Som
fackminister utvecklade B. en ovanligt nitisk och kraftig
verksamhet. Framför allt var det järnvägsärendena,
som togo hans uppmärksamhet i anspråk. Att 1871
års riksdag ställde ej mindre än 10 mill. kr. till
regeringens förfogande för att utdelas som
låneunderstöd åt enskilda järnvägsföretag, har – och det
utan tvifvel med rätta – anförts som bevis på
representationens lit till dåv. civilministern. Genom
hans åtgöranden blefvo arbetena å nordvästra
stambanan så påskyndade, att denna första
sammanbindningsbana mellan de förenade rikena redan 16
juni 1871 (långt tidigare än förut varit afsedt) kunde
i sin helhet öppnas för allmän trafik. Med
hufvudsakligt bifall till k. m:ts på B:s föredragning
framställda förslag beslutade riksdagen 1873 fortsättandet
af statens järnvägsbyggnader norr om Gäfle–
Dalabanan och i sammanhang därmed anläggandet af den
andra sammanbindningsbanan mellan Sverige och
Norge, genom Jämtland till riksgränsen, och 1874
beviljade riksdagen det på hans föredragning begärda
anslaget till understöd för anläggning af den tredje
sammanbindningsbanan genom Dalsland till
riksgränsen. Äfven den länge på dagordningen stående
frågan rörande ombildning af k. m:ts kansli blef
genom B. bragt till afgörande, i det k. m:t på
hans föredragning 1873 antog grunder för
kansliexpeditionernas omorganisation, hvarigenom en
lämplig arbetsfördelning blef införd. – På det rent politiska
området kom B. snart i bittra strider med riksdagens
andra kammare. Hela ministären beskylldes med
rätt eller orätt för en afgjordt byråkratisk prägel,
och då den egnade ringa uppmärksamhet åt andra
kammarens önskningsmål, i fråga om såväl
försvarsväsendets ordnande som förenklingar i förvaltningen,
framföddes inom densamma mot regeringen en bitter
stämning, som kanske i första rummet riktades mot
B. på grund af hans starka och stridbara personlighet.
Den nådde sin höjdpunkt, då B. 1874 efter andra
kammarens beslut att indraga anslaget till
presidentslönen i kommerskollegium förklarade sig komma att
tillstyrka konungen att ogilla beslutet och anbefalla
statskontoret att ställa den erforderliga summan till
k. m:ts disposition. Anslaget fanns ock uppfördt i
nästa års budget, hvilket föranledde anmärkning från
konstitutionsutskottet. Då k. m:ts 1875 framlagda
härordningsförslag ej vann andra kammarens bifall,
hvilket i icke ringa grad tillskrefs animositeten mot
konungens rådgifvare, begärde flera af dessa, bl. a.
B., som för öfrigt 1873 utnämnts till hofrättsråd i
skånska hofrätten, 11 maj 1875 sitt afsked, hvarvid
han förordnades att tills vidare vara president i
kammarkollegium. 1876 utnämndes han till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>