Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besittning, jur., faktisk rådighet öfver ting eller rättighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återtaga"). Han må endast tillse, att han ej gör
"större våld än nöden kräfde", och, så framt det
ej kommit längre än till "ett påbörjadt eller
omedelbart förestående orättmätigt angrepp",
att nödvärnshandlingen ej står "i uppenbart
missförhållande till den skada, som af angreppet
var att befara". Härutöfver må, till den del som
det kan ske utan våld å person, besittningshafvare,
utan att äfventyra straff för egenmäktig själfhjälp,
själf återtaga stulet eller tappadt lösöre från
den, som är "misstänkt att vilja rymma" eller
"lösker man", d. v. s. (i betraktande af vidtagna
förändringar inom den afsedda politilagstiftningen)
sådan person, som i sig uppfyller förutsättningarna
för att behandlas såsom lösdrifvare. Själfhjälp är
i nyssnämnda omfång än vidare tillåten, om "stulet
gods å färsk gärning finnes" eller med andra ord
omedelbart efter stölden föranstaltade spaningar
leda till det stulnas upptäckande, vare sig vid
utverkad husrannsakan eller därförutan. I rättspraxis
göres vid dylik omedelbar själfhjälp för öfrigt ej
åtskillnad mellan stöld och afhändelse genom annat
egenmäktigt förfarande. Vill man anlita myndighet för
att få egenmäktigt häfd besittning återställd eller
anstalter, som innebära ett egenmäktigt störande däri,
aflägsnade, må man söka öfverexekutor på platsen, dock
att, då det ej kommit till ett dylikt hänvändande och
tvist på rättslig grund anhängiggjorts vid domstol,
denna kan förberedelsevis afgöra besittningsfrågan
i afvaktan på sagda tvists utgång. Äro förutvarande
besittningsförhållanden oklara, har öfverexekutor
att afslå ansökan samt ega såväl öfverexekutor
som äfven domstol att på begäran förordna om det
omtvistades sättande under tredje mans förvar eller
förvaltning. Längre dröjsmål med vidtagande af åtgärd
för att få besittningsförhållande återställdt kan
för öfrigt ej allenast försvåra dess styrkande, utan
äfven föranleda talans eller invändnings ogillande
på den grund, att vederbörande måste anses hafva
godkänt hvad honom till skada inträffat af ändring i
besittningsförhållandet. Äro omständigheterna sådana,
att det egenmäktiga besittningstagandet kan hafva
ledt till ett rättsligt förvärf, kan det alldeles
icke åberopas i besittningstvist, exempelvis icke
i fråga om lös egendom mot sådan gärningsmannens
singularsuccessor, som för sin person är i
tillfälle att påstå god tros förvärf. Emellertid
kan sålunda en person jämväl återinsättas i
utöfvandet af en förut begagnad rättighet, såsom
vägs tagande öfver annans mark. Men därjämte ger
svensk rättspraxis exempel därpå, att afbrott
i terminlig prestations fullgörande betraktats
såsom kränkning i besittningsförhållande och i sådan
egenskap föranledt exekutivt uttagande utan föregående
beslut af domstol. Särskilda föreskrifter om förbud
till hindrande af störande intrångs förnyande hafva
i svensk rätt gifvits allenast för specialfall;
se rörande byggande i vattendrag k. förordn, af 30
dec. 1880 § 21 mom. 2 och § 24 mom. 2. Det finnes
emellertid talrika exempel därpå, att vid behof dylikt
förordnande meddelas utan stöd af lag. Skall äfventyr
stadgas, anses detta dock ej kunna sträcka sig längre,
än att i brist på åtlydnad utmätningsman har att
sörja för inställelse af ytterligare åtgärder. För
att skaffa sig hörsamhet eger ej öfverexekutor att i
denna sin egenskap förelägga vite, och fallet anses
ej vara sådant, att konungens befallningshafvande
må jämlikt kungl. instr. af 10 nov. 1855 § 10 såsom
länets högsta polismyndighet begagna sin rätt
att, "där ansvar icke är i lag bestämdt, stadga
erforderliga viten". – Sammanfalla i sina hufvuddrag
romersk och modern besittningslära, skilja de
sig dock från hvarandra i en väsentlig punkt. Den
romerska rätten kräfde nämligen för besittningsskydd
ej blott innehaf i mening af faktisk rådighet, utan
äfven vilja att besitta såsom egare, medan, efter
mönster af germansk och närmast af kanonisk rätt,
modern rätt i allmänhet och bland annat svensk nöja
sig med innehaf allena. Visserligen kan ej något
skyddas såsom rätt, utan att vara föremål för en
därpå riktad vilja. Men viljan att innehafva antages
vara för handen, hvadan också en person åtnjuter
besittningsskydd för hvad, honom ovetande, annan
inlagt i hans burna kläder eller i hans häfda hemvist
eller ock eljes bragt under hans rådighet. Likaledes
tillkommer rättsskydd besittningshafvare, som
saknar rättskapacitet. – Det är icke uteslutet,
att man kan åtnjuta besittningsskydd i korporell
del af sak, fastän delen icke egnar sig till föremål
för särskild eganderätt. Besittningsskydd kan göras
gällande äfven sambesittare emellan, nämligen i mån
som det endast rör sig om deras rätt att hvar för sig
hafva tillgång till föremålet och ej om den större
eller mindre befogenhet, som härutinnan de må ega
i förhållande till hvarandra. Medelbar besittning
föreligger för den, som har vilja att besitta,
men för hvilken annan utöfvar rådigheten. Den förre
kan hos myndighet beifra kränkning af besittningen
i den senares person, men har, då besittningen
frånhändts denne, att i första hand yrka på hans
återinsättande däri och eger, allenast om hinder
därför möter, att få föremålet utlämnadt till sig
själf. Den omedelbare besittningshafvaren må dessutom
också göra besittningsskydd gällande – för öfrigt
äfven mot den medelbare besittningshafvaren. Mot
denne har han dock härutinnan ingen rätt, om
den omedelbare besittningshafvaren bibehållit
sig i sådant förhållande till föremålet, att han
alltjämt är i tillfälle att gifva innehafvaren
anvisningar rörande detsamma. Såsom exempel
må tjäna, att resande öfverlämnar gods åt en
honom beledsagande bärare och att husbonde eller
arbetsgifvare anförtror åt sina underordnade
ett eller annat i deras tjänstebeställningar. De
senares osjälfständiga besittning framträder för
svensk rätt i strafflagens föreskrift (kap. 20 §
3 mom. 1), att deras tillegnande af hvad sålunda
mottagits skall räknas såsom stöld och ej allenast
såsom oredlighet. – I mån som utöfver omhandlade
rättsskydd besittning har särskilda rättsverkningar,
har den till förutsättning, att besittningshafvaren
gifvit uttryck åt någon sin vilja, och att denna
går ut på något mera än innehaf. Vanligen är det
viljan att vara egare, hvarför ock besittning
plägar angifvas såsom förverkligandet af ett
eganderätten motsvarande förhållande. Men för
sin besittning kan dess innehafvare göra gällande
annan rättsgrund än eganderätt: nyttjande-, pant-
eller retentionsrätt m. m. d. En på nämnda sätt
kvalificerad besittning har bland annat sin stora
betydelse såsom bevispresumtion, i det att, i
brist på motbevis eller motverkande presumtioner,
besittningshafvarens uppgifter om åtkomst tagas för
goda. Detta sker beträffande omfånget af ostridig
rätt, beträffande rättsgrunden för en ostridigt i
laga ordning verkställd öfverlåtelse af besittningen
och beträffande själfva besittningsförvärfvets
rättsenliga tillkomst. Äfven i öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
