Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betesfodring, husdjurssk. - Betesgröe. Se Gröe - Betesmarker, landbr. Höglända, mer eller mindre stenbundna fält - Betfage, en by på Oljeberget - Bethany college, en i Lindsborg (Kansas) inrättad, svensk-amerikansk högre läroanstalt - Bet-Haran l. Bet-Haram, amoritisk stad i öst-jordanlandet - Bethell, Richard, från 1861 baron Westbury, engelsk jurist - Béthencourt, Jean, seigneur de B., fransk sjöfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållas till att noggrant afbeta fälten samt ej
ströfva vidt omkring och nedtrampa mer gräs än
nödvändigt. Emedan får och getter med framtänderna
afskära gräset nära intill marken, kunna dessa djur
släppas på bete tidigast på sommaren; därefter släpper
man hästarna och sist nötkreaturen. Det är dock ej
skäl att låta djuren komma på bete, innan växtligheten
framskridit så pass långt, att de ej behöfva ströfva
för vidt omkring för att få sitt behof af föda
tillfredsställdt. Därunder kan, ofta nog, mera af
kroppsdelarna förbrukas, än som ersattes genom den
upptagna födan. Nötkreaturen böra ej heller släppas
fastande på frodigt klöfverbete, emedan de då genom
att hastigt förtära en mängd klöfver lätt kunna ådraga
sig trumsjuka (se d. o.). På trädesgärden
och stubbåkrar släppas svin och får. Svin blifva lätt
feta, om de på hösten släppas i bokskogar för att taga
sin näring af bokållonen. Vid betesfodring är det ock
af vikt, att man ej år efter år låter samma djurslag
afbeta ängsmarkerna, emedan det ena djurslaget ratar
en del växter, som ett annat förtär. – Huruvida
sommarstallfodring eller betesfodring skall anordnas
på en egendom, beror af så många lokala förhållanden,
att några allmänna regler därför icke kunna lämnas.
C. A. L.
Betesgröe. Se Gröe.
Betesmarker, landbr. Höglända, mer eller mindre
stenbundna fält, som icke äro utlagda till skogsmark
och icke kunna odlas till åker eller äng, användas
förmånligast till betesmarker (inhägnade pläga de
benämnas hagar). De böra vara måttligt bevuxna
med löf- eller barrträd, så att kreaturen finna
skugga under de varma sommardagarna samt skydd emot
blåst och regn. Löfträden i beteshagarna behandlas
förmånligast såsom medelskog och lämna, såsom sådan,
nyttigt gagnvirke till både slöjd och ved. Hagarna
böra dock ej få växa igen, utan böra buskar, snår
och träd tid efter annan gallras, så att de afrödda
fälten blifva öppna för solens tillträde, hvilket är
ett villkor för vinnande af godt och för husdjuren
hälsosamt bete.
J. A.*
Betfage (aram. bet fagge, "fikonort"), en by på
Oljeberget (jfr Matt. 21: 1) nära Betanien, på östra
sidan af bergsryggen (jfr Luk. 19: 29, 37). 1877 har
man funnit en märklig sten med inskrifter
och intressanta freskomålningar på en plats
mellan Betanien och Oljebergets spets; den
utmärker sannolikt läget för den plats, som
under medeltiden ansågs beteckna det gamla B.
E. S–e.
Bethany college [be’th*ni kå’lid*], en i Lindsborg
(Kansas) inrättad, stor svensk-amerikansk högre
läroanstalt, som tillhör Kansaskonferensen af
Augustana-synoden. Pastor C. A. Swenson grundade
läroverket i blygsam skala 1881, med 44 elever. 1902
hade lärjungeantalet stigit till närmare 900,
med 56 lärare och lärarinnor. Anstalten, som med
stor energi leddes af Swenson ända till hans död,
1902, inflyttade 1887 i egen stor nybyggnad, som
äfven inrymmer ett hundratal boningsrum för manliga
studerande; de kvinnliga bo i egen byggnad. Förutom
collegeafdelning (för allmän bildning) innehåller
anstalten ett lärare- och lärarinneseminarium samt
ett musikkonservatorium. Undervisningen i språk
är betydligt utvecklad, och i slöjdundervisning
anses läroverket stå synnerligen högt. Den
svensk-amerikanske sågverksegaren C. A. Smith, som
förut till läroverket donerat timmer till ett värde
af öfver 90,000 kronor, skänkte 1904 ytterligare dit
skog till ett fyra gånger högre värde, under villkor
att läroverket själft till 1906 insamlar 100,000
doll., hvarefter sammanlagda fonden skall bära d:r
C. A. Swensons namn.
Bet-Haran l. Bet-Haram, amoritisk stad
i öst-jordanlandet, tilldelad stammen Gad
(Jos. 13: 27, 4 Mos. 32: 36). Herodes Antipas,
som ombyggde och förskönade den, kallade den
Livias efter Augustus’ gemål (enl. Hieronymus),
senare Julias (enl. Josephus). Af syrerna (och
likaså i Talmud) kallades den Bet Ramla. Det
är nu en ruinhög, Tell er-Rame, ungefär en
timmes väg ö. om Jordan, midt emot Jeriko.
E. S–e.
Bethell [be’th*l], Richard, från 1861 baron
Westbury, engelsk jurist, f. 1800, d. 1873, blef
1823 praktiserande advokat och var som sådan på
1840-talet oerhördt anlitad. 1851 invaldes han
i parlamentet, slöt sig där till det liberala
partiet och innehade i flera liberala ministärer
höga juridiska förtroendeposter. 1856–58 och 1859–61
var han generaladvokat (attorney general) och blef
sistnämnda år upphöjd till peer och utsedd till
lordkansler. Från denna post afgick han 1865 till
följd af beskyllningar för att i sin ämbetsutöfning
ha gynnat några släktingar. Han deltog dock till sin
död i öfverhusets rättskipningsarbete. Lord Westbury
sträfvade under hela sin parlamentariska bana att
åvägabringa en kodifikation af hela den engelska
lagen. Detta visade sig ogörligt, men genom de på
hans initiativ tillkomna "Statute law revision acts"
af 1861 och 1863 upphäfdes formligen en stor mängd
föråldrade och onödiga lagar, hvarigenom den engelska
rättskipningens förenkling i hög grad främjades. Som
debattör, advokat och domare gjorde han sig känd
för en obarmhärtigt sarkastisk skärpa, hvarom otaliga
anekdoter bära vittne. Biografi af T. A. Nash (1888).
V. S–g.
Béthencourt [betãkor], Jean, seigneur de B.,
fransk sjöfarande, från Normandie, seglade 1402
jämte flera andra äfventyrare till Kanarie-öarna och
eröfrade innan 1405 öarna Lanzarote, Fuertaventura,
Gomera och Ferro, hvilka han tog i besittning såsom
vasall under Henrik III af Kastilien. Han ditförde
spanska nybyggare och handtverkare, sökte till
kristendomen omvända de infödde, utnämndes af påfven
till ärkebiskop öfver nämnda öar och gaf sig slutligen
titel af konung. Död 1425 i Granvilla i Spanien. Hans
lefnad skildrades i ett samtida verk, hvars bästa
upplaga är utgifven på engelska af Hakluyt society:
"The Canarian or book of the conquest and conversion
of the Canarians by Pierre Bontier and
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
