Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bhandara. 2. Hufvudstad i nämnda distrikt - Bhar, handelsvikt. Se Bahar - Bharatpur. Se Bhartpur - Bharavi, indisk epiker - Bhartpur l. Bharatpur, - Bhurtpore. 1. Skyddsstat i brittisk-indiska lydlandet Rajputana - Bhurtpore. 2. Hufvudstad därstädes - Bhartrihari, en indisk skald - Bharutsj. Se Broach - Bhaskara, indisk astronom - Bhat, ostindisk sångar- och krönikeskrifvarkast - Bhatgaon l. Bhatgong, äfven Dharmaputra och Dharmapatan ("lagstaden"), stad i indiska konungariket Nepal - Bhatgong. Se Bhatgaon - Bhatti förutsattes som författare till konsteposet Bhattikavya - Bhaugulpore. Se Bhagalpur - Bhaunagar l. Bhavnagar, tributstat i brittisk-indiska presidentskapet Bombay - Bhavabhuti, näst Kalidasa och "Lervagnens" författare Indiens mest betydande dramatiske författare - Bhavalpur. Se Bahawalpur - Bhavnagar. Se Bhaunagar - Bhawulpore. Se Bahawalpur - Bhera, stad i brittisk-indiska prov. Punjab - Bhikshu, Biksju, "tiggare", i Indien namnet på en braman i hans sista lefnadsskede - Bhil (Bil, Bhilla), ostindisk folkstam - Bhilla. Se Bhil - Bhilsa l. Bilsa, stad i brittisk-indiska vasallstaten Gwalior - Bhima, biflod till Kistna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fabrikation af metall och bomullsvaror. Omkr. 13,000
inv.
Bhar, handelsvikt. Se Bahar.
Bharatpur [bäratpö’8]. Se Bhartpur.
Bharavi, indisk epiker, lefde sannolikt i 6:e
årh. e. Kr. Han är författare till den stora
epopén Kiratarjuniya, hvari den ungdomlige
hjälten Ardsjunas strid med guden Çiva
besjunges. Originalet, försedt med en indisk
kommentar, utkom först i Khidirpur (1814), senare
i Calcutta 1875 och 1879. G. Schütz utgaf 1845 i
tysk öfversättning den första och den andra sången.
(K. F. J.)
Bhartpur [bäotpö’a] l.Bharatpur,
Bhurtpore. 1. Skyddsstat i brittisk-indiska lydlandet
Rajputana, mellan 26° 42’ och 27° 49’ n. br. samt
76° 54’ och 77° 48’ ö. lgd. 5,113 kvkm. 626,665
inv. (1901). B. är ett lågt, kuperadt land, som ofta
lider af vattenbrist, men som genom sina invånares
flit är fruktbart. - 2. Hufvudstad därstädes, vid
Rajputana-järnvägen. 42,997 inv. (1891).
Bhartrihari, en indisk skald, om hvilken sagan
förtäljer, att han var broder till konung Vikramas
ditja, som lefde i 6:e, resp. 7:e årh. af den
kristna tidräkningen, samt att han efter en vild
ungdom blef eremit och hängaf sig åt de strängaste
botöfningar. B. är Indiens störste sentenslyriker
med ovanligt stark och äkta poetisk känsla. Under
hans namn går en samling af 300 sentenser
och ordspråk, hvilka delvis härröra från olika
författare. Samlingen är äfven märkvärdig såsom det
första stycke indisk poesi, som omedelbart från
indiska språket öfversatts till europeiskt språk
(af missionären Abraham Roger 1651 till holländska,
därifrån 1663 till tyska). Kritiskt utgåfvos
dessa gnomiska dikter med latinsk öfversättning
af v. Bohlen 1833, som äfven 1835 lämnade en tysk
öfversättning. Bäst äro de utgifna och öfversatta i
Böhtlingks "Indische sprüche" (2:a uppl. 1870 -73).
(K. F. J.)
Bharutsj [bära’tj]. Se Broach.
Bhäskara, indisk astronom, f. 1114 e. Kr. I
den storartade lärodikten Siddhantaçiromani
("astronomi-stjärnprydnad") systematiserade han
hinduernas matematiska vetande. I B:s arbeten
förekomma här och där grekiska och arabiska ord,
som antyda, att han hämtat sitt vetande ur utländska
källor, medelbart ur grekiska.
Bhat, ostindisk sångar- och
krönikeskrifvarkast, ansedd för en af de
bättre hindukasterna. Omkr. 300.000 pers.
Bhatgaon [bät-gä’on l. bät-gä’åun] l. Bhatgong,
äfven Dharmaputra och Dharmapatan ("lagstaden"), stad
i indiska konungariket Nepal, 1,200 m. ö.h., med många
palats, bramanska och buddistiska skolor. Omkr. 30,000
inv. B. har sitt namn af den hinduiska kasten Bhat,
som där haft ett tillhåll.
Bhatgong. Se Bhatgaon.
Bhatti [batti] förutsattes som författare till
det i 6:e eller 7:e årh. författade konsteposet
Bhattikavya, som behandlar Ramas historia,
men egentligen afser att vara en grammatisk
lärodikt och företrädesvis exemplifiera de
oregelbundna flexionsformerna. Som författare
gäller Bhartrihari. Arbetet utgafs i Calcutta
1828 samt jämte tysk öfversättning af fem sånger
och orienterande inledning af C. Schütz 1837.
(K. F. J.)
Bhaugulpore [bågolpo^ l. baligalpö’a]. Se Bhagalpur.
Bhaunagar [båu’nago 1. bali’naga’9] l. Bhavnagar,
tributstat i brittisk-indiska presidentskapet
Bombay, divisionen Gujarat, på östra kusten
af halfön Kathiawar. 7,407 kvkm. 464,671
inv. (1891). Hufvudstaden B., vid Cambayviken,
hade 57,653 inv. 1891. Bomullsexport och
bomullsindustri. Hamnen är tillgänglig endast för
mindre fartyg, men likväl den viktigaste i Kathiawar.
Bhavabhuti, näst Kalidasa och "Lervagnens" författare
Indiens mest betydande dramatiske författare, lefde i
början af 8:e årh. Ännu finnas i behåll tre skådespel,
som obestridligt äro författade af honom. Ett af dem,
Malatimadhava ("Malati och Madhava"), ett borgerligt
drama i 10 akter, hvars handling är hämtad från det
indiska sällskapslifvet, är utmärkt genom figurernas
ypperliga karakteristik (öfvers. af Wilson i "Hindu
theatre", till tyska af Fritze 1884, till franska af
Strehly 1885). Innehållet i de båda andra dramerna
är hämtadt från hjältedikten Ramajana. Deras titlar
äro Mahaviracarita ("den store hjältens lif"; utgafs
1848 af Trithen, af Borooah 1877; öfvers. till eng. af
Pickford) och Uttarara-macarita ("Ramas vidare öden";
utgafs 1831). Jfr Klein, "Geschichte des dramas"
(1866), och S. Lévi, "Theatre indien" (1870).
(K. F. J.)
Bhavalpur. Se Bahawalpur.
Bhavnagar. Se Bhaunagar.
Bhawulpore. Se Bahawalpur.
Bhera [bi’rä], stad i brittisk-indiska prov. Punjab,
distriktet Shahpur, på 32° 29’ n. br. och 72° 57’
ö. lgd, vid floden Jhelam. Omkr. 19,000 inv. B. har
liflig handel och många fabriker för bomullsvaror,
metall arbeten m. m.
Bhikshu [biksju], Biksju, "tiggare", i Indien namnet
på en braman i hans sista lefnadsskede, då han
lämnat hus och hem samt lefver af allmosor. Hos
buddisterna betecknar samma ord en person, som
afgifvit fattigdoms- och kyskhetslöfte samt blifvit
förklarad helig.
Bhil (Bil, Bhilla), ostindisk folkstam, som bebor
största delen af bergstrakterna vid floderna Tapti och
Narbada, mellan Malwa och Gujarat (Guzerat). 1,665,474
pers. (1891). Bhilerna, som utgöra återstoden af
Indiens icke-ariska urbefolkning, utmärka sig genom
mod och trofasthet. De äro mörkbruna till färgen
och mycket småväxta (endast 1,6 m.). De bilda en
mängd smärre stammar, af hvilka de flesta dyrka
bramanernas förskräckliga gudomligheter. Endast
några få stammar hafva öfvergått till islam. Kvinnorna
behandlas väl ocn ega rättighet att gifta om sig. En
engelsk tjänsteman med titel af bhil-agent öfvervakar
bhilerna. De bland dessa, som bo på engelskt område,
äro laglydiga undersåtar och röja mottaglighet
för civilisationen. Engelsmännen använda dem till
polissoldater. Jfr Kolh. (H- S.)
Bhilla. Se Bhi1.
Bhilsa l. BiIsa [bilsa’; sanskr. Vidiçâ], stad
i brittisk-indiska vasallstaten Gwalior, på högra
stranden af floden Betwa och under vändkretsen. 9,670
inv. (1891). Förträfflig tobak odlas. Märkliga
ruiner af buddistiska minnesvårdar. – B. var i 2:a
årh. e. Kr. hufvudstad för riket Malwa.
Bhima [b^me], biflod till Kistna, i mellersta delen
af brittiska Indien, 594 km. lång, upprinner i östra
delen af västra Ghats, 59 km. från staden Poona i
presidentskapet Bombay, och utmynnar norr om staden
Raichur i Haidarabad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
