Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibelkommission, personer som fått i uppdrag att gemensamt förbättra en bibelöfversättning - Bibelkommunister. Se Perfektionister - Bibelkritik, vetenskapsgren - Bibelkritik. I. Textkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pröfvad". Jämte detta uppdrag fick kommissionen,
likaledes på kyrkomötets framställning, af k. m:t
bemyndigande "att i den 1883 af kyrkomötet godkända
öfversättningen af nya test. vidtaga de
ändringar den pröfvade nödiga, på det att, om
möjligt, för nästinstundande kyrkomöte bibelöfversättningen
i sin helhet måtte kunna till slutligt godkännande
såsom kyrkobibel framläggas". Tillika
anhöll kyrkomötet, "att åtgärder för en öfversättning
af gamla testamentets apokryfiska böcker skulle vidtagas",
hvarför äfven detta uppdrag lämnades kommissionen
af k. m:t. Vid kyrkomötet 1903 framlades
kommissionens reviderade proföfversättning af gamla
testamentets kanoniska böcker, och rönte ännu mera
bifall än öfversättningen 1898. Men man ansåg olämpligt
att förorda dess definitiva antagande till kyrkobibel,
då den påbjudna revisionen af 1883 års öfversättning
af nya test. ej ännu medhunnits. Kyrkomötet
stannade därför vid att hos k. m:t "vitsorda
förträffligheten af öfversättningen" samt anhålla,
att den "måtte få användas vid den offentliga undervisningen
i kyrka och skola". Sedan k. m:t
härtill gifvit sitt bifall, utgaf bibelkommissionen 1904
en "normalupplaga" af gamla testamentets kanoniska
böcker. Då ärkebiskop Sundberg 1900 aflidit, utgjordes
kommissionen nu endast af Es. Tegnér, W.
Rudin och J. Personne, den sistnämnde sekreterare.
Dock hade kommissionen begärt och i dec. 1899
erhållit k. m:ts tillstånd att för revisionen af nya
testamentet få med sig adjungera lektorn i grekiska
O. V. Knös. Efter 1898 hade ingen granskningsnämnd
blifvit tillsatt.
Bibelkommunister. Se Perfektionister.
Bibelkritik, den teologiska vetenskapsgren, som
har till uppgift att undersöka dels själfva bibeltexten:
textkritik, "den lägre bibelkritiken",
dels de olika bibliska böckernas ålder och historiska
värde: historisk kritik, "den högre (inre)
bibelkritiken". Bibelkritiken utgår från den uppfattningen,
att bibeln är icke endast en gudomlig
uppenbarelseurkund, utan också ett människoverk,
som uppfordrar till samma slags vetenskapliga undersökningar,
för hvilka andra gamla skriftverk af
värde blifva föremål. Därför har det dröjt länge,
innan denna vetenskap mera allmänt vunnit burskap
inom teologien. Detta kan knappt sägas hafva
skett förrän på 1880-talet. Och länge kommer nog
bibelkritiken ännu att betraktas såsom en "otrosvetenskap"
af många icke blott den katolska, utan
ock den protestantiska kyrkans representanter.
I. Textkritik, a) Gamla testamentet. Detta
erbjuder betydligt större svårigheter för textkritiken
än nya test., emedan den äldsta kända gammaltestamentliga
handskriften (den innehåller profetiska
böckerna) icke är äldre än från 916 e. Kr.,
och den äldsta fullständiga handskrift af hela
gamla test. icke är äldre än från 1010 e. Kr.
Under de närmast föregående 400 åren (600-1000
e. Kr.) arbetade visserligen de s. k. massoreterna
(se d. o.) med den yttersta noggrannhet på framställandet
af en tillförlitlig bibeltext. Men när man
betänker, att under alla de föregående århundradena
handskrifterna af de olika bibelböckerna delat
judafolkets växlande öden och att afskrifning af
dessa skett utan betryggande kontroll - hvarförutom
en omskrifning af de äldre skrifterna skett
från det äldre alfabetet till det i våra hebreiska
biblar förekommande, som började användas omkr.
300 f. Kr. -, då förstår man, att tillförlitligheten
af massoreternas arbete icke kunde blifva annat än
relativ. Den ännu officiellt gällande, i de hebreiska
biblarna befintliga s. k. massoretiska texten kan
således icke på långt när till alla delar anses vara
den ursprungliga. Erinras bör också därom, att de
nu brukliga tecknen för vokalljuden och kommateringen
uppfunnos af massoreterna på 700-talet e.
Kr. Förut funnos inga sådana tecken i den hebreiska
skriften. Som stundom olika former af ett
hebreiskt ord uttryckas endast med olika vokalljud
och meningen i hvilket språk som helst kan bero af
kommateringen, inses, att härvidlag nya vanskligheter
inställa sig. Massoreterna hafva själfva gifvit
uppslag till textkritik genom att här och där vid
sidan af hufvudtexten (ketib, "det som är skrifvet")
anteckna förbättringsförslag (keré 1. keri, "det
som bör läsas"), hvilka inalles i hela gamla test.
uppgå till 1,314, men till största delen antingen
alls icke eller blott obetydligt förändra textens innehåll.
Dock kan någon gång det massoretiska förbättringsförslaget
innehålla en mening, som är raka
motsatsen till textens. I vår julepistel förekommer
t. ex. följande uttryck: "Du gör folket mycket,
därmed gör du icke glädjena myckna" (Es. 9: 3).
Enligt det massoretiska ändringsförslaget skulle
stället lyda: "Du skall göra folket mycket (1. talrikt),
du skall göra dess glädje mycken (1. stor)".
Det senare är utan tvifvel meningen, och med utbyte
af en enda oriktig bokstaf är felet afhjälpt.
Den bästa editionen af den massoretiska texten
jämte de massoretiska ändringsförslagen är under
utgifning af S. Baer. - Redan på 1600-talet blef
emellertid den massoretiska texten föremål för kritik
af den genialiske fransmannen Louis Cappel
(d. 1658), reformert teolog, som i tvenne lärda
arbeten förnekade, att denna text kunde vara den
ursprungliga, såsom man dittills allmänt ansett, och
uppvisade, att den var långt ifrån felfri. Hans
landsman, oratoriepatern Jean Morin (d. 1659)
sökte visa, att denna text t. o. m. var af judarna
förfalskad och att den ursprungliga texten var den,
som låg till grund för Septuaginta- och Vulgata-
öfversättningarna. Därmed var väg banad för den
nyare textkritiken. Denna betjänar sig af de äldsta
bibelöfversättningarna (se d. o.), företrädesvis af
den på 200-talet f. Kr. utgifna grekiska öfversättningen
("Septuaginta", LXX) af gamla test., hvilken
i mycket afviker från den massoretiska texten.
Vore denna öfversättning dels från början ordagrann,
dels ännu i sitt ursprungliga skick, skulle den genom
sin ålder hafva ett synnerligen högt värde för
textkritiken. Men som texten i denna öfversättning,
sådan den nu är, på ett stort antal ställen
icke kan vara den ursprungliga, är dess betydelse
af endast relativt värde. Där den föreliggande massoretiska
texten tydligen eller antagligen är oriktig,
måste därför kritiken gissningsvis söka återställa
den, hvarför den gammaltestamentliga textkritiken
i de flesta fall blir konjekturalkritik. Mest fördärfvad
synes texten vara i Samuelsböckerna och Hesekiel.
Professorerna J. Wellhausen och A.
Klostermann äro vår tids förnämste textkritiska
bearbetare af de förstnämnda böckerna, och
prof. C. A. Cornill har på ett förtjänstfullt sätt
sökt återställa texten i Hesekiel. Betydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
