Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibelsällskap, förening för bibelns spridning - Bibelteologi. Se Biblisk teologi - Bibeltext. I. Gamla testamentets text - Bibeltext. II. Nya testamentets text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bibelteologi-Bibeltext
öfversättning af hela bibeln 38 gånger och öfversättningen
af nya testamentet 72 gånger. Den första
bibelanstalten grundlades 1710 af friherre von Canstein
och ställdes i förbindelse med franckeska
barnhuset i Halle. I England funnos flera välgörande
föreningar, som verkade för bibelspridning
("Society for promoting Christian knowledge", från
1698, "Society for the propagation of the gospel in
foreign parts", 1701, m. fl.), om de också icke hade
denna till sitt uteslutande ändamål. Under senare
delen af 18:e årh. - rationalismens tidehvarf -
kom bibeln åter i stor förgätenhet. Under denna
tid stiftades dock i England 1797 "Franska bibelsällskapet"
för bibelns spridning i Frankrike -
kanske det allra första bibelsällskap. Dess verksamhet
upphörde likväl snart genom revolutionen. 1804
stiftades, på uppmaning af prästen Thomas Charles
i Wales samt under nitisk medverkan af baptistpredikanten
Joseph Hughes, den tyske predikanten
Steinkopf och den anglikanske John Owen "Brittiska
och utländska bibelsällskapet". Dess syfte är att
öfver hela jorden och på alla språk utbreda bibeln
eller delar däraf, utan noter, förklaringar eller anmärkningar.
Styrelsen består af 36 ledamöter (15
anglikaner, 15 dissenters och 6 utlänningar). Sällskapet
har utöfvat en utomordentligt vidsträckt verksamhet.
Vid början af 1904 hade det spridt omkr.
180 millioner exemplar af bibeln eller delar däraf
på 370 språk eller dialekter; på många af dessa
språk hade förut ingen bok varit tryckt. Sällskapet
har dels trädt i förbindelse med förut befintliga
föreningar med likartadt syfte, dels upprättat flera
tusen filialer och agenturer i och utom England, dels
ändtligen gifvit anledning till grundläggandet af
bibelsällskap utom England: i Nürnberg och Basel
(stiftade 1804; sammanslagna 1806), Berlin (1806;
1814 omdanadt till "det preussiska"), Württemberg
(1812), Holland (1815), Petersburg (1812; 1826
upphäfdt; dock fick den protestantiska afdelningen
fortfara), Finska bibelsällskapet (1812), Danska
(1814), Svenska (1815), Norska (1816), Amerikanska
i New York (1816) m. fl. I Sverige finnas äfven
mindre bibelsällskap i de särskilda stiften: i Göteborg,
Västerås och Visby (stiftade redan 1813), Lund
(1815), Uppsala, Skara, Växjö, Karlstad, Närke
(Askersund) och Härnösand (stiftade 1816 eller kort
förut), Kalmar, Linköping och Karlskrona (1818).
- Till och med ett romersk-katolskt bibelsällskap
stiftades i Regensburg 1805 (men det upphäfdes
1817), i Frankrike 1812 (det öfvergick 1818 till
"Société biblique protestante de Paris") och i Heiligstedt
1815 (öfvergick 1864 i protestantiska händer).
I Österrike äro sedan 1817 alla bibelsällskap förbjudna.
- Brittiska bibelsällskapets verksamhet har
stundom mött gensägelse. Så har man ogillat föreningen
med dissenters och det förmenta inkräktandet
på äldre sällskaps verksamhet. Den s. k. apokryfstriden
1825-27 hotade till och med sällskapets
bestånd. Den afgjordes genom det beslutet, att sällskapet
hvarken själft skulle utgifva bibeln med
apokryferna eller understödja något annat sällskap,
som gjorde så. Detta hade till följd, att
många sällskap skilde sig från det brittiska och
att nya, själfständiga, upprättades. Se särskilda
artiklar om danska, finska, norska och svenska bibelsällskapen.
Bibelteologi. Se Biblisk teologi.
Bibeltext. I. Gamla testamentets text. Originalhandskrifterna
till gamla testamentet, som för århundraden
och årtusenden tillbaka gått förlorade,
voro icke affattade med samma skriftecken, som nu
förekomma i de hebreiska biblarna. Hebreernas
äldre skriftecken liknade de samaritanska och gammalfeniciska
och hafva blifvit bevarade till vår tid
på hebreiska mynt från Makkabéertiden samt i den
s. k. siloa-inskriften från 8:e årh. f. Kr. Då den
gamla hebreiskan efter den babyloniska fångenskapen
upphörde att vara "lefvande språk" och arameiskan
kom i dess ställe, samlades och omskrefvos så småningom
de heliga skrifterna med arameisk "kvadratskrift",
d. v. s. den skrift, som förekommer i de
handskrifter, hvilka blifvit bevarade till vår tid, samt
i våra tryckta hebreiska biblar. Denna omskrifning
af texten verkställdes med mycken noggrannhet af
skriftlärda rabbiner under det s. k. "talmudiska"
tidehvarfvet (100 f. Kr.-500 e. Kr.). I dessa
nya handskrifter med kvadratskrift skrefvos orden
åtskilda, hvilket ej varit förhållandet i de gamla
handskrifterna, och strofindelning infördes i de
poetiska delarna. För läsningen i synagogan indelades
därjämte "lagen" i särskilda stycken, parasjer,
och likaså "profeterna", i haftarer.
Men liksom den gammalhebreiska skriften var konsonantskrift,
så var också kvadratskriften konsonantskrift
utan vokalbeteckning och skiljetecken. Under
det talmudiska tidehvarfvet läste man in i texten
vokalerna efter en gammal tradition. Under det
följande tidehvarfvet, det "massoretiska" (500-
1000 e. Kr.), uppfunno de skriftlärde "massoreterna"
vokalbeteckning och skiljetecken 1. "accenter", insatte
dessa tecken i texten och fixerade sålunda
skriftligen den traditionella läsningen och uppfattningen
af texten. Den nuvarande kapitelindelningen
är införd i "Versio vulgata" på 1200-talet af kardinalen
och ärkebiskopen af Canterbury Stephen
Langton och därifrån af rabbinen Isak Natan upptagen
i hans hebreiska konkordans 1437-38 samt
öfverflyttad till hebreiska bibeln först 1521. Versindelningen
förekommer första gången i en upplaga
af Moseböckerna 1557 och i hela hebreiska bibeln
först i Athias upplaga af 1661. Med boktryckerikonstens
uppfinning fick texten naturligtvis större fasthet.
Och erkännas måste, såväl att judarna användt
den största omsorg i bevarande af bibeltextens ofördärfvade
skick, som att senare afskrifvare förfarit
med stor noggrannhet, hvarför i bibelhandskrifterna
och de tryckta upplagorna, särdeles af gamla testamentet,
mycket färre misstag finnas än i andra
böcker från forntiden. Enskilda delar af gamla
testamentet trycktes första gången på hebreiska
1477-87, det hela 1488 i Soncino; därpå följde
en upplaga i Brescia 1494. Bägge dessa upplagor
voro ombesörjda af judar. 1513-17 utkom den
s. k. komplutensiska polyglott-bibeln i Alcalá (Complutum)
i Spanien under inseende af kardinal Ximenes.
Dess text visar stort beroende af "Versio
vulgata". Bland dem, som i nyare tider kritiskt
bearbetat gamla testamentets text, må nämnas Buxtorf,
Athia, van der Hoogth, Kennicot, A. Hahn och
W. Theile samt senast S. Baer i förening med Fr.
Delitzsch. - II. Nya testamentets text. 1) Den skrifna
texten. Originalskrifterna till nya testamentet, som
ofta skrifvits efter författarnas diktamen, synas hafva
tidigt gått förlorade, måhända redan i början af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
