Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Binnikemask, äfven Benickemask, zool., arter af släktena Tænia, Dibothriocephalus, Hymenolepis m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Binnikemask, äfven Benickemask, zool., kallas de
hos människor och många djur förekommande arterna
af släktena Tænia, Dibothriocephalus, Hymenolepis
m. fl., hörande till afd. Cestodes bland plattmaskarna
(jfr Bandmaskar). Den hos inbyggarna i Sverige
vanligaste binnikemasken är Dibothriocephalus latus,
hvilkens tvenne sugskålar äro smala, i hufvudet djupt
inskärande; den saknar hakar. Könsöppningarna ligga å
buksidans midt å hvarje led; ledernas antal kan blifva
4,200 och därutöfver; hvarje led är vanligen mera
bred än lång (fig. 1 visar leder i naturlig storlek
från olika partier af kroppen). Hela längden kan uppgå
till öfver 9 m. De i människans tarmkanal lagda och med
exkrementerna utförda äggen utvecklas i vattnet, efter
flera veckors förlopp, till en med flimmerhår och
sex hakar försedd larvform (Oncosphæra, förstorad,
fig. 2). På hvad sätt denna kommer in i "mellanvärden"
är ej kändt, dock har man i tarmväggen, lefvern,
muskulaturen o. s. v. af åtskilliga fiskar (lax,
sik, gädda, lake, abborre) funnit en 30 mm. lång
"plerecercoid", som öfverensstämmer med binnikemaskens
hufvud (fig. 3). Inkommer denna i tarmkanalen af
hund, katt eller människa, utbildas efter 2–3 veckors
förlopp den könsmogna masken. Förutom i Sverige är
ifrågavarande art mycket allmän i franska Schweiz,
ryska östersjöprovinserna och Ostpreussen; dessutom
anträffas den i Finland, Polen, på spridda punkter i
Ryssland, Tyskland, Rumänien, Frankrike, Italien och
Danmark. I Japan och Turkestan är den den allmännaste
inälfsmasken. I England är den mycket sällsynt,
från Nord-Amerika är blott ett fall kändt. I Sverige
är den utmed norrländska kusten och nedre loppet
af floderna därstädes mycket allmän, men tyckes
upphöra redan 80–90 km. från kusten. I Ångermanland
antages åtminstone 10 proc. af befolkningen vara
behäftad med ifrågavarande binnikemask. I Väster- och
Norrbotten lider flertalet invånare af densamma, och
i Haparanda lär knappt finnas något hushåll, där ej
en eller flera personer hysa denna snyltgäst. Äfven i
Stockholm och flerstädes vid Mälaren är den ingalunda
sällsynt. I Sveriges västra provinser och i hela
Götaland uppträder den däremot endast sporadiskt. Det
har blifvit påvisadt af Lönnberg, att infektionen
med denna binnikemask sker genom förtärande af mer
eller mindre rått kött af sik eller af denna fisk
beredd kaviar. (Se Lönnberg, "Über das vorkommen des
breiten bandwurmes in Schweden", i "Centralblatt für
bakteriologie und parasitenkunde", 1892.) Närvaron
af denna mask kan framkalla dels gastriska, dels
nervösa åkommor, i ett antal fall svår anemi.
En annan af människan sedan äldsta tider känd
binnikemask är Tænia solium: de mogna lederna äro
mycket längre än breda; hufvudet har 22–32 hakar och
fyra djupa, runda sugskålar (fig. 4 förstoradt
hufvud); könsorganen utmynna å ledernas sidoränder,
alternerande (fig. 5, två leder i två gånger naturlig
storlek); lederna äro 800–900, och maskens vanliga
längd är 2–3 m. Kretsloppet af utvecklingen hos Tænia
solium är fullständigt kändt och försiggår på följande
sätt. Hvar och en af de könsmogna lederna (
proglottides) är försedd med han- och honorgan, och två
sådana leder kunna befrukta hvarandra. Medan äggen
ännu finnas kvar i lederna, utvecklas i dem embryoner,
som fortfarande skyddas av äggets hinnor. De med embryonhaltiga ägg
uppfyllda lederna lösgöras därefter från den koloni af
leder, hvaraf hela masken består. De afskilda lederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
