Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birago, Karl, friherre von B., österrikisk militäringenjör - Biran. Se Maine de Biran - Birara. Se Bismarck-arkipelagen - Birbe, tempelbyggnad. Se Charge - Birbhan, indisk sektstiftare. Se Sadh - Birbhum l. Beerbhoom, distrikt i brittisk-indiska prov. Bengalen - Birch, Thomas, engelsk biograf och historiker - Birch, Samuel, engelsk språkforskare och arkeolog - Bircherod, Jens Jacobsen, dansk biskop - Birch-Hirschfeld. 1.Felix Viktor B., tysk patolog - Birch-Hirschfeld. 2. Adolf B., tysk romanist - Birch-Pfeiffer, Charlotte, född Pfeiffer, tysk skådespelerska och dramatisk författarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pontonjär-kårerna och erhöll s. å. friherrlig
värdighet. Död 1845. – Den af B. förbättrade och mera
än förut för fältbruk lämpade broslagningsmaterielen
har i flera af Europas länder i viss mån tjänat
som föresyn vid anskaffning af dylik materiel, och
särskildt har den af honom konstruerade tvåbenta
hängselbocken, Biragos bock, vunnit efterföljd.
(L. W:son M.)
Biran [birä’]. Se Maine de Biran.
Birara. Se Bismarck-arkipelagen.
Birbe, tempelbyggnad. Se Charge.
Birbhan, indisk sektstiftare. Se Sadh.
Birbhum [blebö’m] l. Beerbhoom, distrikt i
brittisk-indiska prov. Bengalen, divisionen
Bardwan, s. v. om Ganges. 4,548 kvkm. 901,223
inv. (1901). Landet har heta källor, järngrufvor,
stenkol, kalkbrott samt stor risodling,
silkesodling och sidenindustri. B. var
öfver 2,000 år skådeplats för strider mellan
arierna, som anryckte från Hindostan, och Indiens
ur-invånare. Härom erinrar namnet (egentl. Virabhumi =
’’hjältelandet"). B. kom 1755 under engelsmännen.
(J. F. N.)
Birch [bä’tj], Thomas, engelsk biograf och historiker,
f. 1705, d. 1766, till yrket prästman, är bekant som
sekreterare i Royal society 1752–65 och författare
till en mängd torra och långtrådiga arbeten, i
hvilka emellertid mycket värdefullt historiskt och
biografiskt material finnes sammanfördt. Bland dessa
arbeten märkes hans History of Royal society of London
(4 bd, 1756–57). B. utgaf äfven "State papers of John
Thurloe" (7 bd, 1742) samt lämnade de flesta engelska
biografierna till den på sin tid högt skattade
encyklopedien "General dictionary, historical and
critical" (10 folioband, 1734–41). Sitt bibliotek och
sin rikhaltiga manuskriptsamling testamenterade han
till British museum. Däraf utgåfvos 4 band historiska
bref 1849 under titeln "The court and times of James
the first" och "The court and times of Charles the
first". V. S–g.
Birch [bö’tj], Samuel, engelsk språkforskare
och arkeolog, f. 1813 i London, anställdes 1836
vid British museum och blef 1861 konservator
därstädes. 1846 och 1856 företog han på offentligt
uppdrag resor till Italien i arkeologiskt syfte. Hans
vetenskapliga verksamhet sträckte sig ej allenast
till grekiska, romerska och brittiska antikviteter,
numismatik och etnografi, utan han utgaf äfven
kilinskrifter och öfversättningar från kinesiskan samt
studerade grundligt och skarpsinnigt de egyptiska
hieroglyferna. Bland hans skrifter må nämnas:
Gallery of antiquities (1842), Introduction to the
study of the hieroglyphics (1857), History of ancient
pottery (1858, 2:a uppl. 1873), Description of the
collection of ancient marbles in the British museum
(1861) och Inscriptions in the hieratic and demotic
character from the collections of the British museum
(1868), hvarjämte märkes en massa i facktidskrifter
införda uppsatser i egyptologiska ämnen. Vidare utgaf
han en ny upplaga af Wilkinsons "Manners and customs
of ancient egyptians" (3 bd, 1878) och "The records
of the past of egypt and assyrian monuments" (12 bd
öfversatta texter, 1875–80). Han afled i London 1885.
Bircherod, Jens Jacobsen, dansk biskop, f. 1658,
d. 1708, blef 1684 professor vid universitetet i
Köpenhamn och 1693 biskop i Aalborg. Han efterlämnade
en under många år förd dagbok (i 50
kvartband), som är en viktig historisk källa
och hvarur Kr. Molbech 1846 utgaf utdrag.
E. Ebg.
Birch-Hirschfeld [-felt]. 1.Felix Viktor B., tysk
patolog, f. 1842 i Kluvensiek i Holstein, d. 1899
i Leipzig, professor därstädes samt direktor vid
patologiska institutet.
2. Adolf B., den föregåendes broder, tysk romanist,
f. 1849 i Kiel, studerade först naturvetenskap,
därpå filologi och blef efter ett längre uppehåll i
Paris professor i Giessen 1883, men flyttade 1891 till
Leipzig. Skr.: Die sage vom Gral (1877), Über die den
provenzalischen troubadours bekannten epischen stoffe</i>
(1878), Geschichte der französischen literatur seit
beginn des 16. jahrhunderts (I, 1889) m. fl.
Birch-Pfeiffer, Charlotte, född Pfeiffer, tysk
skådespelerska och dramatisk författarinna, f. i
Stuttgart 1800, debuterade redan vid tretton års ålder
på hofteatern i München, där hon, hufvudsakligen
i tragiska roller, verkade till 1826. Året
förut ingick hon äktenskap med skriftställaren
d:r Chr. Birch. Sedan företog hon vidsträckta
konstresor inom och utom Tyskland samt öfvertog 1838
ledningen af Zürich-teatern, som hon gjorde till ett
verkligt konstinstitut. 1844 fick hon anställning vid
kungliga teatern i Berlin, där hon kvarstannade till
sin död, 1868. Trots de framgångar hon skördade som
skådespelerska, var hon icke någon stor konstnärinna;
hennes spel var kraftigt och lidelsefullt,
men saknade kvinnligt behag. 1828 försökte hon sig
för första gången som dramatisk författarinna och
skref sedan inemot 100 pjäser, af hvilka många äro
bearbetningar af romaner och noveller. Åtskilliga
af hennes stycken blefvo riktiga kassapjäser, och
några hålla sig ännu på repertoaren. Ur estetisk
synpunkt hafva fru B:s dramer ej något högre värde,
allraminst i fråga om karaktärsteckning, men
hon förstod att bygga sina stycken bra, skickligt
begagna de rent teatraliska effekterna och förse
skådespelarna med "tacksamma roller". Hennes stycken
af egen uppfinning röja liflig inbillningskraft och
energi, men äfven brist på smak. De alltför stora
framgångar, som hennes arbeten rönte, utsatte dem
för ett ofta öfverdrifvet tadel. Omkr. 30 af hennes
pjäser hafva blifvit uppförda på svensk skådebana,
bl. a. Die günstlinge ("Gunstlingen", 1840),
Der glöckner von Notre-dame (efter V. Hugos roman; "Ringaren i Notre dame", 1844),
Mutter und sohn (efter Fredrika Bremers "Grannarna"; "Mor och son", 1846),
Nacht und morgen (efter Bulwers roman; "Natt och morgon", 1844),
Mazarin (öfv. 1850),
Die marquise von Villette (1845; "Markisinnan de Villette", 1847; "Ludvig XIV och markisinnan Maintenon", 1862),
Die waise aus Lowood (efter Currer Bells "Jane Eyre"; "Jane Eyre", 1854),
Die lady von – Worsley hall (efter mrs. Gores "The courtier of the days of Charles II"; "Ladyn af Worsley-hall", 1856) och
Die grille (efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
