Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bischof, Karl Gustav, tysk geolog och kemist - Bischof, Marie, sångerska. Se Brandt (Marianne) - Bichoff, en dryck bestående af rödvin, vatten, socker och pomerans - Bischoff, Georg Friedrich, tysk musiker - Bischoff, Gottlieb Wilhelm, tysk botanist - Bischoff, Theodor Ludwig Wilhelm, tysk anatom och fysiolog - Bischoff, Joseph Eduard Konrad, tysk romanförfattare under pseudonymen Konrad von Bolanden - Bischoffswerder (Bischoffwerder), Johann Rudolf von, preussisk general - Biscoe, engelsk sjöfarande - Biscoe-öarna, en rad öar i Södra Ishafvet - Biscuit, fr. Se Biskvi - Bis dat, qui cito dat (lat.), snar hjälp, dubbel hjälp - Bise, schweizisk benämning på nordöstvinden - Bisektion, tudelning - Bisektris, mat., en rät linje, som skär en vinkel midt i tu - Bisentina, ö i sjön Bolsena - Biserta (fr. Bizerte, romarnas Hippo zarytus), stad och fransk krigshamn vid kusten af Tunisien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erdkörpers (1837) och Lehrbuch der chemischen und
physikalischen geologie (1847–54). B. är i dessa
arbeten en af den s. k. neptunistiska riktningens
kraftigaste försvarare och bemötte med framgång
sådana kämpar för vulkanismen som Leopold v. Buch,
Alex. v. Humboldt m. fl. Han var en stor ifrare
för naturvetenskapliga kunskapers spridning bland
folket och utgaf (1848–49) Populäre briefe an
eine gebildete dame über die gesammten gebiete der
naturwissenschaften. Hans sista skrift var Die gestalt
der erde und der meeresfläche und die erosion des
meeresbodens (1867), som går ut på att konstatera,
det hela den ursprungliga jordkroppen är klotrund,
men omgifven af ett ellipsoidiskt vattenhölje.
Bischof, Marie, sångerska. Se Brandt (Marianne).
Bichoff (”biskopsvin”), en dryck, bestående af
rödvin, vatten, socker och pomerans.
Bischoff, Georg Friedrich, tysk musiker, f. 1780,
d. 1841 som musikdirektör i Hildesheim, är skaparen af
de tyska musikfesterna, hvilka sedan 1810 – då B. med
mycket besvär och stora ekonomiska uppoffringar
började föranstalta sådana i Frankenhausen och
på flera andra ställen – tid efter annan ega rum
vid Ehen samt i Schweiz, Thüringen och Sachsen.
A. L.
Bischoff, Gottlieb Wilhelm, tysk botanist, f. 1797,
d. 1854, egnade sig tidigt åt botanikens studium, men
öfvade sig därjämte flitigt i frihandsteckning. 1819
besökte han München i akt och mening att utbilda
sig till målare, men uppgaf denna plan till följd
af en ögonsjukdom och slog sig ned i Erlangen,
där han studerade kemi och botanik. 1822 utgaf
han Die botanische kunstsprache och deltog sedan
i utförandet af ett planschverk öfver Brasiliens
flora. 1824 begaf han sig till Heidelberg, där han
flere år undervisade såsom privatdocent och där han
1839 anställdes såsom professor och direktor för
botaniska trädgården. Bland hans öfriga arbeten må
nämnas: Handbuch der botanischen terminologie und
systemkunde (1830–44), Lehrbuch der allgemeinen
botanik (1834–39), Medicinisch-pharmaceutische
botanik (2:a uppl. 1847) och Wörterbuch der
beschreibenden botanik (2:a uppl. 1857).
(T. K.)
Bischoff, Theodor Ludwig Wilhelm, tysk anatom och
fysiolog, f. 1807, kallades 1836 till e. o. professor
vid universitetet i Heidelberg, förflyttades 1843 till
Giessen, där han först blef professor i fysiologi
och 1844 därjämte i anatomi, samt fick 1855 samma
professur i München, tog afsked 1878 och dog 1882. I
Giessen grundade han ett fysiologiskt institut och
en anatomisk teater jämte dithörande samlingar. Bland
hans många skrifter må nämnas Entwickelungsgeschichte
des kaninchen-eies (1843), Beweis der von der
begattung unabhängigen periodischen reifung und
loslösung der eier der säugethiere und der menschen
(1844, ett för teorierna om däggdjurens fortplantning
grundläggande arbete), Anleitung zum seciren (1857),
Ueber die verschiedenheit in der schädelbildung
des gorilla, schimpansen und orang-utang, nebst
einer bemerkung über die darwinsche theorie (1867),
Studium und ausübung der medicin durch frauen (1872)
och Das hirngewicht des menschen (1880).
Bischoff, Joseph Eduard Konrad, tysk romanförfattare
under pseudonymen Konrad von Bolanden,
f. 1828 i Rhen-Pfalz, påflig kammarherre och f. d. kyrkoherde, bosatt i Speier,
har väckt uppseende inom katolska kretsar i hela
Europa genom sina historiska romaner med ettrigt
ultramontan tendens. Åtskilliga af dem hafva utgått i
flera upplagor. I Luthers brautfahrt (1857) och Franz
von Sickingen (1859) sökte han skymfligen nedsätta
reformationen och dess upphofsmän. I Historische
novellen über Friedrich II. von Preussen und seine
zeit (4 bd, 1865–66) skildrade han den preussiske
konungen såsom ett slags politisk röfvarhöfding,
i <i<Angela</i> (1866) angrep han naturvetenskapen,
i Die freidenker (s. å.) och Fortschrittlich
(1870) liberalismen. Vidare märkas Gustav Adolf
(4 bd, 1867–70> och Die Bartholomäusnacht (2
bd, 1879). I sina senare berättelser behandlar
han det tyska centrumpartiets strid för kyrkans
anspråk. Illustrerade folkupplagor af hans arbeten
ha utgifvits.
Bischoffswerder (Bischoffwerder), Johann Rudolf
von, preussisk general, f. 1741, blef 1760 kornett,
kom omkr. 1780 i förbindelse med dåv. prinsen af
Preussen och vann snart stort välde öfver honom genom
att inviga honom i Rosenkreutzarnas mysterier. När
prinsen såsom Fredrik Vilhelm II 1786 bestigit
tronen, vann B. snabb befordran och blef redan 1791
generalmajor. Han fick ett afgjordt inflytande på
riktningen af Preussens utrikespolitik särskildt
efter Hertzbergs död (1791), åstadkom närmandet till
Österrike och afslutandet af förbundet med denna makt,
hvarefter 1792 följde kriget med Frankrike. Men
han var ock en af de ifrigaste att tillstyrka freden
med Frankrike 1795. Kort efter Fredrik Vilhelms död
tog han (1798) afsked. Död på godset Marquard vid
Potsdam 1803.
Biscoe [bi′skåu], engelsk sjöfarande, upptäckte
under en två-årig färd (1830–32) till Södra ishafvet
Enderby-öarna, Grahams land och de framför det senare
liggande Biscoe-öarna, hvilka han tog i besittning
för Englands räkning.
Biscoe-öarna [bi′skåu-], en rad öar i Södra Ishafvet,
66° 30′ s. br., 66°– 80° v. lgd, utanför Grahams land,
nära polcirkeln. De hade redan 1599 blifvit funna af
holländaren Dirk Gherritsz, hvilken af vind och storm
förts dit, men upptäcktes ånyo af kapten Biscoe 16
mars 1831.
Biscuit [biskui], fr. Se Biskvi.
Bis dat, qui cito dat (lat.), ”den ger två gånger,
som ger snart”, snar hjälp, dubbel hjälp.
Bise [bis], schweizisk benämning på nordöstvinden.
Bisektion (af lat. bis, två gånger, och secare, dela,
skära), tudelning.
Bisektris (af lat. bis, två gånger, och
secare, skära), mat., en rät linje, som skär en
vinkel midt i tu. En triangels tre bisektriser skära
hvarandra i en punkt, som tillika är medelpunkten
för den i triangeln inskrifna cirkeln.
Bisentina, ö i sjön Bolsena.
Biserta (fr. Bizerte, romarnas Hippo zarytus),
stad och fransk krigshamn vid kusten af Tunisien,
där en smal kanal förenar Biserta-sjön med
Medelhafvet. Omkr. 5,000 inv. Staden har
en fransk-arabisk skola samt lefver på fiske
(350.000 kg. årligen) och handel. B. var ännu på
1700-talet en betydande handelsstad, men småningom
uppgrundades den förut utmärkta hamnen, och därmed
gick staden tillbaka. Sedan Sueskanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
