Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bjarnason, Thorkell, isländsk historiker - Bjarne Erlingsson. Se Bjarkö-ätten - Bjarne Herjulfsson, omtalas såsom Vinlands förste upptäckare - Bjarne Kolbeinsson, isländsk skald - Bjela. Se Biala 4 - Bjelaja (ry.), hvit. Se Bjelo - Bjelaja l. Belaja, flod i ryska guvern. Orenburg och Ufa - Bjelaja Zerkov, by i ryska guvern. Kijev - Bjelbog l. Belbog (eg. Bjelyj bog, "den hvite guden"), slav. myt., ljusets gud hos venderna - Bjelev l. Belev, kretsstad i ryska guvern. Tula - Bjelgorod l. Belgorod (ry.), "hvita staden". 1. Kretsstad i ryska guvern. Kursk - Bjelgorod. 2. Det slaviska namnet på Akerman - Bjelgorod. 3. Stadsdel af Moskva - Bjelina, stad i nordöstra Bosnien - Bjelinskij, Vissarion Grigorjevitj rysk skriftställare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historiker, f. 1839, präst på Reynivellir på sydvästra
Island, har författat flera populära historiska
afhandlingar, bl. a. en om reformationen på Island
samt den ännu enda läroboken i Islands historia från
landets upptäckande till nuvarande tid (1880).
R. N–g.
Bjarne Erlingsson. Se Bjarkö-ätten.
Bjarne Herjulfsson, en för öfrigt okänd isländare,
omtalas i Flatöbokens "Groenlændingapattr" såsom
Vinlands förste upptäckare. På en resa omkr. år 985
från sin fäderneö till Grönland blef B., berättas det
där, efter tre dagars segling drifven ur sin kosa af
nordvindar, som åtföljdes af dimma. Sedan B. och hans
följesmän under flera dagar förts söderut af vind
och våg, fingo de slutligen land i sikte till höger om
sig. De seglade så nära intill, att de kunde se, att
landet var utan fjäll, men backigt och skogbevuxet. De
landstego dock icke, utan seglade vidare, tills de
efter ytterligare två dygns färd varsnade ett annat
land, som var slätt och skogbevuxet. Icke heller där
stego de i land, utan vände nu om och framkommo efter
sex dagars segling med förlig sydvästvind, som till
slut växt upp till storm, till Grönland. B. upphörde
nu med sina sjöresor och stannade hos sin fader
i Herjulfsnes, så länge Herjulf lefde, och bodde
där också efter sin faders död. Flera år senare,
efter år 1000, reste han till Norge, där Erik
jarl då var herre, och först nu omtalar han sina
upptäckter. Han får då förebråelser för att han ej
undersökt det land han funnit, och då han återkommer
till Grönland, blir det här mycket tal om att man
borde göra upptäcktsresor för att återfinna de länder
B. sett. Leif Eriksson köper Bjarnes skepp och beger
sig ut på den resa, under hvilken Markland, Helluland
och Vinland upptäckas. – Flatöbokens berättelse lider
emellertid af stora osannolikheter, och den står
också i bestämd strid med öfriga äldre berättelser
om Vinlands upptäckt. Genom Storms undersökningar har
det gjorts i hög grad sannolikt, att berättelsen om
Bjarne är helt och hållet uppdiktad, och att sålunda
icke han, utan Leif Eriksson (se d. o.) var den
förste, som såg nya världens kust. Jfr Storm, "Studier
över Vinlandsrejserne" (i "Årböger f. nord. oldk. og historie", 1887).
S. L.
Bjarne Kolbeinsson, isländsk skald, född på
Orkneyöarna, där han omkr. 1190 blef biskop,
är författare till den historiskt viktiga,
omfångsrika och förmodligen nästan fullständigt
bevarade lomsvikinga-drápa (se d. o.), hvars ämne
är Jomsvikingarnas krigståg till Norge och slaget i
Hjörungavåg, samt troligen äfven till Málsháttakvædi,
d. v. s. ordspråksdikten, en samling ordspråk, satta i
rim, och liksom den förra dikten affattad i form af en
drapa. Möjligen förskrifver sig från B. äfven en del
af de versifierade förteckningar å mytiska namn och
poetiska eller arkaiska ord, som utgöra senare tillägg
i några handskrifter af Snorres Edda och numera
vanligen kallas "nafnaþulur". B. dog 1222.
Ad. N–n.
Bjela. Se Biala 4.
Bjelaja (ry.), hvit. Se Bjelo.
Bjelaja l. Belaja, flod i ryska guvern. Orenburg
och Ufa. Den rinner upp på Ural och faller ut i Kama
efter att från höger ha mottagit Sim, den mycket
betydande Ufa och Tanym samt från vänster Ursjak och
Derna. Längd 1,067 km. B. är segelbar från Sterlitamak
(53° 30’ n. br.). Vid sitt utlopp är den 650 m. bred
och 5 m. djup, men stiger här på våren med 9 m. Fraktfarten
är betydlig (spannmål, trä, järn).
J. F. N.
Bjelaja Zerkov, by i ryska guvern. Kijev,
vid Ross, en biflod till Dnjepr. 20,705
inv. (1897). Spannmålshandel, ölbryggerier och maskintillverkning.
Bjelbog l. Belbog (eg. Bjelyj bog, "den
hvite guden"), slav. myt. (enligt en osäker
arfsägen), ljusets gud hos venderna, i motsats
till mörkrets och ondskans gud (se Tjernobog).
Traditionen om en sådan dualism i nordslavernas
religiösa föreställningar synes bero på kristet
inflytande. Namnet B. förekommer hvarken i vendernas
folkvisor eller i äldre historiska uppteckningar.
Bjelev l. Belev, kretsstad i
ryska guvern. Tula vid floden Oka. 9,567
inv. (1897). B. har 19 kyrkor och 2 kloster samt
betydlig handel med spannmål, hampa, talg och boskap.
Bjelgorod l. Belgorod (ry.), "hvita
staden". 1. Kretsstad i ryska guvern. Kursk,
vid floden Donets. B. har med sina 3 förstäder en
omkrets af mer än 9 km. 21,850 inv. (1897). Där
finnas 17 kyrkor, 2 gymnasier, ett seminarium och
2 kretsskolor. Läderfabrikation, tillverkning af
ljus, tegel och kalk, handel med dessa varor samt
med ull, honing, vax och talg. B. är säte för en
ärkebiskop och har 3. viktiga marknader. – 2. Det
slaviska namnet på Akerman. – 3. Stadsdel af Moskva.
J. F. N.
Bjelina, stad i nordöstra Bosnien, vid Drina. 9,732
inv. (1895), mest muhammedaner. Liflig handel med spannmål och boskap.
Bjelinskij, Vissarion Grigorjevitj rysk
skriftställare, f. 1810 på Sveaborg, där fadern
tillfälligtvis var militärläkare, gjorde sig
vid universitetet i Moskva, där han studerade
tillsammans med A. Herzen, förtrogen med Schellings
och Hegels filosofi samt verkade 1834-40 inom pressen
i nämnda stad. 1840 flyttade han till Petersburg, blef
medarbetare i det mycket spridda bladet "Fosterländska
annaler" och kämpade med ifver för att ådagalägga de
ryska samfundsförhållandenas olämplighet för humana
och liberala regeringsprinciper. Han understöddes
därvid kraftigt af Herzen och Dostojevskij, hvilka
arbetade i samma tidning. 1847 blef han medarbetare
i tidningen "Sovremennik" ("Samtiden"), där hans
verksamhet dock ej blef långvarig. Rörelserna 1848
öppnade regeringens ögon för den inhemska pressens
verksamhet, och midt under de däraf härflytande
förföljelserna mot hans vänner dog B. själf, 1848,
af öfveransträngning och bröstlidande, hvarför
han fåfängt sökt bot vid tyska kurorter. Han var en
ypperlig stilist och har haft ett ofantligt inflytande
på den moderna ryska skönlitteraturen (Gogolj och
dennes efterföljare), särskildt genom sin ihärdiga,
entusiastiska frihetskamp för den demokratiska
realismens berättigande i skönlitteraturen och för
de estetiska intressena i den sociala kulturens
tjänst. Ehuru hans personliga bildning ej var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
