Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björklund, Johan Gustaf, skriftställare, vetenskapsman - Björkman, Hans, operasångare - Björkman, Fredrik Adolf, bibeltolkare, ämbetsman - Björkman. 1. Jakob Alf Gustaf B., skolföreståndare - Björkman. 2. Karl Adolf Teodor B., ämbetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en samhällsorganism, en enhet af och för
de väsenden, cellerna, hvilka uppbygga hennes
lekamlighet. Undersökningarna fortsattes i en ny
afdelning af samma skrift, hvilken utkom 1898,
men omarbetades och inarbetades i hans sista,
kanske yppersta arbete, Om döden och uppståndelsen
från cell-lärans synpunkt (1900), i hvilken bok man
tydligen kan skönja de storslaget tänkta och delvis
utförda hufvuddragen af en idealistisk världsåsikt,
i hvilken den boströmska filosofiens hufvudtankar
blifvit på ett underbart sätt sammanväfda med den
moderna naturvetenskapens resultat. Till dessa räknade
dock ej B. den i sagda vetenskap ofta framträdande
åsikten, att lifsenergien är en form af den i
materien inneboende urkraften af rent mekanisk natur;
tvärtom underkastade B. densamma en skarp kritik,
med utgångspunkt från naturvetenskapens egna data
och fakta. I föreningen af den boströmska idealismen
och den naturvetenskapliga forskningsmetoden ligger
säkerligen hufvudbetydelsen af B:s filosofiska
skriftställarskap. Han har därigenom visat, att de
väl kunna trifvas tillsammans. – Den björklundska
filosofien var emellertid icke afslutad. Det
sista arbetet ställde honom inför nya och stora
problem. Hans efterlämnade papper, bland hvilka
äfven finnes en äldre afhandling om Guds försyn,
visa, att han ända in i det sista var sysselsatt
med utarbetandet af en världsförklaring, hvilken
ju längre den växte fram, desto tydligare ådagalade
sin fasta grund och den storslagenhet, som endast en
religiöst orienterad lifssyn kunde beskära densamma. –
B:s arbeten, i saknad af hvarje retorisk effekt,
utmärkas af en sällsynt klarhet och genomskinlighet
och verka med den öfvertygande makt, som ligger i
det tänktas storslagenhet, men framför allt genom en
omutlig logisk konsekvens.
S. A. F.
Björkman, Hans, operasångare, f. 1730, d. 1805,
var till en början musikdirektör och organist vid
Kalmar domkyrka, debuterade såsom öfversteprästen i
"Thetis och Pelée", när k. operan i Stockholm öppnades
(18 jan. 1773), och stannade vid denna scen till
1803. 1773 blef han inspektor för spinnhuset. Bland
de partier, i hvilka B. utmärkte sig, nämnes Polyfem i
"Acis och Galathea", men framför allt Herkules i
"Alceste", hvari han ansågs icke ega sin like.
A. L.
Björkman, Fredrik Adolf, bibeltolkare, ämbetsman,
f. i Sigtuna 1753, sysselsatte sig till en början
hufvudsakligen med filologiska studier, men ändrade
sedermera lefnadsplan och ingick såsom tjänsteman
i Svea hofrätt. 1789 blef han borgmästare i
Vasa. Därefter egnade han sig åter med brinnande
ifver åt filologien och gjorde framför allt den
heliga skrift till föremål för sina studier. Med
tillhjälp af sin tids bästa exegetiska hjälpmedel
utarbetade han en bibelöfversättning, som omfattade
största delen af bibeln och hvaraf han utgaf Profeten
Mika, Sex kapitel af Daniels bok och flera af Paulus’
epistlar. 1803 afgick B. från sin befattning i Vasa
och begaf sig tillbaka till Sverige, där han dog i
Uppsala 1807. (J. Hdr.)
Björkman. 1. Jakob Alf Gustaf B.,
skolföreståndare, främjare af den svenska industrien,
f. 11 okt. 1819 i Stockholm, blef 1841 underlöjtnant
och 1859 kapten vid ingenjörkåren samt användes vid
åtskilliga fortifikatoriska arbeten och konstruerade
bl. a. Sveriges första broslagningsmateriel.
1856 hade han därjämte antagits till lärare
i konstruktions- och arbetsritning vid Svenska
slöjdföreningens söndags- och aftonskola, och
1859 utsågs han till föreståndare för denna.
I 27 år kvarstod B. såsom föreståndare för den
därur 1860 utbildade Slöjdskolan i Stockholm, som
vid omorganisationen 1879 erhöll namnet Tekniska
skolan. Med en för honom utmärkande förening af
varm öfvertygelse och minutiös noggrannhet hängaf
han sig genast åt sitt nya, ansträngande kall, och
läroverkets storartade uppblomstring kan i väsentlig
mån tillskrifvas hans energi. Så utarbetade
han förslagen till dess nya organisations- och
undervisningsplan liksom ock program till dess
nya byggnad och undervisningsmateriel, inrättade
en särskild afdelning för kvinnliga lärjungar och
efter hand särskilda fackskolor inom läroverket
samt företog utrikes resor för att studera andra
länders tekniska undervisningsväsende. B:s ögonmärke
var att af detta läroverk dana en skola för samlad
fackundervisning i de viktigaste handtverksgrenar
och att "stämpla arbetet med konstens eller
vetenskapens prägel"; han egde en sund, praktisk
blick för handtverkeriernas och industriens behof,
och tusentals relativt obildade yrkesidkare vunno
en fruktbärande utbildning vid Tekniska skolan
under hans omvårdnad. Vid skogsinstitutet
skötte B. samtidigt, 1857–75, en lärarsyssla i de
matematiska ämnena (med lektors titel från 1871);
han införde där ett nytt, af skogsstyrelsen sedermera
antaget förslag till skogskartors uppgörande.
B:s inom skolan fallande arbete för svenska
näringslifvets höjande suppleras af hans nitälskan
för utvecklingen af Svenska slöjdföreningen, i
hvilken han blef styrelseledamot 1859 och i hvars
redaktionskommitté han var vice ordförande 1863–93
samt ordförande från 1877. Bl. a. höll han vid
lif tanken på bildandet af ett konstindustriellt
museum och var ordförande i en af föreningen
tillsatt "husslöjdkommitté" (1865–67). Han ifrade
äfven för inrättande af praktiska skolverkstäder
och medverkade till utvecklingen af Stockholms
borgarskola. Äfvenledes vid en mängd utställningar
togos B:s sakkunskap och intresse i anspråk; han
var bl. a. juryman vid världsexpositionen i Paris
1878. Han utnämndes 1872 till major i armén och
förflyttades 1883 till fortifikationens reserv. Död
5 juni 1900.
2. Karl Adolf Teodor B., den föregåendes broder,
ämbetsman, f. i Stockholm 22 febr. 1831, blef
student i Uppsala 1848, tog afgångsexamen från
skogsinstitutet 1850 och anställdes s. å. vid
skogs- och jägeristaten i Stockholms län samt såsom
t. f. lärare vid skogsinstitutet. Han utnämndes till
jägmästare i Västmanlands län 1854, men förflyttades
redan 1856 åter till Stockholms län för att jämte
jägmästartjänst ånyo öfvertaga iärarbefattningen
vid skogsinstitutet, där B. efter en
1857 företagen, med statsmedel understödd
skogsvetenskaplig resa genomförde omfattande
reformer samt ökad undervisning. 1864 förordnades
han till sekreterare i skogsstyrelsen och var 1875–82
t. f. generaldirektör och chef för nämnda styrelse.
B. införde den i hufvudsak ännu begagnade
uppställningen af den officiella skogsstatistiken
och nya, till väsentlig del ännu tillämpade metoder
för de allmänna skogarnas indelning till ordnad
hushållning samt deltog verksamt i utarbetandet af de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
