Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 775-776 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blumauer, Aloys, tysk skald - Blume, Karl Wilhelm Hermann von, preussisk general och militärskriftställare - Blumea DC., bot., växtsläkte af fam. Compositæ - Blumenau. 1. By i närheten af Pressburg - Blumenau. 2. Tysk koloni i brasilianska staten Santa Catharina - Blumenb., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för J. Fr. Blumenbach - Blumenbach, Johann Friedrich, tysk naturforskare - Blumenbachia, bot. Se Loasaceæ - Blumenberg, Henrik Germund, författare i kommunala ämnen - Blumenorden, ett litterärt sällskap i Nürnberg. Se Pegnitzorden - Blumenthal, Joseph von, tysk violinist - Blumenthal, Leonhard, grefve von B., preussisk generalfältmarskalk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1784, "Blumauers Æneis", fri öfvers. af
J. M. Stjernstolpe, 1813; 4:e uppl. 1904). Arbetets
komiska kraft ligger i motsatsen mellan de antika och
de moderna förhållandena samt i den skarpa satiren öfver
den moderna bildningens utväxter. B:s
Sämmtliche werke utkommo 1801–03 (senaste uppl. 1884). –
Biografi af Hoffmann-Wellenhof (1885).

Blume [blome], Karl Wilhelm Hermann von, preussisk
general och militärskriftställare, f. 1835, blef
1865 kapten vid generalstaben, 1866 adjutant hos
krigsministern v. Roon och 1870 major, tillhörde
under fransk-tyska kriget stora högkvarterets
generalstab och blef därefter afdelningschef vid
krigsministeriet. 1879 ställdes B. såsom öfverste i
spetsen för ett infanteriregemente, men återflyttades
1883 till generalstaben såsom stabschef vid fjärde
armékåren. 1888 generallöjtnant och chef för allmänna
krigsdepartementet i krigsministeriet, erhöll B. 1889
en division och blef 1892 general af infanteriet och
chef för femtonde armékåren (i Elsass-Lothringen),
från hvilken befattning han 1896 tog afsked. –
B:s första verk af betydenhet var hans på officiella
källor grundade öfversikt af
Die operationen der deutschen heere von der schlacht bei Sedan bis zum ende des krieges (1872, på svenska s. å.),
och i sitt arbete
Ueber strategie (1882)
visade han sig såsom en Moltkes värdige lärjunge.
Dessutom har han skrifvit flera mindre arbeten, bland
hvilka särskildt må nämnas
Die grundlagen unserer wehrkraft (1899),
och uppsatser i tidskrifter.

^{C. O. N.}

Blumea DC., bot., växtsläkte af fam. Compositæ,
innefattande örter, som lefva i Afrikas, Asiens och
Australiens varmare delar. Ett par arter lämna kamfer,
t. ex. B. balsamifera DC. (ngai-kamfer).

^{G. L–m.}

Blumenau [blom-]. 1. By i närheten af Pressburg,
var (22 juli) skådeplatsen för sista drabbningen under
preussisk-österrikiska kriget 1866. Underrättelsen om
fredspreliminärernas afslutande afbröt striden, som i
annat fall skulle blifvit olycklig för österrikarna.

^{C. O. N.}

2. En af d:r Blumenau från Rudolfstadt 1850 anlagd
tysk koloni i brasilianska staten Santa Catharina,
i den bördiga Itajahy-dalen, har omkr. 30,000 inv.,
af hvilka 20 tusen tyskar, 4–5 tusen italienare,
1–2 tusen polacker, schweizare, holländare och
ryssar. Kolonien, som omfattar omkr. 60,000 har,
har ett sundt klimat och bördig jord. Hufvudsakligen
odlas majs, maniok och andra rotfrukter, sockerrör,
bönor, kaffe, bomull, tobak, ris och sydfrukter,
hvarjämte kolonisterna drifva en betydande svin-
och kreatursafvel och något industri (kvarnar,
bryggerier m. m.). Hufvudorten B. ligger vid Garcias
förening med Itajahy, 80 km. ofvanför den senares
utlopp i Atlanten.

Blumenb., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för J. Fr. Blumenbach.

Blumenbach [blom-], Johann Friedrich, tysk
naturforskare, f. 1752 i Gotha, blef 1776 medicine
professor i Göttingen, där han i nära 60 år höll
talrikt besökta föreläsningar. Död 1840. B. var
den förste, som gjorde naturhistorien aktad i
Tyskland. Långt före Cuvier ställde han denna
vetenskap i samband med den komparativa anatomien,
hvilken han – och däri består hans största förtjänst
– skaffade inträde i sitt fädernesland. Från B. härrör
äfven människosläktets indelning i de bekanta fem raserna,
Han anlade en utmärkt kraniesamling, hvilken han lät
afbilda i ett par vetenskapliga planschverk, som ännu
ega värde
(Collectionis suæ craniorum diversarum gentium decades, 1790–1820).
Hans ryktbaraste verk är
Handbuch der naturgeschichte, som 1780–1830
upplefde 12 upplagor. Såsom fysiolog ådrog sig
B. Europas uppmärksamhet genom afhandlingarna
Ueber den bildungstrieb und das zeugungsgeschäft (1787; 4:e uppl. 1821). Hans
Handbuch der vergleichenden anatomie und physiologie (1804; 3:e uppl. 1824)
öfversattes till de flesta europeiska språk.


Blumenbachia, bot. Se Loasaceæ.

Blumenberg, Henrik Germund, författare i kommunala
ämnen, f. 6 maj 1848 i Norberg, Västmanland, d. 27
nov. 1902 i Stockholm, blef student i Uppsala 1869,
prästvigdes 1872 samt blef 1881 kyrkoherde i Östra Ryd
i Uppsala stift och 1898 kontraktsprost. B. utvecklade
ett flitigt författarskap i kommunala, kyrkorättsliga
och fattigvårdsfrågor. Af hans arbeten må nämnas
Kommunalkalender för landet (1880; 6:e uppl. 1902),
Om fattiggårdar (1884),
Handbok i förmynderskapslagarne (2 uppl. 1885) och
Handbok i nu gällande äktenskapslagar (1886).

Blumenorden, ett litterärt sällskap i Nürnberg. Se Pegnitzorden.

Blumenthal [blom-], Joseph von, tysk violinist,
f. 1782 i Bruxelles, d. 1850, följde med sin lärare,
abbé Vogler, till Wien, blef orkesterviolinist och
senare kördirigent. B. var framstående violinist och
skref diverse kompositioner, hvaribland i synnerhet
hans violinsaker hafva blifvit mycket begagnade.

^{A. L.}

Blumenthal [blom-], Leonhard, grefve von B.,
preussisk generalfältmarskalk, f. 30 juli 1810 i
Schwedt a. d. Oder, blef 1827 officer vid infanteriet,
genomgick krigsakademien i Berlin 1830–33 och
inkallades 1846 till generalstabens topografiska
afdelning samt blef 1849 kapten vid generalstaben. Som
stabschef vid den af general v. Bonin förda
schleswig-holsteinska divisionen fick han göra
1849 års fälttåg i Danmark, vistades sedan mycket i
England, blef 1853 major, 1858 öfverstelöjtnant och
adjutant hos prins Fredrik Karl samt 1860 öfverste
och chef för ett infanteriregemente. Under danska
kriget 1864 var han stabschef hos prins Fredrik Karl
vid preussiska armékåren och bidrog därvid i väsentlig
mån till framgångarna vid Dybböl och Als. Efter
kriget generalmajor och brigadchef, kallades B. 1866
till stabschef hos kronprinsen af Preussen (vid 2:a
armén) och följde kronprinsen i samma egenskap under
fransk-tyska kriget (vid 3:e armén), där han genom
sitt omdöme och sin beslutsamhet kom att mäktigt göra
sig gällande. 1873 general af infanteriet och chef
för 4:e armékåren, utbytte B. denna befattning 1888
mot en arméinspektion och utnämndes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>