Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bocquillon [båkkijå'], Guillaume Louis - Bocskay [bå'tJkai], Stefan - Boda - Bodafors - Bodarna - Bodarnesjön - Bodarp - Bodd. - Boden - Bodde [både], Johann Edert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musical; méthode graduée pour
le chant élémentaire</i> (1836).
A. L.
Bocskay [bå’tjkai], Stefan, furste af
Siebenbürgen, f. 1556, tillhörde en föga känd
ungersk adelssläkt från komitatet Bihar. På grund
af släktskap med familjen Báthory kom B. tidigt
till det siebenbürgska hofvet och blef under
Sigismund Báthorys regering kommendant i Grosswardein
(Nagy Várad) och den , mäktigaste mannen i
landet. Högt begåfvad, fosterlandsälskande och
äregirig, tog han därefter verksam del i denna
upprörda tids händelser. Han understödde Báthory i
dennes kamp mot de sicbenbürgske magnaterna och
blef därigenom mycket hatad, men ställde sig däremot,
icke utan egennyttig beräkning, på kejsarens sida
i dennes förhållande till Siebenbürgen, förmedlade
ett fördrag mellan honom och Báthory samt mellan den
senare och vojvoderna af Moldau och Valakiet. Frukten
af dessa förhandlingar blef Báthorys förmälning
med ärkehertiginnan Maria Kristina af Österrike och
ett krig mellan Siebenbürgen och Turkiet. I spetsen
för den siebenbürgska hären drog B. då i fält mot
turkarna och utförde genom den blodiga eröfringen
af staden Tergovisjt i Valakiet (18 okt. 1595)
en glänsande vapenbragd. Hans därpå följande
underhandlingar med kejsaren ledde dock till intet,
på grund af den inre oredan i Siebenbürgen (se
Báthory 6). B. var under Andreas Báthorys korta regering
förvisad från sitt fädernesland och uppehöll sig då
vid kejsar Rudolfs hof, i hvars intriger han fick
god inblick och tog liflig del.
När Rudolf emellertid med våld sökte undertrycka
ungrarnas gamla frihet, ställde sig B. i spetsen för
dessa. Därigenom lyckades han också delvis försona
sina mäktige vedersakare i hemlandet och kunde
återvända dit 1604. Han förenade sig då med Bethlen
Gábor och kunde, sedan han försäkrat sig om Turkiets
bistånd, efter ett misslyckadt försök fördrifva den
kejserlige befälhafvaren Basta ur Siebenbürgen,
hvarefter han i Maros-Szerda blef utropad till
furste (21 febr. 1605). Under oupphörliga strider
med kejsarens ännu mäktige anhängare blef B. 20
april s. å. vald till furste äfven af ständerna i
öfre Ungern, och hans härar fördrefvo därefter de
kejserlige ur större delen af detta land. B. blef
då formligen erkänd af Porten såsom furste och sökte
därefter på alla sätt försoning med kejsaren. Under
den inre oreda, som på denna tid rådde i Österrike,
kunde han, sedan ett af de kejserlige anstiftadt
iarligt upprorsförsök i Siebenbürgen genom Stefan
Rákoczis rådighet omintetgjorts, med kejsaren
afsluta den ytterst viktiga freden i Wien 29 juni
1606. B. erkändes däri såsom "furste af det heliga
romerska riket och af Siebenburgen" samt erhöll
dessutom betydliga delar af Ungern. Därjämte ordnades
de inre förhållandena i Ungern och Siebenbürgen på ett
varaktigt och för dessa länders frihet betryggande
sätt. Denna fred, som än i dag är en grundval för
den offentliga rätten i Ungern, har gjort B. till en
af detta lands nationalhjältar. Uppfylld af stolta
förhoppningar och i förlitande på sitt goda
förhållande till de ungerske och siebenbürgske
magnaterna, förberedde B. vidlyftiga planer på
höjandet af sitt rikes maktställning, men bortrycktes
af döden 29 dec. 1606. Samtiden trodde, att han
blifvit förgiftad af sin kansler, den österrikiskt
sinnade Kátay, men en senare tids forskning
har ej bekräftat detta antagande. Jfr Szilágyi,
"Monumenta comitialia regni Transsylvaniae", bd V
(1879). E. A–t.
Boda. 1. Socken i Kopparbergs län, Rättviks och Ore
tingslag. Omkr. 300 kvkm. 2,248 inv. (1903). B. utgör
ett konsistoriellt pastorat i Västerås stift,
Rättviks kontrakt. – 2. Socken i Värmlands län,
Jösse härad. 8,302 har. 1,726 inv. (1903). Annex till
Brunskog, Karlstads stift, Jösse kontrakt.
Bodafors, stol- och möbelfabrik i Norra Sandsjö
socken af Jönköpings län. Fabriken tillhör det
1897 bildade Bodafors stol- och möbelfabriks
aktiebolag. hvars inbetalda aktiekapital uppgår
till 600,000 kr. 1903 uppgick tillverkningarnas
årsvärde till 520,000 kr., och s. å. voro i
medeltal 247 arbetare anställda vid fabrikerna.
K. K.-Å.
Bodarna (fordom Ramundeboda), socken i
Örebro län, Grimstens härad. 13.953 har. 2,302
inv. (1903). B. utgör ett konsistoriellt pastorat i
Strängnäs stift, Edsbergs kontrakt.
Bodarnesjön (Bodernasjön), liten sjö på Tiveden,
till en del bildande gränsen mellan Närke och
Västergötland, i Bodarne socken, Grimstens härad,
105,6 m. ö. h. Den genomflytes af den ungefär 7
km. sydligare upprinnande Svartån, som genom sjöarna
Tolften och Teen fortsätter till Hjälmaren. Vid sjön
ligger det historiskt bekanta Ramundeboda.
Bodarp, socken i Malmöhus län, Skytts härad. 763
har. 372 inv. (1903). Annex till Håslöf, Lunds stift,
Skytts kontrakt.
Bodd., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning
för P. Boddaert, holländsk naturforskare under senare
hälften af 1700-talet.
Bodden (Ity.), "bukt", förekommer i namnen på flera
strandsjöar och vikar på södra Östersjökusten,
t. ex. Greifswalder bodden, mellan Rügen och
fastlandet, Stora och Lilla Jasmunder bodden i
nordöstra delen af Rügen, Saaler bodden, Bodstedter
bodden och Barther bodden, i västra delen af Pommern,
alla tre sammanhängande med hvarandra och skiljande
halfön Dars och ön Zingst från fastlandet, samt
Kamminer bodden, mellan kusten och ön Wollin.
Bode [både], biflod fr. v. till Saale, rinner upp
på berget Brocken i Harz och mynnar ut vid Nienburg
i Anhalt, efter ett lopp af 160 km. Dess viktigaste
bifloder äro Holzemme fr. v. och Selke fr. h.
Bode [både], Johann Elert, tysk astronom, f. 1747,
d. 1826 som direktor vid observatoriet i Berlin,
framträdde redan vid 19 års ålder med ett astronomiskt
arbete och två år därefter med ett annat, Anleitung
zur kenntnis des gestirnten himmels (1768; 11:e
uppl. 1858). Af hans senare arbeten förtjäna
nämnas Uranographia, sive astrorum descriptio
(1802), i hvilket 12,000 förut okända stjärnor äro
förtecknade, samt Allgemeine betrachtungen über
das weltgebäude (1808, 3:e uppl. 1834). Af betydelse
för den astronomiska vetenskapen är ock B:s mångåriga
brefväxling med Lalande. – Om den s. k. Bodes lag
se Solsystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
