Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bodräkt - Bodsjö - Bodsjön - Bodträskfors - Bodum - Bodumsjön - Bodvar Bjarke - Bodö - Bodösaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och försålt hennes smycken) eller icke (samma
gärning har skett, medan hustrun var hemma, men utan
hennes vetskap). Straffet är betydligt mildare än
straffet för försnillning eller tjufnad, detta i
anledning af det nära personliga förhållande, hvari
gärningsmannen står till den eller dem, som drabbas af
brottet. Enligt åtskilliga utländska lagar inträder
i vissa hithörande fall till och med strafffrihet.
A. R.
Bodsjö, socken i Jämtlands län, Refsunds
tingslag. Omkr. 400 kvkm. 1,169 inv. (1903). Annex
till Refsund, Härnösands stift, Jämtlands östra
kontrakt.
Bodsjön, namn på tre sjöar i Jämtland. 1. Sjö
i Åre socken, Undersåkers tingslag, tillhörande
Indalsälfvens vattensystem, 438,7 m. ö. h. Den mottar
i n. v. tillflöde från Skalsjön och Medstugusjön, i
s. genom Gefsjöströmmen från Gefsjön, som åter mottar
den stora sjön Ånns vatten, och utflyter i ö. genom
det breda Bodsjösundet till Tännsjön. – 2. (Öfre
B.) Sjö i Bodsjö socken, Refsunds tingslag. Den
mottar en mängd mindre vattendrag från v. och s. och
afbördar sig genom Herrevadsån i den österut liggande
betydande Refsundssjön. – 3. (Nedre B.) Obetydlig
sjö i Refsunds tingslag, på gränsen mellan Refsunds
och Bräckne socknar. Den afbördar sig i den västerut
liggande Refsundssjön.
Bodträskfors, ett numera obetydligt, men förr ganska
betydande sågverk i Edefors socken, Norrbottens
län. Det tillhörde under slutet af 1800-talet det
år 1884 bildade Aktiebolaget Bodträskfors, hvilket
dessutom egde Altappens sågverk i Neder-Luleå
socken, Karlsviks sågverk å Luleå stads område,
en betydande snickerifabrik i samma stad samt stora
skogsområden. Numera är nämnda bolag upplöst och har
öfverlåtit sina egendomar till det år 1902 bildade
Nordiska trävaruaktiebolaget, hvars aktiekapital
uppgår till 7,073,000 kr. och hvars styrelse har sitt
säte i Luleå. K. K.-Å.
Bodum, socken i Västernorrlands län, Ramsele
tingslag. 71,216 har. 1,409 inv. (1903). B. bildar
med Fjällsjö ett konsistoriellt pastorat i Härnösands
stift, Ångermanlands västra kontrakt.
Bodumsjön, sjö i Bodums socken, Ramsele tingslag,
Västernorrlands län, 216,7 m. ö. h. Den tillhör
Ångermanälfvens vattensystem, får sitt tillflöde från
n. genom de stora Tåsjöälfven och Rörströmsälfven och
afbördar sig genom den förras fortsättning söderut
till Fjällsjön. Sjöns stränder äro omgifna af stora
byar.
Bodvar Bjarke, Rolf Krakes ypperste kämpe, var
enligt Rolf Krakes saga från Norge. Han drap sin
fars styfmoder, hvilken genom trolleri förvandlat
styfsonen till en björn, och drog sedan till Rolf i
Lejre på Själland. Där gjorde han sig snart aktad
bland kämparna. Dessa brukade vid måltiden kasta
afgnagda ben på en svag yngling, Hott, af hvars
föräldrar B. åtnjutit gästfrihet. B. försvarade Hott,
den sedermera så namnkunnige Hjalte, och slog en kämpe
till döds med ett ben. B. upptogs bland Rolfs kämpar,
dödade ett vidunder, som vid jul hemsökte konungens
sal, och kom alltmer i ynnest hos Rolf, som han följde
på färden till kung Adils i Uppsala. När Hjorvard
sedermera lömskt öfverföll Rolf i Lejre, låg B. vid
stridens början och sof. Hjalte sökte få honom väckt,
och slutligen gick B, med. I striden hade en ofantlig
björn vållat fienden stor manspillan, men försvann vid B:s
ankomst; B. hade kämpat i björnhamn. B. anställde
ett förfärligt blodbad bland fienderna, men stupade
slutligen jämte Rolf och alla dennes kämpar. Innan
han gick till strids, skall han hafva diktat sången
Bjarkamål. Saxo, hvars berättelse om B. i
hufvudsak är lika, men utan öfvernaturliga drag,
kallar B. för Biarco och känner intet om hans
härkomst. Med namnet Bjarke, diminutiv af Björn, står
säkert sagans björnhamn i sammanhang, och Bodvar
(gen. af isl. boð, "strid") är ursprungligen
ej hans namn, som i sagan, utan ett binamn;
Bodvar Bjarke betyder alltså "Strids-Bjarke".
B–e.
Bodö, stad i Norge, Nordlands amt, vid inloppet till
Saltenfjord, fick stadsrättigheter 1816, men har först
under de senare åren fått någon betydelse. Ännu 1845
hade det icke mer än 258 inv., 1875 däremot 1,512,
1900 4,877. Staden har sitt namn efter den socken,
i hvilken den är belägen och hvars gamla kyrka (nu
benämnd Bodin) ligger omkr. 3 km. därifrån. Vid
kyrkan ligger Bodö gård, som under lång tid var
residens för Nordlands länsherrar och amtmän. Nu
bor amtmannen inne i staden. Det ställe, där
B. ligger, kallades förr Hundholmen, och i Nordland
betecknades Bodö länge med detta namn. I historien
är det kändt genom den s. k. Bodösaken (se d. o.).
Y. N.
Bodösaken är namnet på en smugglarhistoria,
som på sin tid väckte mycket uppseende. Engelska
handelshuset Everth & son stod i förbindelse med
en finne, C. J. Gerss, som hade öppnat en affär i
Bodö. Bergens köpmän sågo med afgjord motvilja både
denna affärs och Bodös uppsving. Många svårigheter
bereddes Gerss, och 1818 utdrefs han från de staten
tillhöriga hus och tomt, som han haft tillåtelse
att nyttja tills vidare. På sommaren 1818 dref en
af firmans medlemmar, John Everth, smuggleri i stor
skala i Nordland och hölls med anledning däraf en
tid häktad. Han lyckades sätta sig i förbindelse
med en engelsk jurist, Francis Garden Denovan,
och denne påkallade i jan. 1819 engelske envoyén i
Stockholm lord Strangfords bistånd. Från engelsk sida
gjordes genast alldeles vilseledande framställningar
öfver de norske ämbetsmännens åtgärder, såsom hade
de varit våldsamma, och då Everth i febr. 1819 med
våld satte sig i besittning af en del konfiskerade
varor och med sitt fartyg lämnade Bodö, skulle detta
betraktas endast som ett ursäktligt åsidosättande
af laga former. Denovan, som var gift med en förnäm
dansk dam och därigenom hade förbindelser med den
hannoveranske ministern, grefve Münster, som åter
påverkade de engelske ministrarna, talade och skref
norska fullkomligt. Han blef de förment lidandes
målsman. Genom att muta en skrifvare i norska
finansdepartementet blef han underrättad om den
norska regeringens åtgärder och tog sina mått och
steg därefter. Han framlade förfalskade dokument med
beedigade vittnesmål, affattade så som han önskade,
att saken skulle hafva förlupit. Han fann i lord
Strangford, som snart lämnade Stockholm, fortfarande
ett verksamt stöd. Såväl utrikesdepartementet i
Stockholm som den norska regeringen afvisade kraftigt
den diplomatiska inblandningen och arbetade på att
få saken hänskjuten till de norska domstolarna. Men
engelsmännen satte sig med bestämdhet däremot. De
sågo i den långsamma norska processen endast försök
att förhala saken, och den engelska regeringen,
som fruktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
