Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bokföring - Bokförläggare - Bokhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därvid äro såväl kassan som memorialen indelade i
kolumner för olika poster. Vid månadens slut införas
då dessa poster direkt från de nedsummerade kolumnerna
i hufvudboken. Detta tillvägagångssätt är på sätt
och vis enklare, men för detsamma erfordras böcker,
särskildt upplinjerade för den affärs transaktioner,
där det skall användas.
Balansboken användes till att kontrollera, om
alla poster i reskontra och hufvudbok äro rätt
införda. Däri införas nämligen ifrån reskontran
alla de personers namn, med hvilka man under
månaden haft affärer. Vid hvarje namn utsättas de
summor, som finnas på personens kontos debetsida
och kreditsida. Alla dessa summor nedräknas
sedermera och skola då stämma med summorna å det
konto i hufvudboken, som motsvara reskontran. Från
hufvudboken föras likaså från alla konti, i den
ordning de förekomma, alla summor, som införts
å kontot under månaden. Efter nedsummeringen skola
dessa summor (debetsidans och kreditsidans summor)
stämma (vara lika) med hvarandra. Att så måste ske,
är ju naturligt, ty hvad som debiteras på det ena
kontot, måste krediteras på ett annat konto.
På samma sätt förfares månad efter månad ända till
räkenskapstidens slut, då bokslut företages. Först
afslutas dock reskontran, hvilket tillgår sålunda,
att hvarje kontos debet- och kreditsida nedsummeras;
den mindre summan drages från den större, och på
den mindre summans sida utsattes skillnaden mellan
summorna såsom "Saldo till 190–", hvarefter kontot i
vanlig ordning afslutas. Som exempel må tjäna bil. 4
(se sp. 953).
De saldo, som uppstå på kontots kreditsida, äro
affärens tillgångar, ty de personerna ha mottagit
mer än de aflämnat, alltså har affären att fordra af
dem. Debetsaldo bli affärens skulder.
Sedan upprättas ett inventarium i likhet med hvad som
skedde vid årets början. Den kapitalbehållning, som
det nya inventariet utvisar, utgöres af föregående års
kapitalbehållning + årets nettovinst. Vid användandet
af den dubbla bokföringen med alla dess böcker,
kontrolleras lätt, att dessas summor "stämma"
med hvarandra.
Bokföring hos statens förvaltande verk och hos
kommuner, inrättningar, samfund o. d. skötes i
hufvudsak på samma sätt som handelsbokföringen och
afser att, vanligen vid årets slut, men äfven när så
önskas, lämna en öfversikt af förmögenhetstillståndet.
Litt.: Brunell, "Lärobok i bokhålleri" (1881–84),
Buchheister, "Det dobbelte bogholderis theori" (1891),
Degranges, "La tenue des livres" (31 :a uppl. 1889),
Engdahl, "Dubbel bokföring framställd i konkreta
exempel" (1904), Fliesberg, "Handbok för köpmän"
(1896–98), Grundell, "Dubbelt italienskt bokhålleri"
(2:a uppl. 1900), Hage, "Haandbog i handelsvidenskab"
(1893–94), Hügli, "Die grundzüge der buchführung"
(1888–89), Högström, "Enkla och dubbla bokhålleriet"
(1876), Jäger, "Beiträge zur geschichte der
doppelten buchhaltung" (1874), Kaarup, "Bogholderi
for kjöbmænd, praktisk og theoretisk fremstillet"
(2:a uppl. 1878), Klemisch, "Doppelte buchführung"
(7:e uppl. 1889), Léautey, "Principes généraux
de comptabilité" (1894), Léautey och Guilbault,
"La science des comptes mise å la portée de tous"
(1889), Pittman, "Book-keeping" (1902), Poppe,
"Mästerskapssystemet i bokföring" (öfv.; 2:a
uppl. 1903),
Reischle, "Die einfache und doppelte buchführung"
(8:e uppl. 1900), Schiebe och Odermann, "Die lehre von
der buchhaltung" (13:e uppl. 1891), Schierlein’s,
"Buchhaltungsschlüssel" (1904), Schmidberger,
"Lehrbuch der einfachen, doppelten und amerikanischen
buchführung" (2:a uppl. 1899–1900), Schär, "Lehrbuch
der buchhaltung" (1887), Stern, "Buchhaltungslexikon"
(1901-04) och "Buchführung" (2:a uppl. 1904),
Swoboda, "Die buchführung" (3:e uppl. 1892); för
specialområden: Böhme, "Landwirtschaftliche
buchführung" (2:a uppl. 1902), Fellmeth,
"Handwerkerbuchführung" (1891), von der Goltz, "Die
landwirtschaftliche buchführung" (9:e uppl. 1903),
Holmström, "Bokföring för husmödrar på landet" (3:e
uppl. 1894), Holmström och Hansson, "Anvisning till
landtbruksbokhålleri" (1898), Lindmark, "Lärobok i
bokföring med särskild tillämpning på minuthandel"
(1897), Philipsen, "Vejledning for lærere og til
selvstudium i haandværker- og handelsbogholderi
for borgerskolen" (1900), Singer, "Lehrbuch der
gewerblichen buchführung" (3:e uppl. 1903),
G. Smedman, "Bokhålleri för privatpersoner"
(1893), K. Smedman, "Bokhålléri för grosshandel"
(4:e uppl. 1896), "Bokhålleri för minuthandel" (4:e
uppl. s. å.) och "Bokhålleri för handtverk" (1897),
samt ang. olika staters lagstiftning i ämnet Huberli
och Mårtens, "Internationales buchführungsrecht"
(1900). J.M.P.
Bokförläggare l. Förlagsbokhandlare, person eller
bolag, som, efter träffadt aftal med författare om
öfverlåtelse helt eller delvis af dennes rätt till
en skrift, mångfaldigar och sprider densamma. Jfr
Bokhandel, Eganderätt (Litterär), Författarrätt,
Förlagsrätt och Tryckfrihet.
<b>Bokhandel</i> kallas den affärsverksamhet,
hvarigenom böcker, kartor, planschverk och
andra litteraturalster antingen utgifvas
(förlagsbokhandel) eller afsättas (sortiments-,
kommissions- och antikvarisk bokhandel). Hvad
sortimentsbokhandlare beträffar, drifva de sin
affär så, att de antingen för egen räkning köpa
exemplar af de olika förläggarnas artiklar ("köp
i fast räkning" eller "mot kontant") eller ock af
förläggaren mottaga exemplar till afyttring med
rätt att återsända de osålda (à condition). Böckerna
skola säljas till det af förläggaren åsatta priset
(boklådspriset). Kommissionsbokhandlare äro bosatta å
bokhandelns centralpunkter och verka där såsom ombud
och mellanhänder för de å olika orter etablerade
bokhandlarna, mottaga och befordra vidare alla till
och från dessa kommande sändningar af förlagsartiklar,
avertissemang, beställningar, likvider o. s. v. På
detta sätt är bokhandeln organiserad i Sverige,
Norge, Danmark och Finland äfvensom i Tyskland,
Österrike och Schweiz, i de tre sistnämnda
länderna särskildt så, att hvarje bokhandlare och
förläggare har till sin representant en kommissionär
i Leipzig såsom varande bokhandelns centralort. Denna
anordning blir både billig och pålitlig. Med detta
slags kommissionsverksamhet må ej förblandas den
säregna form af bokutgifning, som i Tyskland kallas
kommissionsförhållande, i Sverige
distributionsförhållande, där författaren själf bekostar
bokens utgifning och den säljes för hans räkning
("i kommission", "i distribution") sålunda, att en
på titelbladet uppgifven bokhandlare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
