Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bombay - Bombay-macis, bot. Se Muskot - Bombay-stål - Bombebössen - Bombelles [babä'l] urspr. portugisisk adelssläkt - Bombfritt - Bombilla [-bi'lja], sp. Se Maté - Bombinator, zool. Se Amfibier, sp. 833 - Bombkanon - Bombkanonslup, sjöv. Se Kanonslup - Bombkits - Bombo - Bombskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
asiatic society", ett medicinskt och ett fysikaliskt
sällskap. – Ön B. afträddes 1532 till portugiserna
af en furste på Salsette och kom vid Karl II :s af
England giftermål med den portugisiska infantinnan
Katarina 1661 som hemgift till England samt öfverläts
1668 af regeringen till Ostindiska kompaniet mot en
årlig ränta af 10 pd. Befolkningen uppgick då till
knappast 10,000 pers., och klimatet var så osundt,
att tre år betraktades som den längsta tid en europé
kunde lefva där. 1687 blef B. i stället för Surate
hufvudorten för kompaniets besittningar i Indien och
var det till 1753, då Calcutta fick företrädet. Med
Sues-kanalens öppnande blef B. Indiens viktigaste
handelsstad. Dess hamn är bättre och större än någon
annan i Indien. (J. F. N.)
Bombay-macis, bot. Se Muskot.
Bombay-stål, hårdt stål i fyrkantdimensioner,
försedt med tvärgående upphöjningar, som
förpackadt i lådor exporteras till Öst-Asien
för allehanda smides- och stålningsbehof.
G. H–r.
Bombebössen, ett i Köpenhamn befintligt hospital
för 50 gamla välfrejdade sjömän, upprättadt 1824 af
kommendören P. N. Sölling. Namnet härrör däraf att
gåfvor till asylen insamlades i en bomb, som för
detta ändamål var framsatt i stiftarens ämbetsrum.
Bombelles [båbä’1], urspr, portugisisk adelssläkt,
känd sedan korstågens dagar, sedermera bosatt i
Frankrike och Österrike.
1. Henri Francois de B., grefve, fransk militär,
f. 1680, d. 1766, tjänstgjorde först i marinen,
men öfvergick 1701 till armén. Han kämpade
med utmärkelse i spanska successionskriget och
deltog såsom öfverste i Österrikes krig mot
turkarna i Ungern 1717. Hemkommen till Frankrike,
blef han guvernör för hertigen af Chartres, sonson
till hertigen af Orléans (""regenten"), samt
kommendant på fästningen Bitche och generallöjtnant.
2. Marc Marie d e B., den föregåendes son,
markis, fransk militär och diplomat, f.
1744 i Bitche, d. 1822 i Paris, var först
militär, men blef 1780 utnämnd till fransk minister
vid tyska riksdagen i Regensburg. Sedermera var han
ambassadör i Lissabon (1785–89) och i Venezia (1789
–90). Han vägrade att aflägga ed på författningen,
måste därför afgå från sin post och slöt sig 1790
till emigranterna. 1791–92 användes han af Ludvig
XVI i hemliga beskickningar till europeiska hof
för att skaffa den franska konungafamiljen hjälp
mot revolutionens inkräktning på konungamakten.
Han kunde emellertid icke uträtta något väsentligt,
utan åtföljde med Condés kår den preussiska hären
på dess infall i Frankrike. Sedermera lefde han i
Schweiz på en liten pension från drottningen af
Neapel. 1800–03 var B. general i prinsens af Condé
här, och 1804 gick han i kloster i Brünn, efter sin
hustrus död. Sedan öfvertog han dock en prelatur
i Schlesien och återvände 1814 till Frankrike
med bourbonerna, blef allmoseutdelare hos
hertiginnan af Berry och 1819 biskop af Amiens.
Han skref La France avant et depuis la révolution
(1799).
3. Louis Philippe de B., den föregåendes son, grefve,
österrikisk diplomat, f. 1780 i Regensburg, d. 1843
i Wien, uppfostrades i Neapel och var först officer
därstädes, men fördrefs af fransmännen. Han fick
sedermera anställning vid statskansliet i Wien och
blef 1813 österrikisk chargé d’affaires i Berlin,
hvarest han ifrigt arbetade för
den stora koalitionen mot Napoleon. Framför allt sökte
han med all makt skilja Danmark från förbundet med
denne och blef efter den första Paris-freden minister
i Köpenhamn, där han gifte sig med den för sin skönhet
och snillrikhet bekanta Adelaide Caroline Johanne
Brun, dotter till den danska författarinnan Frederikke
Brun. B. blef 1816 förflyttad till hofvet i Dresden
och 1820 till Neapel samt var sedermera österrikisk
minister i Florens, Modena och Lucca, Turin samt Bern,
öfverallt uppträdande såsom ett af det metternichska
systemets trognaste och mest trångbröstade verktyg.
4. Charles de B., den föregåendes broder, grefve,
hofman, f. 1785, d. 1856, blef öfverhofmästare
hos hertiginnan af Parma, den franska exkejsarinnan
Marie Louise, och 1830 morganatiskt förmäld
med henne.
5. Henri Francois de B., den föregåendes broder,
grefve, österrikisk diplomat, f. 1789, d. 1850,
var först militär och kämpade 1813 vid Leipzig och
1815 i Frankrike. Sedermera var han en längre tid
anställd som diplomat vid åtskilliga hof och blef
1836 utsedd till ledare af den nuvarande kejsar Frans
Josefs och hans bröders uppfostran. E. A–t.
Bombfritt l. Bombsäkert, fortif., kallas ett inom en
befästning befintligt rum, hvars tak är skyddande
mot de fientliga kastkropparna. Så länge dessa
senares verkan var måttlig, kunde vanliga murade
hvalf eller t. o. m. bjälklag med jordtäckning anses
såsom bombfria tak, men efter räfflade artilleriets
och ännu mer efter brisansgranaternas införande måste
täckningen göras vida solidare (granitblock, betong,
pansar) för att full bombsäkerhet skulle ernås. I
en fästning är det nödvändigt att hafva bombfria
byggnader i tillräcklig mängd. Jfr Fästning,
Kasematt och Täckta rum. L. W:son M.
Bombilla [-bi’lja], sp. Se Maté.
Bombinator, zool. Se Amfibier, sp. 833.
Bombkanon. Bomber voro till en början afsedda
endast till att kastas ur mörsare, men sedan
konstruerades bombkanoner, med hvilka man kunde
såväl skjuta som kasta bomber. I Sverige antogos
1840 bombkanoner af två slag (7-tums och 6 1/2-tums),
hvilka laddades från mynningen, och 1854 antogos
bombkanoner, som voro inrättade för bakladdning
enligt Wahrendorffs system. Kanonen, hvars vikt
är omkr. 3,570 kg., är således så tung, att den
kan användas endast på fästningar, fartyg och
kustbatterier. Laddningen väger omkr. 5,1 kg. –
De slätborrade bombkanonerna, såsom ej varande
tidsenliga, hafva utbytts mot räfflade eldvapen.
W. G. B. (E. N.)
Bombkanonslup, sjöv. Se Kanonslup.
Bombkits, sjöv., bombskepp, liknande
bombarder-gallioten, men försedt med rår på båda
masterna eller endast på den främre (jfr Bombskepp
och Ketch). R. P.*
Bombo [bå’mbåu], nordamerikanskt brännvin af rom,
muskot och socker.
Bombskepp, sjöv., fartyg, inrättadt att föra
en eller flera mörsare. Förslaget att nyttja
mörsare ombord väcktes först af en ung fransk
sjöofficer, Renau d’Elicagarray, vid Ludvig XIV:s
krigsföretag mot Algeriet 1681. Ehuru förslaget
till en början möttes med löje, sattes det i verket
med den lyckligaste följd. Senare tiders bombskepp
hafva fått benämningen mörsarfartyg.
R. P.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
