Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonnet [bånnä], Ossian - Bonnet [bånnä], Jules - Bonnètable - Bonnet rouge - Bonnett - Bonnettering, fortif. Se Bonnett - Bonnettvall, fortif. Se Bonnett - Bonneuil [bånnö'j], Estienne de, byggmästare. Se Bonnueill - Bonnevall [bånnva'll], Claude Alexandre, grefve de B. - Bonnevie [-vi], Jakob Aal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
institutet, utgaf värdefulla arbeten i analytisk
geometri och i funktionsteori.
Bonnet [bånna], Jules, fransk kyrkohistoriker,
f. 1820, d. 1892, filos. doktor, egnade sig
uteslutande åt forskningar öfver reformationen
och renässansen samt var från 1865 till sin död
sekreterare i "Société d’histoire du protestantisme
français", i hvars "Bulletin" han har offentliggjort
värderika, förut outgifna dokument. Bland hans arbeten
märkas Olympia Morata, épisode de la renaissance en
Italie (1850; 4:e uppl. 1865), Calvin au val d’Aoste
(1861). Aonio Paleario, étitde sur la reforme en
Italie (1862) samt lifsbilderna Récits du XVI:e
siècle (1864; nya serier 1869, 1875 och 1885). Han
utgaf äfven Calvins bref (2 bd, 1854). B:s egen
brefväxling, "Lettres de Jules Bonnet", utgafs 1898
af Budé.
Bonnétable [-tabl], stad i franska departementet
Sarthe. 2,924 inv. (1901). Gammalt slott.
Bonnet rouge [bånnä röj], fr., "rödmössa", öknamn
på jakobinerna under franska revolutionen. Jfr
Frihetsmössa.
Bonnett (fr. bonnette, af bonnet,
mössa). 1. Fortif. Till skydd för skyttarnas hufvud
mot fientliga skott upplägges ibland på bröstvärnet
längs dess inre kant en mindre vall, bonnettvall,
0,3 m. hög och 0,75–1 m. bred, i hvilken sedan sig
utåt vidgande nedskärningar för gevären göras på ett
stegs afstånd från hvarandra. Den emellan två sådana
nedskärningar kvarvarande jordskärmen kallas bonnett,
och bröstvärnets förseende med dylika hufvudskydd
benämnes bonnettering. Bonnetter kunna äfven göras
af torfvor, sandsäckar e. d., och genom deras och
nedskärningarnas öfvertäckande längs efter vallen
med järnvägsskenor ökas skyddet betydligt; men
bonnetterna äro å andra sidan svåra att maskera
samt hindrande för sidoriktning och eldgifning
på två led. – Bonnett är äfven namnet dels på en
bröstvärnsförhöjning, anlagd framför en kanonbank till
skydd för servismanskapet eller i en utgående vinkel
till skydd för närliggande linje eller bakomvarande
rum, dels, ehuru mindre vanligt, på en i utgående
vinkel bruten förskansning. L. W:son M.
2. Sjöv. Ett slags segel (a), som i labra (lätta) vindar litsas
(fästes) till underkanten af ett annat segel, för
att öka dettas yta. Bonnetten, hvilken erhåller namn
efter det segel den tillhör – klyfvar-bonnett,
fock-bonnett o. s. v. – får ett djup, som motsvarar
en tredjedel af själfva seglets. Bonnetten är särdeles
lämplig på båtar och mindre fartyg, som hafva liten
besättning. På närstående figur, föreställande en
amerikansk lotsbåt, är klyfvaren försedd med bonnett
(a). – Bonnett kallas äfven förlängningen af sådana
utombords hängande föremål, som äro afsedda att
räcka ned i vattenytan. Så t. ex: finnas bonnetter
till fallrepstrappor, stormlejdare (tågstegar).
R. N.*
Bonnettering, fortif. Se Bonnett.
Bonnettvall, fortif. Se Bonnett.
Bonneuil [bånnö’]], Estienne de, byggmästare. Se
Bonnueill.
Bonneval [bånnva’11], Claude Alexandre, grefve
de B., äfven kallad Achmed (Ahmed) pasja,
fransk äfventyrare, f. 1675, ingick vid 13 års
ålder i fransk krigstjänst, först vid flottan,
sedan i armén och utmärkte sig såväl i Nederländerna
(1690) som i Italien (1701). När han det oaktadt icke
vann befordran, blef han förbittrad och förolämpade
krigsministern, hvarför han af en krigsrätt dömdes
till döden. Men innan domen föll, hade B. flytt
till Österrike, där han vann prins Eugens af Savojen
bevågenhet och blef generalmajor. Sedan han tappert
kämpat mot sina landsmän under fälttågen 1710–12,
befordrades han till fältmarskalklöjtnant och
deltog såsom sådan i turkiska kriget, hvarunder
han sårades i slaget vid Peterwardein 1716. Han
vistades därefter en kort tid i Paris, där hans
process 1714 blifvit nedlagd. 1723 blef han
generalfälttygmästare i Nederländerna, men snart
därefter, i anledning af en duell med den kejserlige
ståthållaren, dömd till döden. Han undslapp dock
med ett års fängelse. Sedermera begaf han sig
till Konstantinopel, öfvergick 1730 till islam
och utnämndes under namnet Achmed till beglerbeg
af Rumilien. Han var en tid Portens rådgifvare i
utrikespolitik och anknöt därunder äfven förbindelser
med Sverige. B. organiserade det turkiska artilleriet
efter europeiskt mönster och blef till belöning därför
ståthållare på Chios, men föll slutligen i onåd och
dog 1747, just då han stod redo att återvända till
Europa. De under hans namn utgifna memoarerna äro
oäkta. Litt.: Prins de Ligne, "Mémoires sur le comte
de Bonneval" (1817), och Alb. Vandal, "Le Pascha
Bonneval" (1885).
Bonnevie [-vi], Jakob Aall, norsk politiker,
f. 31 dec. 1838 i Kristiania, blef 1856 student,
1863 realkandidat, 1865 öfverlärare vid Kristiansands
katedralskola och 1872 skoldirektör i Trondhjems
stift. Såsom motståndare till förslaget om statsrådens
tillträde till stortinget valdes han 1880–89 af
Trondhjems stad till stortingsman, men ändrade åsikt
och slöt sig till den del af högern, som röstade
för saken. Han tillhörde E. Stangs första kabinett
(12 juli 1889–6 mars 1891) såsom statsråd och chef
för kyrko- og undervisningsdepartementet och blef
1894 (1896) direktör för allmänna änkekassan i
Kristiania. Under en del af 1891 representerade han
i stortinget ånyo Trondhjem, 1892–94 Fredriksstad
och 1895–97 Nedenes amt. Sedan högern, de moderate
och större delen af vänstern i stortinget förenat
sig om dagordningen af 7 juni 1895, hvilken gick ut
på underhandling med Sverige rörande konsulats- och
utrikesministerfrågorna, sedan Stangs kabinett begärt
afsked och en koalitionsministär ansågs vara det enda
rätta sättet att få en regering till stånd samt sedan
Jakob Sverdrups försök i denna riktning misslyckats,
fick B. i uppdrag att bilda en sådan. Icke heller
B:s försök lyckades. Såsom ledamot af åtskilliga
skolkommittéer och af stortingets kyrkokommitté har
B. haft en ej ringa del i läroverksreformerna i Norge
under de senaste 30 åren. B. har utgifvit mycket
använda läroböcker i aritmetik och geometri. Han
dog under skolmötet på Lunnevads folkhögskola
(Östergötland) 13 juli 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
