Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Booth [bo'th], sir Felix - Booth [bo'th], William - Booth [bo'th], Charles - Boothia Felix - Boothia-golfen. Se Boothia Felix - Boothia-näset. Se Boothia Felix - Bootle - Boottia [bot-], bot. Se Hydrocharitaceæ - Bopaul - Bopp, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anförda expedition, hvilken ledde till upptäckten af
den magnetiska nordpolen, och blef till lön därför
1835 upphöjd till baronet. Ross uppkallade efter honom
en mängd orter, såsom Boothia-golfen, Boothia Felix,
Kap Felix, Sheriff harbour m. fl.
Booth [bö7th], William, frälsningsarmens stiftare,
f. 10 april 1829. Föräldrarna tillhörde den engelska
statskyrkan, men sonen började tidigt deltaga i
metodistiska uppbyggelsemöten, af hvilkas större
lifaktighet han kände sig tilltalad, och anslöt sig
vid 15 års ålder till de wesleyanske metodisternas
samfund, inom hvilket han 1846 anställdes som
lekmannapredikant. Såsom sådan verkade han i
skilda delar af England. B. ingick 1853 som medlem
i nya metodistföreningen och prästvigdes. Såsom
"evangelist" på stora handels- och industriplatser
vann han rykte som talare, men väckte tillika
uppmärksamhet genom sitt besynnerliga och excentriska
uppförande. Förhindrad att enligt önskan fullfölja
denna "fria" verksamhet, lämnade han sin anställning
och började på egen hand "evangelisera", därvid
biträdd af sin maka, Catherine Mumford (f. 1829,
d. 1890). Från 1865 verksam i det illa beryktade
Whitechapel-kvarteret i London, fick han ett starkt
intryck af den förvildade befolkningens djupa
religiösa och sedliga förfall och beslöt egna sitt
lif åt deras omvändelse. Hvarhelst tillfälle erbjöd
sig, samlade han folk omkring sig och predikade. Så
uppstod i slutet af 1860-talet "den kristna missionen
för Öst-London", ur hvilken 1877 frälsningsarmen (se
d. o.) utvecklade sig. B. blef dennas själfskrifne
ledare eller "general" och har såsom sådan företagit
vidsträckta resor för att "inspektera" arméns olika
afdelningar samt jämväl upprepade gånger besökt
Sverige. 1890 utgaf B. ett arbete med titel In darkest
England and the way out ("I mörkaste England och vägen
ut", s. å.), där han framställde en vidlyftig plan
till ett socialt räddningsarbete, på grundvalen af
stadskolonier, åkerbrukskolonier och transatlantiska
kolonier. Ehuru boken fick en oerhörd spridning och
i vissa stycken varit bestämmande för den sociala
grenen af "arméns" verksamhet, ha dock dess idéer
till stor del stannat på papperet. B:s energi och
rastlösa verksamhet tilltvinga sig erkännande,
äfven där man icke kan gilla hans sätt att gå till
väga. I sin ledning af "armén" har B. biträdts,
utom af sin maka, äfven af sina söner och döttrar,
af hvilka sistnämnda en är gift med en svensk.
J. T. B.
Booth [bö’th], Charles, engelsk socialpolitiker,
f. 1840 i Liverpool, är Englands störste kännare af
de fattiges lif och var 1892–94 president i "Royal
statistical society". Hans ryktbarhet hvilar framför
allt på det i sitt slag enastående verket Life and
labour of the people in London (17 delar, i tre serier
och en afslutningsvolym, 1889–1903), som B. utgifvit
med biträde af ett stort antal medhjälpare. Det är
en undersökning (påbörjad 1886 och fortsatt
till 1900) af Londons befolkning, grundad dels
på upplysningar från vissa myndigheter (framför
allt folkskoleinspektörer), dels på de grundligaste
personliga studier. I första serien (Poverty, 4
dlr) behandlas folkets lefnadssätt i Londons olika
områden (utförligast i den fattigaste delen, East
London), dels som helheter, dels gata efter gata;
och kartor utvisande befolkningen på hvarje gata
åtfölja framställningen. I andra serien (Industry,
5 dlr) skildras tillståndet i de olika yrkena,
från de högsta till de lägsta; och i tredje serien
(Religious influences, 7 dlr) undersökas de religiösa
och moraliska faktorerna. Den afslutande delen är
mera konstruktiv; den innehåller allmänna slutsatser
och äfven reformförslag. Skildringens opartiskhet
är fullständig; dess mest uppmärksammade resultat
är, att nära en tredjedel af befolkningen lefver
i verklig fattigdom. – B. är en ifrig förkämpe för
kostnadsfri allmän ålderdomspensionering, på grund
af sin uppfattning att ålderdomen är fattigdomens
vanligaste orsak. Han var 1893–95 ledamot i en
af regeringen tillsatt kommitté för undersökning
af denna fråga och har därom utgifvit skrifterna
Pauperism and endowment of old age (1892), The
aged poor in England and Wales (1894) och Old age
pensions (1899). I slutet af 1903 uttalade han sin
anslutning till Chamberlains handelspolitiska planer
och mottog en plats i dennes tariffkommission. 1904
utnämndes han till ledamot af "privy council".
E. Hkr.
Boothia Felix [bō’thiə fī’liks], Amerikas nordligaste
halfö, förenad med fastlandet genom Boothia-näset
(Boothia-isthmus) och skild från halfön Melville
genom Boothia-golfen (den sydliga fortsättningen
af Prince-regent-bukten). B. upptäcktes 1829–33 af
John Ross, som uppkallade det efter sin vän Felix
Booth. James Ross fann på halföns västkust vid Kap
Adelaide den magnetiska nordpolen (70° 5’ n. br. och
96° 47’ v. lgd).
Boothia-golfen. Se Boothia Felix.
Boothia-näset. Se Boothia Felix.
Bootle [bö’tl], stad och grefskap (municipal
borough) i nordvästra England, vid Merseys mynning,
5 km. nedanför Liverpool, till hvars hamnområde
den hör. 58,556 inv. (1901). Stora dockor, fabriker
och liflig handel med Amerika. Till 1888 tillhörde
B. Lancashire, men bildar nu eget grefskap (6,4
kvkm.).
Boottia [bot-], bot. Se Hydrocharitaceæ.
Bopaul [båupå’1], vasallstat och stad i brittiska
Indien. Se Bhopal.
Bopp, Franz, tysk språkforskare, grundläggare af
den jämförande språkforskningen, f. 14 sept. 1791
i Mainz, begaf sig 1812 till Paris för att studera
orientaliska språk. Första frukten af hans studier
var en afhandling Ueber das conjugationssystem der
sanskritsprache etc. (1816), hvilken genom sin analys
af sanskritverbet blef grundvalen för den moderna
språkforskningen. 1817 begaf han sig för sina studiers
fortsättande till London, där han 1819 utgaf en med
latinsk öfversättning försedd upplaga af "Nala och
Damajanti" (3:e uppl. 1868). 1821 utnämndes han till
e. o. och 1825 till ord. professor i orientalisk
litteratur och allmän språkvetenskap vid högskolan
i Berlin. Genom sin muntliga undervisning där och
genom ypperliga läroböcker i synnerhet i sanskrit
– Ausführliches lehrgebäude der sanskritsprache
(1827), <i>Grammatica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
