Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borch [bårk], äfven Bork, Oluf - Borch, A. H. Se Borcke - Borch [bårk], Kristofer - Borchardt. 1. Karl Wilhelm B. 2. Oskar B. - Borchers, Wilhelm - Borchgrevink Karsten Egeberg - Borchsenius, Otto - Borch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
latinsk lexikografi och litteraturhistoria som till
kemiens historia och anatomiens utveckling. Han
samlade en betydlig förmögenhet och grundade 1689 för
16 flitiga studenter "Borchs kollegium", där under
tidernas lopp många yngre vetenskapsmän bott. Själf
kallade han det "Collegium mediceum", till minne af
den välvilja, som han under sin vistelse i Italien
åtnjutit af huset Medici. En obestyrkt sägen förmäler,
att en prinsessa af denna släkt, hvilken han botat,
erbjudit honom sin hand, men fått afslag, emedan han
ej ville bli katolik. Se E. Kock, "Oluf Borch" (1866).
E. Ebg.
Borch, A. H. Se Borcke.
<B>Borch</B> [bark], Kristofer, norsk bildhuggare, f. 1817
i Drammen, d. 1896 i Holmestrand, utbildade sig i
Köpenhamn under Bissen och var någon tid lärare vid
tecknings- och konstskolan i Kristiania. De bästa
bland hans arbeten äro några skulpturer på Oskarshal,
stiftamtmannen Christies bronsstaty i Bergen och
en David. Y. N.*
Borchardt. 1. Karl Wilhelm B., tysk matematiker,
f. 1817 i Berlin, d. därstädes 1880, studerade
1839–43 under Jacobi i Königsberg och 1846–47
i Paris, blef 1855 medlem af vetenskapsakademien
i Berlin och öfvertog s. å. efter Crelle posten
som redaktör för "Journal für die reine und
angewandte mathematik", hvilken han innehade ända
till sin död. Hans arbeten röra sig inom algebra,
analys och matematisk fysik. Sålunda sysselsatte
han sig med det aritmetisk-geometriska mediet, med
hyperelliptiska och abelska funktioner äfvensom med
elasticitetsläran. Hans arbeten utmärka sig såväl
genom grundlighet som genom formell elegans. B:s
Gesammelte werke utgåfvos 1888 af G. Hettner.
G. K.*
2. Oskar B., rättslärd, f. 1845 i Berlin, en följd af
år anställd i stadsdomstolen därstädes, har skrifvit
bl. a. Die geltenden handelsgesetze des erdballes
(5 bd, 1883-87).
Borchers, Wilhelm, tysk metallurg och elektrokemist,
f. 1856 i Goslar, studerade vid universiteten
i Greifswald, Erlangen och München, var 1879–91
anställd vid kemiska fabriker i Tyskland och Förenta
staterna samt öfvergick därefter till lärarverksamhet,
först vid bergsskolan i Duisburg, sedan vid tekniska
högskolan i Aachen, där han sedan 1899 är professor
i metallurgi. I sistnämnda egenskap har han nedlagt
stor förtjänst vid nydanandet af denna högskolas
bergsvetenskapliga och elektrometallurgiska
afdelning, som numera är en af de bäst utrustade
på kontinenten. B. har gjort sig känd genom
rön och konstruktioner inom elektrometallurgien
(bl. a. elektriska ugnar för metallframställning),
men framför allt genom sitt grundläggande, kritiska
och omfattande arbete Elektrometallurgie (1891,
3:e uppl. 1902–03). G. H–r.
Borchgrevink, Karsten Egeberg, norsk polarresande,
f. 1 dec. 1864 i Kristiania, studerade tre år
vid forstakademien i Tharand och utvandrade 1888
till Australien, där han ströfvade vida omkring som
naturforskare och landtmätare. För att förbereda sig
till en utforskning af de antarktiska nejderna,
öfvertog han 1892 en lärarplats vid det till
universitetet i Sydney knutna Cooerwooll academy,
där han förestod ordnandet af det naturhistoriska
museet. 1894 lämnade han denna anställning och tog
hyra som matros på ett sälfångstfartyg,
"Antarctic", som var utsändt att söka
efter grönlandshvalen i de antarktiska
farvattnen. "Antarctic" nådde 74° 10’ s. br., och då
den på hemvägen passerade Kap Adare på Victorialand,
företog B. jämte fem kamrater af besättningen en
landning på detta dittills obeträdda fastland. Efter
återkomsten till Australien sökte B. få till stånd
en stor vetenskaplig expedition och framlade planen
därtill för den sjätte internationella geografiska
kongressen i London 1895. Efter att under 1896 genom
skrifter och föredrag i England, Tyskland, Amerika och
Australien ha gjort propaganda för denna plan, fick
han omsider af den engelske förläggaren sir G. Newnes
35,000 pd st. till sitt förfogande för att realisera
densamma. Med det af Colin Archer byggda skeppet
"Southern cross", som fördes af kapten B. Jensen och
var rustadt för tre års uppehåll i polartrakterna,
lämnade han Kristiania 30 juni 1898 för att öfver
London och Tasmanien sätta kurs på Kap Adare. 30
dec. s. å. nådde skeppet 62° s. br. och 159° 15’
ö. lgd fram till packisen, och efter en hård strid
mot storm och inpressning inlöpte det 17 febr. 1899
i Robertsonviken, väster om Kap Adare. Enligt det
uppgjorda programmet öfvervintrade B. jämte tio
man i en på udden uppförd hydda. "Southern cross"
vände tillbaka till Australien i mars. Under
närmast följande nio månader anställdes magnetiska
och meteorologiska observationer, slädexpeditioner
utrustades i stort antal, botaniska och zoologiska
insamlingar gjordes, Kap Adare bestegs. Sedan
"Southern cross" ånyo ankrat i Robertsonviken,
gick expeditionen ånyo ombord och trängde vidare
söderut till 78° 37’ s. br., den sydligaste punkt,
som något skepp dittills uppnått. Härifrån företog
B., åtföljd af två norska lappar, en slädfärd
mot landets inre till 78° 50’, passerade de
af Ross iakttagna vulkanerna Erebus och Terror
samt bergen Sabine, Murchison och Melbourne samt
nådde slutligen den mäktiga isbarriären. Därefter
vände han om till skeppet, och 1 april 1900 var
"Southern cross" åter i Nya Zeeland. Största delen
af de gjorda samlingarna har tillfallit engelska
museer och vetenskapliga institutioner. B:s
reseskildring First on the antarctic continent
1898–1900 (1901) har öfversatts till flera språk.
O. A. Ö.
Borchsenius, Otto, dansk skriftställare, f. 17
mars 1844 i Kingsted, blef student 1863 och egnade
sig tidigt åt litterära sysselsättningar. Ifrig
skandinav, utgaf han 1869 tillsammans med M. Weibull
en studentkalender "Ydun", hvars afkastning fick bilda
grundfond till Öhlenschläger-Tegnér-stipendiet. B. var
1875–78 medarbetare i P. Hansens veckoblad "Nær og
fjærn" och utgaf 1880–84 "Ude og hjemme". En lång
följd af år slöt han sig till bröderna Brandes och de
nyare realistiske författarna, men bröt sedermera med
den af G. Brandes företrädda riktningen och bekämpade
den ihärdigt såsom medredaktör af "Morgonbladet"
(1885–92) samt dess fortsättning "Dannebrog". B. har
verkställt goda öfversättningar af Viktor Rydbergs
och G. Ebers’ arbeten äfvensom af några bland
Strindbergs och fru Edgrens (Lefflers) skådespel. Han
har sammanfört ett rikhaltigt material till danska
litteraturens historia i 19 :e årh. i sina skildringar
Fra fyrrerne (2 bd, 1878–80) och Hjemlige interiörer
(1894) samt i To digtere (C. Bredahl och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
