Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgare - Borgarhjort. Se Tora - Borgarskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiques" (5 bd, 1835–64), Wauters, "Les libertés
communales, essai sur leur origine .... en Belgique"
(3 bd, 1869–78), och Vedel, "By og borger i
middelalderen" (1901).
Den dräkt, som borgarna fordom buro, hade i mycket en
egenartad utveckling, om den också naturligtvis i viss
mån följde modets allmänna växlingar (jfr Dräkt). I de
stora handelsstäderna hade borgerskapet i äldre tider
merendels en endast lokalt gängse kostym, som envist
bibehölls. Planschen visar åtskilliga representativa
borgardräkter från olika tider och länder.
Borgarhjort. Se T o r a.
Borgarskola (ty. bürgerschule), urspr, skola, afsedd
för städernas borgerskap, liksom adelsläroverket
(lat. "collegium illustre", ty. "ritterakademie") för
adeln, latinskolan för prästerskapet och folkskolan
för allmogen. Under medeltiden och reformationstiden
hade man sökt tillgodose bqrgerskapets bildningsbehof
genom "skrif- och räkneskolor". Benämningen
"borgarskola" synes ha kommit i bruk genom den berömde
pietisten och pedagogen A. H. Francke. Till
dennes vidlyftiga stiftelser i Halle hörde ej blott
"pedagogier" för de förnäme och "latinskolor" för
blifvande lärde samt "fri- och fattigskolor" för
barnhusbarn, utan äfven "borgarbarnskolor" eller
"borgarskolor" för gossar och flickor ur den bemedlade
borgarklassen. Sistnämnda anstalter, som inrättats år
1695, hade vid Franckes död (1727) vuxit så, att de
omfattade flertalet vid samtliga stiftelser intagna
barn. Genom Franckes lärjungar och gynnare vann den
nya skolarten snart vidsträckt utbredning. I Tyskland
förordades den ifrigt af J. B. Basedow (i "Vorstellung
an menscheufreunde", 1768) samt hans efterföljare,
filantropisterna, särskildt af F. G. Resewitz (i "Die
erziehung des bürgers", 1773) och L. F. G. E. Gedike
(i "Grundlinien des planes der neuen bürgerschule zu
Leipzig", 1803). Enär den "borgerliga" undervisningen
för att motsvara sitt syfte borde vara omedelbart
tillämplig på näringslifvet, alltså utprägladt
realistisk, kommo borgarskolorna att delvis
sammanfalla med de s. k. realskolorna, af hvilka de
första upprättades af Christoph Semler i Halle 1738
och Joh. Jul. Hecker i Berlin 1747. Genom inflytande
af den från Pestalozzi utgående folkbildningsrörelsen
började i slutet af 1700-talet den uppfattningen
här och hvar göra sig gällande, att borgarskolan
borde vara en utveckling af "elementarskolan" ( =
folkskolan) och en grundval för lärdomsskolan, och i
enlighet härmed uppkom för densamma namnet mellanskola
(ty. mittelschule, da. <i>middelskole/i>, det förra användt
från 1799, det senare från 1806). Efter 1840, då Karl
Mager (genom sin skrift "Die deutsche bürgerschule")
satte frågan om borgarskolans rätta ställning och
uppgift under debatt, har ett lifligt meningsbyte
härom förts inom pedagogiska kretsar. Praktiskt har
utvecklingen gått i tvåfaldig riktning. Å ena sidan
ha borgarskolorna närmat sig de högre läroverken samt
blifvit 6- eller flerklassiga skolor, parallella med
folkskolan och gymnasiet; så de tyska "realschulen"
och flertalet tyska "mittelschulen". Å andra sidan
ha de mer eller mindre fullständigt anslutit sig
till folkundervisningsanstalterna; så det slags tyska
"mittelschulen", som sakna en eller flera af de lägre
klasserna, äfvensom borgarskolorna i
Bajern och Österrike, hvilka äro treklassiga,
samt de s. k. högre borgarskolorna ("de hoohere
burgerschoolen") i Nederländerna, hvilka skolor
ha en inträdesålder af 12 år och dels 3-årig, dels
5-årig kurs.
I Sverige öfvertogs 1649 de gamla skrif- och
räkneskolornas borgerliga bildningsuppgift af en
till lärdomsskolan fogad "skrif- och räkneklass",
längre fram kallad "apologistklass". Under påverkan
frätt Tyskland föreslog den framstående pedagogen
C. U. Broocman 1812 inrättandet af särskilda
borgarskolor, och genom 1820 års skolordning
kommo sådana äfven till stånd under benämningen
apologistskolor. Vid 1849 års reform införlifvades
emellertid dessa med läroverket och uppgingo i
dess reallinje. Förslag om deras återupprättande
ha tid efter annan, framkommit, men icke ledt till
annan påföljd, än att den 1904 beslutade realskolan
erhållit en särskild afslutningsklass, sidoordnad
med gymnasiet. För närvarande användes i vårt land
benämningen borgarskola dels af folkskolans högre
afdelning för gossar i Malmö (som har treårig kurs och
meddelar undervisning äfven i främmande språk), dels
af den fortbildningsanstalt, som kallas Stockholms
borgarskola.
Stockholms borgarskola är ett system af söndags-
och aftonskolor, hufvudsakligen afsedda att bereda
tillfälle till fortsatt utbildning åt i arbete
anställda personer. Den stiftades 1836 af sällskapet
"Det redliga förbundet", upphörde tillika med
detta sällskap 1841, men återupprättades 1842 af
"Sällskapet till befrämjande af Stockholms (stads)
borgarskola". Efter 1853 omfattade den 4 stadier:
religionsskolan (kateketskolorna), lägre realskolan
(handtverksskolorna), högre realskolan (egentliga
borgarskolan) och tekniska skolan (slöjdskolan). De
s. k. stafvareklasserna, hvilka utgjorde en
afdelning af kateketskolorna, indrogos efter den
1875 skedda omgestaltningen af samfundet "Pro fide
et christianismo". År 1882, då stadsfullmäktige
tillerkände Stockholms borgarskola ett större anslag,
undergick densamma en genomgripande reorganisation,
och den har sedan under rektor P. E. Fischiers
ledning utvecklats med det syftemålet för ögonen
att blifva en efter hufvudstadens särskilda behof
afpassad folkhögskola med öfvervägande praktisk
riktning. Den arbetade höstterminen 1904 på följande
afdelningar: 1) de lägre skolafdelningarna
(7 till antalet, med lokaler i olika stadsdelar),
där undervisning i svenska språket (rättskrifning,
litteraturläsning), aritmetik, skönskrifning och
bokföring meddelades åt sådana personer, som i dessa
stycken behöfde fullständiga sin folkskolebildning;
2) teckningsafdelningarna å Södermalm (2 till
antalet), som tillhandahöllo i tekniskt yrke anställda
personer inom denna stadsdel elementär undervisning i
frihandsteckning och linearritning; 3) de högre allmänna
afdelningarna, som gåfvo undervisning åt personer
med fullständig folkskolebildning i svenska språket
(uppsatsskrifning, grammatik, litteraturläsning),
geografi, matematik (geometri, aritmetik, algebra),
skönskrifning, stenografi, maskinskrifning, bokföring,
affärskorrespondens, frihandsteckning och linearritning;
i samband härmed språklinjen, med kurser i tyska,
engelska och franska, samt kontorslinjen, med
kurser i grosshandelsbokföring, handelslära,
handelslagstiftning, varukännedom, svensk, tysk och
engelsk handelskorrespondens med flera merkantila
ämnen; 4) högre afdelningen för yrkesarbetare med
kurser i svenska språket (hufvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
