Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghese - Borghese, ryktbar romersk adelssläkt - Borghesi, Bartolommeo - Borghesiske fäktaren. Se Agasias - Borghi-Mamo, Adelaide - Borgholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pacca-lagen förbjuder strängeligen utförsel
af framstående gamla italienska konstverk utan
regeringens tillstånd), blef efter en värdering,
hvarvid ensamt Correggios "Danaë" uppskattades
till 1 mill. kr., det världsberömda galleriet, jämte
Vatikanens den mest betydande af Roms tafvelsamlingar,
1900 inköpt af italienska staten för 3,600,000
lire. 1902 förvärfvade staten för 3 mill. lire själfva
Villa B. med dess Casino, dess park med springbrunnar,
tempel, antika stoder m. m. Allt detta, jämte
samlingarna, öfverlämnades omedelbart därefter till
staden Rom, som medels en bro ämnar förena Villa
B. med Pincio, hvarigenom en af Europas härligaste
stadsparker skall uppstå. Sedan dess bär Villa
B. officiellt namnet Villa Umberto I, men det är föga
sannolikt att detta nyskapade namn skall undantränga
det historiska. (O. G-g.)
Sal i Villa Borghese.
Borghese, ryktbar romersk adelssläkt, ursprungligen
härstammande från Siena. Släkten nådde först ära
och rikedom genom Camillo B., f. 1552, d. 1621,
hvilken var påfve 1605–21 under namnet Paul V (se
d. o.). Denne lade grund till släktens rikedomar
bl. a. genom att åt systersonen, kardinal Scipio
Caffarelli, jämte namnet B. förläna släkten Cencis
konfiskerade vidsträckta jordagods. Godsen öfvergingo
sedan genom arf (1633) till Paul V:s brorson,
Marco Antonio B. (d. 1658), hvilken redan 1605
erhållit furstendömet Sulmona. Från honom härstammar
släktgrenen. Hans son, Paolo B. (f. 1622, d. 1646),
gifte sig med en arftagerska af släkten Aldobrandini,
hvilken emellertid efter sin makes död äktade furst
Camillo Pamfili. Efter en hundraårig process mellan
de båda släkterna tillföllo emellertid slutligen 1769
de rika aldobrandinska arfvegodsen släkten B., till
hvilken då äfven knötos titlarna "furst Aldobrandini"
och "furste af Rossano" (i Kalabrien). Bland släktens
medlemmar i senare tid märkas följande:
1. Camillo Filippo Ludovico B., f. 1775, d. 1832,
sedan 1796 militär i fransk tjänst och 1803 förmäld
med Napoleon Bonapartes syster Pauline, änka efter den
franske generalen Leclerc. Han fick af sin kejserlige
svåger i mars 1806 hertigdömet Piacenza och Guastalla,
men måste redan i maj s. å., dock med bibehållande af
titeln, afträda det till det nybildade konungariket
Italien. 1808
blef han generalguvernör öfver de transalpinska
departementen (Piemonte) och ärfde 1809 efter den
florentinska familjen Salviati dennas furstetitel
och hertigdömet Giuliano. Efter Napoleons fall skilde
han sig från sin gemål och lefde sedan som privatman
i Florens och Rom.
2. Francesco B., den föregåendes broder och arfvinge,
furst Aldobrandini, f. 1776, d. 1839, var generalmajor
i fransk tjänst; efter hans död delade sig släkten
i tre linjer: B., Aldobrandini och Salviati.
3. Paolo B., den föregåendes sonson, f. 1845,
förlorade genom vågsamma byggnadsspekulationer
i de nya kvarteren i Rom större delen af
släktförmögenheten, så att huset B:s dyrbara
konstskatter och vetenskapliga samlingar till allra
största delen 1891 och 1892 måste försäljas
genom auktioner. Familjearkivet inköptes för
Vatikanen af påfven Leo XIII; italienska staten
förvärfvade såväl tafvelsamlingen i Villa Borghese
som själfva villan och öfverlämnade allt till staden
Rom (se sp. 1183).
4. Giulio B., den föregåendes broder, f. 1847,
gifte sig 1875 med furst Alessandro Torlonias
dotter och arftagerska samt antog då för sig och
efterkommande namnet Torlonia (se d. o.).
Borghesi, Bartolommeo, grefve, italiensk
fornforskare och numismatiker, f. 1781, d. 1860,
ordnade myntkabinetten i Vatikanen samt i flera af
Italiens städer. 1821 drog han sig till San Marino,
där han lefde för sina studier och tillika beklädde
en podestàs ämbete. B. inlade stora förtjänster om
den fornromerska epigrafiken och numismatiken. Hans
förnämsta verk är Nuori frammenti dei fasti
consolori capitolini (2 bd, 1818–20). Hans <i>Oevres
complètes (10 bd) utgåfvos af franska institutet
1862–97.
Borghesiske fäktaren. Se Agasias.
Borghi-Mamo, Adelaide, italiensk altsångerska,
f. 1826, d. 1901, studerade för Giuditta Pasta,
debuterade 1846 i Urbino, anställdes 1854 i
Paris först vid den italienska, sedan vid stora
operan och sjöng därefter på spanska teatrar.
A. L.
Borgholm, stad i Kalmar län, Ölands norra mot, på
öns västra kust. Kungabrefvet om dess anläggning
är dagtecknadt 28 aug. 1816 och reglementet 29
okt. 1817. Förut fanns på platsen en köping,
kallad Borgehamn. Egorna omfatta endast 59 har,
hvaraf själfva stadsplanen upptager ungefär
19. Antalet invånare utgjorde vid 1903 års
slut 1,003. Taxeringsvärdet af fastigheten
var 1904 kr. 1,266,200, däraf 1,000 kr. för
jordbruksfastighet. I judiciellt hänseende lyder
B. under landsrätt (i växel- och sjörättsmål
dock under rådstufvurätten i Kalmar), men eger
särskild förvaltning, i spetsen för hvilken står
stadsstyrelsens ordförande. För riksdagsmannaval
är B. med Oskarshamn och Vimmerby förenadt till en
valkrets. I kyrkligt hänseende utgör det sedan 1879
ett regalt pastorat, efter att förut ha varit förenadt
med Köpings församling. Ny kyrka invigdes s. å. Staden
är regelbundet och väl
Borgholms vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>