Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bosio [båsiå], Ferdinando - Bosj - Bosjökloster - Boskapsbroms - Boskapsdjur, zool. Se Pecora - Boskapspenningar - Boskapspest - Boskapskötsel. Se Får-, Get-, Häst-, Nötkreaturs- och Svinskötsel - Boské - Boskifte - Boskillnad - Boskovic [båJkåvitj], Rodjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1853) och Parce sepultis (valda dikter, 1874). Han
författade vidare bl. a. åtskilliga romaner och de
smärre prosaberättelserna Scene e racconti domestici
(1874), hvilkas sant folkliga ton framträder än mer
utpräglad i Popolano arricchito (1876). B:s koncisa
och kraftiga, ofta vältaliga stil har beredt framgång
äfven åt hans Storia popolare de’ papi (1861; flera
uppl.) och Ricordi personali (1878) m. fl. arbeten.
Bosj, Bush l. Boche, ort i Egypten,
prov. (mudirijje) Beni Suef. 11,347 inv. (1897).
Bosjökloster. 1. Socken i Malmöhus län, Frosta
härad. 5,973 har. 1,008 inv. (1903). B. utgör ett
under egaren af herresätet Bosjökloster patronellt
pastorat i Lunds stift, Frosta kontrakt. Klinta,
hvilket stundom användes såsom namn på socknen,
är egentligen namnet på en liten by, s. om
Ringsjön. Bland Skånes många klosterkyrkor, som
bibehållit sig till våra dagar, är Bosjö klosters
den utmärktaste.
2. Herresäte i nämnda socken, beläget på en i Ringsjön
utskjutande halfö (förr ö), var urspr. ett i 11:e
l. 12:e årh. anlagdt nunnekloster (Bosö l. Bosaö) af
benediktinorden, ett af Skånes rikaste och berömdaste
kloster. Efter reformationen indrogs det 1537 till
kronan och gafs i förläning åt Torbern Bille, Lunds
siste ärkebiskop. Omkr. år 1560 öfvergick
Bosjöholm, såsom det efter klostrets indragande
kallades, i enskild ego, hvarvid släkten Ulfstand
först synes innehaft godset. Vid tiden för Skånes
eröfring egdes det af den ryktbare Korfitz Ulfeld,
från hvilken det togs af svenska kronan. Först 1735
lyckades det hans barnbarn, Lave Becks barn, att
få tillbaka hans sekvestrerade gods. B. tillföll
då Korfitz Ludvig Beck, adlad Beck-Friis, hvilkens
släkt det ännu tillhör. Hufvudbyggnaden är gammal
och har i hög grad bibehållit sitt ålderdomliga
utseende. Den ligger på östra sidan af borggården,
kyrkan på norra. Egendomen omfattar B. säteri, 4 mtl,
samt 4 2747/3072 mtl underlydande i Bosjöklosters och
1/20 mtl i Gudmundtorps socken, med ett taxeringsvärde
af 863,500 kr. (1903).
Boskapsbroms, Tabanus bovinus Fall., zool, insekt
af ordn. Diptera (tvåvingar), afd. Brachycera
(flugor). Denna broms, den största och allmännaste i
Skandinavien, blir omkr. 3 cm. lång och förekommer
allmänt inom hela södra och mellersta Sverige, men
är sällsynt i Lappland, där i stället renbromsen,
Tabanus tarandinus Fall., är allmän. Boskapsbromsen
är gråluden, med svartbrun grundfärg och svartaktiga
strimmor på thorax; abdomen har gula kanter och
på ryggsidan en hvit, trekantig fläck i hvartdera
segmentets bakre rand. A. Sg.*
Boskapsdjur, zool. Se Pecora.
Boskapspenningar, kam., en af de många
"skattetitlar", hvilka tillsammans bilda den
s. k. mantalsräntan. Ifrågavarande skatt beviljades
vid 1620 års riksdag till betalande af riksgälden och
underhållande af försvarsverket. Den bestod först i en
afgift af vissa ören för hvarje kreatur och hvarje
tunnlands utsäde, men blef 1642 en efter mantal
årligen utgående grundränta. Kbg.
Boskapspest l. Kreaturspest, Pestis bovina, en af
de mest ödeläggande sjukdomar, som kunna träffa
nötkreaturen. Den är stationär i de asiatiska
stäpperna hos den där befintliga nötboskapsrasen,
den s. k. stäppboskapen, och utbreder sig hos denna
äfvensom till boskapen i andra trakter genom smitta
från sjukt djur samt genom ämnen, som upptagit smitta,
såsom hudar, ull, talg, foder, skötarnas kläder
o. s. v. Sjukdomen är känd sedan 4:e årh. och har i
synnerhet under folkvandringarna från Asien samt under
större krig utbredts öfver Europa. Under 1700-talet
lär Tyskland hafva genom denna sjukdom förlorat 28
mill. kreatur, och den direkta boskapsförlusten
i England under pesten 1865–67 uppskattas till
100 mill. kr. Under år 1877 uppträdde sjukdomen
i Tyskland, därigenom att rysk boskap, som varit
smittad af boskapspest, insmugglats öfver polska
gränsen, och från Tyskland spred den sig till
England. I Sverige har denna farsot veterligen aldrig
förekommit. – Orsaken till sjukdomen antager man
vara en art af mikrober, ehuru sådana ej ännu blifvit
iakttagna. Utsättas nötkreatur för smitta, så insjukna
90–95 proc. inom 10 dagar, och 70–75 proc. af dessa
dö. – Sjukdomssymtomen äro först en stegring med 1–2°
C. af den inre kroppstemperaturen (som under normala
förhållanden är 38–39° C. hos fullvuxen boskap) och
upphörd mjölkafsöndring, därefter minskad foderlust
och idissling, darrningar i enskilda kroppsdelar,
hudvärmens ojämna fördelning, stripiga hår och
allmän svaghet. Sedermera inträda tecken till en
sjukdomsprocess i kroppens slemhinnor. Munnens och
skidans slemhinna är i början rödfläckig, och därefter
uppkomma matt hvita eller grå fläckar af sönderfallen
och fettvandlad väfnadsmassa, som lätt afstötes,
hvarigenom ytliga sår uppstå, ögonens och näsans
slemhinna blir af högröd färg, och starkt tårflöde
förekommer. På 2 eller 3 dagar efter sjukdomens
utbrott uppkommer diarré, hvarjämte andningen blir
besvärlig, och döden följer på 4:e–7:e dagen,
sällan senare. Stundom förväxlar man boskapspest med
elakartad katarralfeber (s. k. kvillasjuka) eller
rödsot, men vid sistnämnda sjukdomar förekomma inga
sår å munnens och skidans slemhinna. De åtgärder,
som böra vidtagas till förhindrande af boskapspestens
införande i vårt land, finnas angifna i k. kung. 9
dec. 1898, och de, som böra vidtagas för hämmandet
af densamma, i k. förordn, af samma dag. – Under de
senaste åren har man i södra Afrika, där sjukdomen
länge varit gängse, ympat friska nötkreatur med
galla från pestsjuka, äfvensom genom särskildt
beredt serum försökt att göra kreaturen immuna mot
smittämnet och detta med tämligen godt resultat. – Det
är ej endast nötkreatur, som angripas af boskapspest,
utan äfven andra idisslande djur, såsom får, getter,
gaseller, yak, bison, antiloper, kameler och hjortar.
C. A. L.
Boskapsskötsel. Se Får-, Get-, Häst-,
Nötkreaturs- och Svinskötsel.
Boské (fr. bosquet), lund, lustpark.
Boskifte, jur., utmärker i forna tiders lagspråk
vanligen delning af bo i anledning däraf, att,
såsom då förekom, delegare genom något sitt brott
förverkat sin egendom, men stundom äfven åsyftande
arfskifte. Vid bodelning mellan makar eller mellan en
af dem och den andres universalsuccessorer användes
alltjämt termen, men dock icke i lagen, som talar
om arfskifte, utan afseende därå att äkta make
däri deltager, och i händelse af boskillnad eller
äktenskaps upplösning i båda makarnas lifstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
