Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brace, 2. Charles Loring - Brachelli, Hugo Franz - Brachelytra - Brachet, Auguste - Brachiale - Brachiopoda - Brachistochron - Brachium - Bracht, Felix Prosper Eugen - Brachvogel, Albert Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därvarande chargé d’affaires. Efter återkomsten till
Amerika egnade han sig åt missionsverksamhet och
socialt arbete bland samhällets lägsta klasser i New
York, särskildt i den ruskiga stadsdelen Five points
och bland fångarna på Blackwell’s island. Han kom
snart till insikt om att ett verkligen framgångsrikt
förbättringsarbete måste börja med barnen och
bildade i detta syfte 1853 "Children’s aid society",
hvars sekreterare han blef. Detta förbund inrättade
härbärgen, läsrum, söndagsskolor, penny-sparbanker
o. s. v. samt ombesörjde föräldralösa eller öfvergifna
gatpojkars upptagande i landtliga hem i västern, där
de kunde uppväxa till dugliga medborgare. Förbundet
öfvertog sedermera ett af B. 1854 grundadt hem för
tidningspojkar, i hvilket flera hundra tusen gossar
under årens lopp funnit tillfälligt skydd. B. verkade
oaflåtligen i tal och skrift för att bland allmänheten
väcka intresse för förbundets syften och lyckades åt
dess betydelsefulla verksamhet år efter år gifva allt
större omfattning. Under en ny europeisk resa 1856
besökte han i studiesyfte äfven Sverige och Norge;
1865 studerade han grundligt hygieniska förhållanden
i Englands storstäder. Bland B:s många skrifter
märkas Hungary in 1851 (1852), The norsefolk, or
a visit to the homes of Norway and Sweden (1857),
hvilket arbete skildrar Sveriges och Norges religiösa,
sociala och politiska förhållanden, The best method of
disposing of our pauper and vagrant children (1859)
och The dangerous classes of New York (1872). – B:s
son, Charles Loring B. d. y., efterträdde fadern som
föreningens sekreterare. En af hans döttrar utgaf
1898 "Life and letters of Charles Loring Brace".
V. S–g.
<b<Brachelli</b< [brak-], Hugo Franz, österrikisk
statistiker, f. 1834 i Brunn, offentliggjorde redan
1853 Die staaten Europas, Vergleichende statistik
(2:a uppl. 1867,5:e uppl. af Juraschek 1903),hvilket
arbete medförde hans anställning i den österrikiska
statistiska byrån. 1860 kallades han till e. o. och
1863 till ord. professor vid tekniska högskolan i Wien
samt till medlem af statistiska centralkommittén. 1872
fick han högsta ledningen af det nyss förut
inrättade statistiska departementet i österrikiska
handelsministeriet och utnämndes 1891, efter verkets
omorganisation, till chef med titeln ministerialråd,
men afled redan 3 okt. 1892. Utom ofvannämnda verk har
B. utgifvit Deutsche staatenkunde (1856), Dreissig
statistische tabellen über alle länder und staaten
der erde (1862, tillägg 1867) och Statistische skizze
der europäischen staaten</i> (1873) m. m. samt lämnat
värdefulla bidrag i Stein-Hörschelmanns "Handbuch
der geographie und statistik" (1858–71).
Brachelytra (af grek. brachys, kort, och elytron,
hölje, täckvinge), zool., familj bland Coleoptera
pentamera, hvilken i främsta rummet kännetecknas
därigenom att täckvingarna äro korta, sällan längre
än bröstregionen (thorax), och sålunda mestadels
icke uppnå bakkroppens (abdomens) halfva längd. De
dithörande skalbaggarna, af hvilka Skandinaviens
fauna räknar ett stort antal arter, lifnära sig
af för människan skadliga insekter, äro snabba
i sina rörelser samt uppehålla sig i skogar och
trädgårdar; de träffas i spillning, på kadaver,
bland i förruttnelse stadda växt- och djurlämningar,
under mossa och trädens bark, i svampar och slam.
Arterna af släktet Staphylinus äro de vanligaste i
Sverige. Släktet Myrmedoma, med 17 europeiska arter,
lefver uti eller i närheten af myrornas kolonier.
A. Sg. (L–e.)
Brachet [brajä], Auguste, fransk filolog, f. 1844 i
Tours, d. 1898 i Cannes, studerade lingvistik med
handledning af Diez och Littré, anställdes 1864
vid nationalbiblioteket i Paris och utgaf arbeten
öfver medeltidens språk och litteratur. Han blef
1869 repetitör i romansk filologi vid École des
hautes études och 1872 professor i tyska vid École
polytechnique, men tog afsked från dessa befattningar
1874 och företog studieresor i södra Europa. Franska
akademien prisbelönte hans två mest framstående
arbeten, Grammairc historique (1867; 13:e uppl. 1875)
och Dictionnaire étymologique de la langue française
(1870; 7:e uppl. 1875). Tillsammans med Gaston
Paris öfversatte han Diez’ jämförande romanska
grammatik, del I (1873–74). På det etnografiska
området uppträdde B. med bl. a. Tableau comparatif du
caractère français et du caractère italien (1879)
och den uppseendeväckande skriften L’Italie qu’on
voit et l’Italie qu’on ne voit pas (1881), i hvilken
han framställde italienarna såsom fransmännens bittre
fiender. Motskrifter af Crispi och Nigra läto ej vänta
på sig, men B. besvarade dem i den bitande broschyren
Al Misogallo signor Crispi.
Brachiale (lat.). Se Brachium.
Brachiopoda (af grek. brachion, arm, och pus, fot),
zool. Se Armfotingar.
Brachistochron (af grek. brachistos, den kortaste,
och chronos, tid) kallas den kroklinje, utefter
hvilken en tung kropp skall falla mellan tvenne
punkter, för att falltiden skall bli så kort som
möjligt. Newton visade, att brachistochronen utgöres
af bågen till en cykloid. Jfr Variationskalkylen.
S. A–s.
<b<Brachium</i> (lat., grek. brachion), arm. – <sp>Brachium
ecclesiasticum</i>, den andliga makten, i motsats
till brachium sæculare, den världsliga makten. –
Adj. Brachil. – Brachiale, armband.
<b<Bracht,</b> Felix Prosper Eugen, tysk målare, f. 1842
nära Lausanne, utbildade sig från 1857 i Darmstadt,
Karlsruhe och (under Gude) i Düsseldorf. B. målade
stämningsfulla och naturtrogna bilder från
Lüneburgheden, tills en 1880 företagen resa
i levanten förde honom in på österländska ämnen
(bl. a. Afton vid Döda hafvet, i nationalgalleriet
i Berlin). Sedermera har han valt motiv äfven från
Italien och Alperna. B. var från 1882 till 1901
föreståndare för landskapsskolan vid konstakademien
i Berlin, men öfvertog sistnämnda år motsvarande
befattning i Dresden. Arbeten af honom finnas i flera
tyska museer. (G–g N.)
<b<Brachvogel</b> [-få-], Albert Emil, tysk dramatiker och
romanförfattare, f. 1824 i Breslau, d. 1878 i Berlin,
vann som dramatiker ryktbarhet genom en dramatisering
af Diderots "Le neveu de Rameau", skådespelet Narciss,
som ännu bibehåller sig på den tyska scenen och
blifvit öfversatt till nästan alla europeiska språk
("Narciss Rameau", 1856). Af hans öfriga teaterstycken
må nämnas Adalbert vom Babenberge (1858), Mons de
Caus (1859; "Mondecaus", s. å.) och Alte schweden
(1875). B. författade äfven ett stort antal historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
