Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 1495-1496 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandväsende ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flera. Slangbindor användas för att tillfälligtvis
täta en mindre läcka på slangen. Slangkrok begagnas
för att fästa slangen vid stegarna. Slangbro
möjliggör körning öfver en utlagd slangledning.

Fig. 29. Olikartad slangkoppling.

Fig. 30. Slangkrok.

När slangen varit använd, rengöres den vanligen med
en särskild rengöringsmaskin och profvas därefter
för visst atmosfärtryck, hvarpå den upphänges till
torkning uti slangtorn och slutligen lagas medelst
s. k. slangplåster, nitning e. d. För att
underlätta utläggningen är slangen vanligen upplagd
på slangrullar, slangkärror eller särskilda
slangvagnar.

Fig. 31. Slangbro.

Fig. 32. Slangbinda.

Strålröret är vanligen af koppar
e. d. och förses numera ofta med afstängningskran,
så att strålföraren
själf kan moderera den vattenmängd, som behöfs för
släckningen. Härtill betjänar man sig äfven af olika
sorters munstycken, som gifva vattenstrålen önskad
form och kraft, s. k. universalmunstycken.

Fig. 33. Assuranssprutor.

Pytssprutor eller s. k. assuranssprutor är det vid
eldsvådetillbud af stor vikt att genast hafva till
hands i såväl boningshus som fabriker. Slutligen
förekomma kemiska släckningsapparater af många olika
slag, s. k. extinktörer. "Elddämparen", ett af de
nyaste sådana eldsläckningsmedel, härstammar från
Amerika och utgöres af en plåtcylinder, fylld med
ett pulver, som då det slås öfver elden utvecklar
gaser, hvilka
kväfva branden. Man bör emellertid ej i förlitande på
dylika husbehofseldsläckningsmedel glömma att genast
alarmera brandkåren, ty annars kan ofta en liten
eldsvådeunge lätt hinna taga öfverväldigande
dimensioner. Automatiska eldsläckningsapparater,
s. k. "sprinklers", af olika konstruktioner hafva
kommit till användning särskildt inom eldfarliga
byggnader. Apparaten placeras i taket af lokalen,
och när vid
utbruten eld luftens temperatur stigit till en
viss höjd, öppnar sig en ventil, hvarigenom vatten
öfversprutar rummet och släcker elden.

Fig. 34. Elddämparen.

Fig. 35. Automatiska sprinklers i verksamhet.

2. Brandstegar hade man länge endast i enklast möjliga
form. Den första s. k. hakstegen konstruerades 1831
af Johannes Buhl i Gmünd, och vid samma tid började
man i Paris använda hakstegar, som gjordes hopfällbara
för att kunna transporteras på den tidens små fordon,
hvilka drogos för hand. Sedermera hafva hakstegarna,
hvilka fortfarande ingå i brandkårernas utrustning,
erhållit diverse olika former. Skarfstegar, som
hopsättas af flera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>