Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandy ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rent dekorativa området har han åstadkommit
intressanta och märkliga ting, såväl väggmålningar
som smärre taflor. B. har äfven utfört hela
rumsinredningar, möbler inberäknade. Bland
hans målningar må nämnas Marknad på stranden
(Luxeinbourg-museet i Paris), Johannes döparen
(museet i Stuttgart), ett originellt Landskap
(nya pinakoteket, München), den ståtligt tänkta
och prakfullt målade Simon pelarhelgonet och den
dekorativt hållna Drufblod (de båda sistnämnda i
enskild ego i Tyskland). B. har ofta målat och tecknat
italienska landskapsmotiv samt äfven gjort teckningar
och raderingar med motiv från moderna storstäder.
G–g N.
Branicki [brani’tski]. 1. Jan Klemens, grefve af B.,
polsk riksfältherre, f. 1688, d. 1771, utnämndes af
August III till flere höga ämbeten (riksfältherre,
senator), men sällade sig efter dennes död (1763)
till det republikanska partiet. Han ämnade själf
blifva konung, men måste fly för det ryska partiet,
Czartoryskierna, hvarefter han uppehöll sig i
Ungern. Genom Czartoryskiernas åtgöranden förklarades
han på riksdagen i Warschau 1764 för högförrädare,
afsattes från alla ämbeten och förvisades för evigt
från Polen. Men hans svåger, den 1764 till konung
valde Stanislaus Poniatowski, tillät honom, på
romerske kejsarens framställning, att återvända 1765,
utan att landsförvisningsdomen formellt upphäfdes.
2. Xawery B., af en annan familj än den
föregående, slöt sig 1767 till den af Ryssland
understödda konfederationen i Radom och bekämpade
den 1768 bildade konfederationen i Bar. Han var
i högsta grad härsklysten och hänsynslös, endast
främjande egna fördelar, men hade ett ofantligt
inflytande öfver konung Stanislaus, hvars lif han en
gång räddat, och som öfverhopade honom med äreställen
(B. blef bl. a. riksfältherre) och gods. B. svek honom
emellertid och traktade själf efter polska kronan. Då
polackerna för att undkomma anarkien antogo 1791
års författning, gjorde B. de vildaste protester,
underskref visserligen sedermera författningen, men
konspirerade oaflåtligt mot densamma, stod konungen
efter lifvet och bildade med Potocki, Rzewuski
m. fl. 14 maj 1792 konfederationen i Targowica,
som så att säga öfverlämnade Polen åt Ryssland. Då
Kosciuszko 1794 blifvit diktator, ställdes B. till
ansvar inför nationen; han infann sig naturligtvis
icke och förklarades för landsförrädare. Efter Polens
tredje delning drog han sig, följd af sina landsmäns
förbannelser, tillbaka till Ukrajna, där han dog i
hög ålder 1819.
Brankovan, valakisk vojevod. Se Valakiet.
Brankovi? [-vitj], gammal serbisk släkt, hvars
förste mera bemärkte medlem var Branko, som härskade
i Macedonien under den storserbiske konungen Stefan
Dusjan (1331–55).
1. Vuk B., Brankos son, var måg till konung Lazar
af Serbien. Den traditionella uppgiften att han,
på grund af afundsjuka mot sin svåger Miloš
Obili?, med afsikt kommit för sent till slaget
på Kosovopolje ("Trastfältet") 1389, där Lazar
stupade, saknar historiskt stöd, men han har
likafullt i den serbiska folkuppfattningen blifvit
en högförrädare. Vid det storserbiska rikets
förfall förekommer han såsom delfurste i trakten af
Pristina. Han dog 1398.
2. Juraj (Georg) I B., den föregåendes son,
blef efter sin morbroder Stefan Lazarevi?
1427 "despota" öfver Serbien, som då sträckte sig
från Donau ända till Sjar-dag och Adriatiska
hafvet. Omgifven af två mäktiga grannar, Ungern och
Turkiet, förde han en vacklande politik. 1426 slöt
han förbund med Ungern mot turkarna, men måste 1439
fly från sitt land, som intogs af sultan Murad II, och
söka sin tillflykt i Ungern. 1444 återupprättades
hans rike delvis genom freden i Szegedin, och
B. återvände. I de närmast följande krigen
mellan Ungern och Turkiet tog B. ej del,
men 1454–55 eröfrades Serbien af sultan Muhammed II
och B. själf dog i turkisk fångenskap 1456.
3. Juraj (Georg) II B., den siste
bäraren af namnet B., f. 1645, var den siste
"despotan" af Serbien. År 1688 sökte han
åstadkomma en nationell resning mot turkarna i
Donauländerna, men försöket misslyckades totalt
på grund af Österrikes afvoghet mot det serbiska
själfständighetssträfvandet. Då en väpnad resning
icke dess mindre företogs 1703 i Slavonien
under ledning af Arsenij ?ernojevi?, blef B.
fängslad och dog 1711 i fängelset. Före sin död
hann han skrifva en serbisk historia, hvars manuskript
förvaras i Karlowitz.
Branle [brãl], fr., vacklande, svängning; en på 1500-
och 1600-talen bruklig sångdans.
Branly [brãli’], Édouard, fransk fysiker, f. 1844
i Amiens, sedan 1876 professor i fysik vid katolska
universitetet i Paris. Han är äfven medicine doktor
och praktiserande läkare. B. har författat åtskilliga
läroböcker och optiska arbeten, men hans viktigaste
undersökningar falla inom elektricitetslärans
område. Han har studerat elektriska urladdningar i
gaser, särskildt det ultravioletta ljusets inflytande
därpå, samt elektriska vågors absorption. Nära dessa
sistnämnda undersökningar ligga hans förnämligaste
och mest kända arbeten angående metallpulvers
ledningsförmåga, hvilken användes i den för
telegrafering utan tråd nyttjade kohärern. Oaktadt
flera äldre framstående undersökningar (bl. a. af
Munck af Rosenschöld 1838), hvilka dock delvis fallit
i glömska, anses B:s forskningar å detta område
såsom grundläggande. S. A–s.
Bransch (fr. branche), egentl, gren; specialitet,
fack, affärsgren.
Bransfield-sundet [brä’nsflld-], sund i Södra
ishafvet, mellan Joinville-ön och Ludvig Filips
land på ena sidan och Syd-Shetland på den andra,
mellan 55° och 62° v. lgd fr. Gr. samt 62° och 64°
s. br. Se vidare Nordenskjöld (Otto).
Branstad, socken i Malmöhus län. Se Brandstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
