(fig 11), hvilka liksom bjälkar uppläggas på landfästena eller på från dem utkragade stenar eller konsoler. De flesta stenbroar utföras dock med hvalf (fig. 12). Vid en del stora hvalfbroar har man infört s. k. länkar, hvilka medgifva en viss rörlighet

Fig. 12.   Hvälfd stenbro.</img>

hos hvalfvet, exempelvis vid temperaturförändringar
och däraf följande längdförändringar, utan att någon
del af detsamma öfveranstränges, hvarjämte hvalfvets
teoretiska beräkning blir säkrare. Länkarna anbringas
i hvalfvets hjässa eller vid vederlagen eller ock å
alla dessa tre ställen. Såsom material för stenbroar
användas alla goda naturliga stenarter,
såsom   granit,   sandsten   och   kalksten   samt
tegel (klinker) och annan konstgjord sten.

Fig. 13.   Balkbro.</img>

3. Betongbroar utföras af betong, oftast i hvalfform,
hvarvid betongen stampas på platsen, så att hela
det färdiga hvalfvet utgöres af ett enda stycke, så
framt man icke använder länkar (se ofvan), hvilket
vid stora broar är vanligt. Betongen beklädes ofta

Fig. 14.   Bågbro.</img>

med naturlig sten för utseendets och hållbarhetens
skull. I betongbroar förekomma stundom järninlägg för
att åstadkomma lätta och dock starka konstruktioner,
hvilka efter sina uppfinnare benämnas system Monier,
Melan, Hennebique o. s. v. Exempel i Sverige på
betongbroar äro Bergsbron i Norrköping och Sundsbron
vid Linde äfvensom vägportar och
vägbroar vid Stockholm-Nynäs järnväg. (Se härom vidare
K. v. Leibbrand, "Gewölbte brücken", 1897.)

4. Järnbroar förekomma i en stor mängd former. Små
järnbroar utföras af i ett enda stycke valsade balkar,
vanligen med I-sektion; äfven vid järnbroar hafva
de enkla häng- och spännverken samt armerade balkar
kommit till användning.

Fig. 15.   Hängbro.</img>

Efter
sin anordning kunna järnbroarna indelas i tre
hufvudgrupper: a) balkbroar (fig. 13), vid hvilka de
bärande delarna utgöras af på ett eller annat sätt
formade balkar och endast utöfva lodräta tryck på
stöden;

Fig. 16.   Parallellbalk.</img>

 b) bågbroar (fig. 14), med hvalfform,
hvilkas bärande delar, bågarna, spänna mot stöden
(landfästena) och på dem utöfva tryck med från
lodlinjen väsentligt afvikande riktning; samt c)
hängbroar (fig. 15), hvilkas bärande delar bestå
af mellan stöden spända kedjor eller kablar, som på
landfästena utöfva
dragning   med  från   lodlinjen   väsentligt
afvikande riktning.

Fig. 17.   Trapetsbalk.</img>

Balkbroar utföras af helvalsade järnbalkar eller såsom
plåtbalkar af plåt och vinkeljärn, sammannitade till
I-sektion eller andra former. Broar med mera än 12 à
15 m. spännvidd utföras oftast såsom fackverk eller
gallerverk, hvilka senare numera äro mindre använda
än fackverken. Fackverksbroar erhålla flera former,
såsom: parallellbalkar (fig. 16), trapetsbalkar
(fig. 17), stående

Fig. 18.    Stående parabelbalk.</img>

parabelbalkar (fig. 18), hängande parabelbalkar
(fig. 19), halfparabelbalkar (fig. 20), ellipsbalkar
m. fl. I allmänhet öfverbroas hvarje spann med balkar
af samma längd som spannet, men då samma balk