namn, till understöd åt behof vande skådespelare. Hans staty (modellerad af B. Bergslien 1895) restes 1902 utanför nationalteatern i Kristiania. - B. var en komisk skådespelare af första rang, den ypperste konstnär norska teatern hittills egt. Han var född komiker. Den framklingande grundtonen i hans skaplynne var en djup och äkta humor af det hjärtevarma, jovialiskt älskvärda slaget, hvilken förlänade saft och omedelbarhet åt hans framställning samt mildrade komikens mest skarpa dagrar. På samma gång var hans uppfattning af rollen klar, säker och inträngande; karaktärens mest dolda sidor förstod han att träffa och återgifva med sällsynt talang, och hans tolkning var rik på belysande smådrag. B:s sympativäckande spel såsom Michel Perrin eller Jeppe paa bjerget eller Stolpe i bagatellen "Hos kaptejnen" skall sent förgätas. Till hans bästa uppgifter hörde vidare Holbergsfigurerna Henrik, Per degn och Jakob von Thyboe, Molières Sganarel och Argan, Shaksperes Falstaff, Bottom och Autolykus, Ibsens Daniel Heire, Dovregubben, Pastor Straamand, Gamle Ekdahl och Skibsbygmester Aune, Jacobsen i Björnsons "En fallit" och Anker i "Soldaterlöjer". I Stockholm gaf B. gästspel 1878, 1881 och 1882. 2. Louise B., född Gulbrandsen, den föregåendes första hustru, norsk skådespelerska, f. 1831 i Bergen, gift 1851, fick samtidigt med den föregående anställning vid Bergens och Kristiania teatrar, hvilken sistnämnda hon tillhörde till sin död, 22 jan. 1866. Hon återgaf fint och intelligent den moderna salongskomediens kvinnokaraktärer, och i tragiska roller utvecklade hon en djup uppfattning jämte kraft i framställningen. Bland hennes bäst lösta uppgifter må nämnas Charlotte Corday, Fru Inger till Östråt, Elisabeth i Schillers "Maria Stuart" och Hertiginnan Marlborough i "Ett glas vatten". Bruna bönor. Se Phaseolus. Bruna drakhufvudet, zool. Se Drakfiskar. Bruna färger. Se Färg. Brunai [bruna'!]. Se Brunei. Bruna juran, geol., en hufvudsakligen i Tyskland efter Leopold von Buch använd benämning på juraformationens mellersta afdelning, hvars bergarter i många trakter hafva öfvervägande brun färg. Utanför Tyskland, t. ex. i England, benämnes motsvarande bildning vanligen dogger. E. E. Brunalger, bot. Se Fucoideæ. Brunanborg (angls. Brunanburh), nord-engelsk borg, hvars läge man icke lyckats uppvisa, ryktbar genom den stora, för Englands enande till ett rike betydelsefulla seger, som den angelsaxiske konungen Ethelstan där vann år 937 öfver de förenade nordborna från Northumberland, Skottland, Orkneyöarna och Irland. Många nordbor föllo, och deras anförare, konung Olof, måste fly. Se J. Steenstrup, "Normannerne" (III, 1882). Brun-anden l. Rödhalsade dykanden, Fuligula ferina, zool., en dykand, hvars utbredning sträcker sig öfver största delen af de tempererade trakterna i norra hemisfären (se vidare Andfåglar, sp. 959-960). På insjöarnas stränder, på holmar eller i vassen bygger hon ett tätt sammanväfdt bo af rör och gräs, fodradt med dun, och lägger där 8-13 omkr. 60 mm. långa ägg af blygrå eller gulgrön färg. Synnerligast i de östligare och sydligare trakterna af jorden äfvensom i Nord-Amerika, där denna fågel förekommer i större mängd, är den högt värderad för sitt välsmakande kött. Brun-anden häckar i södra Sverige (Norrköpingstrakten) samt i norra och mellersta Tyskland och mellersta Ryssland; vintrarna tillbringar den i södra Europa och England. F. A. S. (L-e.) Brunbäcks färja (Brunnbäcks färja), färjställe vid Dalälfven, i en vacker nejd i Folkärna socken. Platsen, förr räknad som Dalarnas slutpunkt i s. och såsom gränsort lifligt trafikerad samt af en viss betydelse, är särskildt bekant för dalkarlarnas seger därstädes öfver Kristian II:s trupper april 1521. Regeringen i Stockholm hade låtit utrusta en, som det säges, till 6,000 man uppgående armé af holsteinare, danskar, skottar och fransmän för att kväfva upproret i Dalarna. En del däraf drog från Västerås upp till B. och lägrade sig där midt emot de på andra sidan älfven stående dalkarlarna. Jens Beldenak, som synes hafva varit en af expeditionens ledare, fick emellertid upplysning om, att dalkarlarna kunde uppställa ända till 20,000 man, hvilka i nödfall lefde på barkbröd och vatten. Förskräckt skall han då hafva uppmanat de sina till återtåg med orden: "De där kunde äde trä og drikke vand, dem tvinger ej fanen, än sider (mindre) nogen mand. Bröer, lader uss drage rätt snart häen". När de sålunda började återtåget, gingo emellertid dalkarlarna öfver älfven och tillfogade dem åtskilliga förluster. De än i dag sjungna "Dalvisan" och "Vänjansvisan" förhärliga denna allmogens seger. Brunchorst, Jörgen, norsk botanist, f. 10 aug. 1862 i Bergen, blef student 1880, studerade 1882-86 botanik i Tyskland, tog 1885 doktorsgraden i Heidelberg samt anställdes 1886 som konservator vid Bergens museum, hvars direktör han blef 1901 och om hvilket han inlagt betydande förtjänster. Upprättandet af den biologiska stationen i Bergen är hans verk. B. har skrifvit en mängd vetenskapliga afhandlingar i växtfysiologi och mykologi (intagna i tyska facktidskrifter och i Bergens museums årsberättelser) samt äfven gjort sig känd utom fackmännens krets genom populära arbeten, såsom De vigtigste plantesygdomme (1887), Tolv populære foredrag om udvikling, liv og formering i planteriget (1890; 2:a uppl. 1901) och Bergens museum 1825 -1900, en historisk fremstilling (1900). Dessutom har han sedan 1887 varit redaktör för den populära naturvetenskapliga tidskriften "Naturen", i hvilken han skrifvit en mängd uppsatser, och för museets "Aarbog", som sedan 1892 aflöst årsberättelserna och sedan 1899 gifvits ut i tvångfria häften. Han har sedan 1895 varit stortingsman för Bergen och där tillhört den liberala fraktionen af det parti, som vid senaste valet erhöll namnet "Bergens venstre". (O. A. Ö.) Brundisium l. Brundusium, det forna namnet på den italienska staden Brindisi. Brune, nord. sag., en af Harald Hildetands krigshöfdingar. I Bråvalla slag framträdde hans förräderi ohöljdt, då han med klubbslag dödade den blinde Harald, som på sin stridsvagn rusade in bland fienderna. Saxo säger, att det var Oden själf, som i B:s gestalt tog den gamle konungen af daga för att hämta honom upp till sig. Brune [bryn], Guillaume Marie Anne,