i B. en akademi för vetenskaper, litteratur och sköna konster ("académie royale de B.", grundad 1772), en högre militärskola, ett konservatorium för musik, ett observatorium och en botanisk trädgård. Kungl. biblioteket i B., som bildades 1837, består af 5 departement: 1) tryckta böcker (omkr. 500.000 bd); 2) handskriftssamlingen (hvars stomme utgöres af hertigarnas af Burgund berömda Bibliothèque de Bourgogne), omfattande omkr. 27.000 nummer; 3) kopparsticks-, träsnitts- och kartsamlingen, omkr. 100.000 nummer; 4) mynt- och medaljsamlingen, omkr. 52.000 nummer; samt 5) sekretariatets och bokköpens departement. 1894 upprättades på enskild väg ett radikal-socialistiskt universitet i B., "Université nouvelle", för att konkurrera med det gamla universitetet, som ledes af de moderat-liberale och därför är förhatligt för de radikale. Af konstsamlingar finnas bl. a. "Musée ancien" i "Palais des beaux-arts" (se ofvan), med omkr. 450 taflor af äldre mästare, och "Musée moderne" i "l'ancien cour" samt de arkeologiska och vapensamlingarna i "Porte de Hal", den enda återstoden af de gamla fästningsverken. - B:s förvaltning handhafves af en borgmästare, 5 "échevins" och stadsrådet (39 medlemmar). Dess inkomster utgjorde 1903 42,2 mill. frcs, dess utgifter 46,8 mill. frcs. - B. omnämnes först i 7:e årh. såsom en liten köping (Bruxella eller Bruchsella), i hvars närhet under 11 :e årh. uppstod en befäst stad vid foten af en borg, som tillhörde grefvarna af Louvain. I 12:e årh. blef B. residens för hertigarna af Brabant och nådde genom sitt läge vid den stora handelsvägen från Köln till Bruges en stark utveckling. Det kom att spela en viktig roll i Nederländernas historia såväl under det burgundiska huset som under habsburgarna. Under Filip II var det residens för de spanske ståthållarna, men slöt sig 1566 till upproret och kufvades 1585. Under Spaniens många krig på 1600-talet ödelades stadens forna välstånd, och först mot midten af 1700-talet började det hämta sig på nytt, tack vare den österrikiske ståthållaren Karl af Lothringen. Sedan Belgien 1794 intagits af fransmännen, blef B. hufvudstad i departementet Dyle; 1815 blef det konungariket Nederländernas andra residensstad. Upploppet i B. 25 aug. 1830 blef signalen till den belgiska revolutionen, under hvilken där utkämpades en våldsam gatustrid mot de holländska trupperna 23-26 sept. 1830. Sedan denna tid är det Belgiens hufvudstad. J. F. N. Bruyère [bryijär], bot. Se Erica. Bruyère [bryijär],' Jean de la, fransk författare. Se La Bruyère. Bruyère-trä [bryijär-]. Se Erica. Bruyn [bröjn], Barthel d. ä., tysk målare, f. 1493, troligen i Holland, d. i Köln mellan 1553 och 1557, var troligen lärjunge af den konstnär, som kallas "Meister des todes Mariæ", men utvecklade sig längre fram i tiden under inflytande från italienarna i en helt olika riktning samt slutade som en svag efterhärmare af Michelangelo. Han var verksam i Köln sedan 1515 och var kring midten af 1500-talet den förnämste konstnären där, porträttören på modet och äfven uppburen som religiös målare. Mest framstående var B. som porträttmålare, och många af hans arbeten inom detta fack hafva gått under Hans Holbeins namn. Här må nämnas: Johannes von Ryht, borgmästare i Köln (1525, i Berlins museum), A. von Brauweiller, borgmästare i Köln (1535, dels ensam, dels med sin maka, i Kölns museum). - Hans söner Arnold och Barthel B. d. y. voro likaledes målare. Deras arbeten äro svåra att skilja från faderns. Af någondera af dem var en ännu för några år sedan i Finspång galleri befintlig målning: Ung dam med sitt barn. daterad 1562. C. R. N. (O. G-g.)

</img>
Bruyn [bröjn], Cornelis de, nederländsk resande och
målare, f. 1652, d. efter 1720, studerade i Rom
målarkonsten, men gjorde sig emellertid mer känd
genom sina resor än genom sina taflor. 1676-93 reste
han i Mindre Asien, Egypten och på de grekiska öarna
samt i utgaf öfver denna färd en skildring både på
holländska (1698) och under namn af 
Corneille le Brun på franska (1700). 1701-08 besökte han
Ryssland (där han målade Peter den stores porträtt),
Persien, Indien, Ceylon och andra asiatiska öar samt
beskref äfven denna resa både på holländska (1711)
och franska (1718). Bägge resebeskrifningarna prydas
af vackra afbildningar, till en del graverade af
honom själf. (O. G-g.)

Bruys l. Bruis [brojs]. Se Peter af Bruys.

Bruzaholm, bruk i Ingatorps socken af Jönköping
län, vid ett af Emmåns tillflöden, 20 km. från
Eksjö. Det anlades 1630 af kronolänsman Nils
Pehrsson och kallades af honom Brusa. Det utgjordes
då af masugn, två härdar, två stångjärnshammare
och en manufakturhammarstock med 400 skeppund
smidesrätt. Bruket försåldes efter en tid till
en holländare och en handlande Thesmäker i Eksjö,
men förstördes år 1660 af ett vattenflöde och blef
nedlagdt. Ar 1716 upprättades det af Z. Kjellman,
men förlades då ett par kilometer längre ned i
strömmen. Kort därpå blef det genom vådeld åter
förstördt, men uppbyggdes ganska snart på den
ursprungliga anläggningsplatsen. Kjellman anlade
ock ett pappersbruk strax ofvanför järnbruket. Af
honom såldes bruket 1754 och gick därpå genom flera
olika egares händer. År 1831 förstördes det genom
vattenflöde, men reste sig snart i förstoradt
skick. 1868 nedlades papperstillverkningen,
och en mekanisk verkstad uppfördes i stället. I
början af 1870-talet nedlades äfven masugnen och
smidestillverkningen. Sedan år 1892 eges bruket
af Bruzaholms bruks aktiebolag, som drifver
specialtillverkning af pumpar, sprutor och
vattenledningsartiklar. Årligen tillverkas numera
omkr. 2,000 pumpar och sprutor förutom en mängd
bottenventiler, luftklockor m. m. K. K.-A.

Bruzelius, släkt, hvars namn bildades i midten af 
1600-talet efter byn Brusas i Hångers socken af 
Jönköpings län.

1. Magnus B., läroboksförfattare, f. 10 aug. 
1786 i Tommarps socken, Malmöhus län, blef 1799 
student i Lund, 1805 filos. magister och 1808 docent 
i kemi. 1810 anställdes han såsom kollega vid Lunds 
skola och lyckades som sådan i hög grad lifva